En smakbit på en söndag- Den kungliga guvernanten

 

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Den kungliga guvernanten" av Wendy Holden.

Smakbiten;

PROLOG 

ALLTING VAR FÖRBERETT. En vit spetsduk låg utbredd över mahognybordet i matsalen. Solen som flödade in genom bursptåksfönstren fick porslinskopparnas guldkanter att glöda. Asietterna stod framdukade med vita linneservetter. Silvergafflarna hade plockat fram ur sin ask och putsats tills de blänkte ikapp med sockertången, gräddsnipan och teskedarna.  

I det svala köket låg bredda smörgåsar med kanterna bortskurna, fyllda med rökt lax, kyckling, skinka och gurka, allt på de finaste faten. Där fanns "syltslantar", de runda smörgåsarna med marmelad som alltid varit en favorit. Där fanns scones och muffins och en stor chokladtårta.

Rummet var fullt av blommor, i vaser och kannor som plockats fram ur mörka skåp, diskats och putsats för att kunna användas igen. På varenda bordsyta låg pastellfärgade blomblad och luften var tung av rosor och bivaxpollerat trä. 

Vid fönstret i salongen på andra sidan korridoren stod en lång, rakryggad gammal dam klädd i blekrosa klänning. Pärlemor skimrande kring hennes hals och på broschen som satt fastnålad på klänningen. De stora och trötta gamla ögonen lyste förväntansfullt. Hon andades häftigt och klamrade sig fast vid fönsterbrädan med vitnande knogar. Hela hennes väsen hade uppmärksamheten riktat mot korsningen där gatan utanför mötte den vältrafikerade huvudgatan. Det var där hennes gäster skulle komma körande.

De hade aldrig varit här förut, i hennes stora, vackra villa som låg på en av stadens finaste gator, byggd av Aberdeens egna grå granit. Mulna dagar såg graniten dyster ut, men när solen sken glittrade det mot den blå himlen. Den här dagen i slutet av juli var en sådan där vacker, glittrande dag.

Ljuset från säsongens stora fönster föll in över den eleganta öppna spisen. På spiselkransen stod en rad fotografier i silverramar. Ett av dem föreställde två små leende flickor, klädda i identiska röda, skotskrutiga kiltar och stickade tröjor. Den äldsta flickan bar på en brun hund med upprättstående öron, som den yngsta klappade. De stod framför en tulpanrabatt och i bakgrunden tornade ett slott upp sig. 

Nästa fotografi föreställde samma flickor .ed kronor på hjässorna. De såg gravallvarliga ut och var klädda i långa, vita klänningar och pälsbrämade mandlar som flöt ut över golvet som sammetsfloder. Bakom dem stod en man och en kvinna som också de bar mantlar och kronor tunga av ädelstenar. Mannen såg ängslig ut, men kvinnans blick var sylvass.   

Från baksidan;

EN EPISK BERÄTTELSE OM DROTTNINGEN ELIZABETHS BARNDOM OCH INNAN SOM FOSTRADE HENNE.

LONDON 1933. Tjugotvååriga Marion Crawford har rest från Skottland för att bli guvernant åt de små prinsessorna Elizabeth och Margaret Rose. Det enda kravet hon har på deras föräldrar, Hertigen och Hertiginnan av York, är att hon ska få tillåtelse att införa en aning normalitet i flickornas skyddade och priviligierade tillvaro.

Marion trotsar de gammalmodiga ettiketsreglerna genom att ta med prinsessorna på tunnelbaneresor, till offentliga simmbasänger och på shoppingturer på Woolworths . Från sin position i kungliga familjens absoluta centrum blir hon vittne till nittonhundratalets stora händelser: Edvard VIII:s abdikation, den glamorösa kröningen av Elizabeth II och andra världskrigets början. Hon lotsar de kungliga flickorna genom allt detta, lika nära som en mor.

Men Marion Crawford får göra stora uppoffringar som familjen Windsors nära förtrogna. Äktenskap, barn, egna åsikter- allt får hon offra i skuggan av den kungliga glansen. Men kommer det att räcka för att behålla kungafamiljens tillgivenhet när allt rasar?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina