Välkommen till Evigheten

"Välkommen till Evigheten" av Camilla Grebe, utgiven av Wahlström & Widstrand förlag. Lykke är gift med stjärnförfattaren Gabriel. Tillsammans har de två tvillingpojkar som är sjutton år. Mysteriet börjar med ett mord som sker i en stuga efter en kräftskiva. Stugan har varit låst innifrån. Lykke hittar sina två pojkar sovandes. Deras flickvän, som är lika gammal som pojkarna, hittas död i stugan morgonen efter kräftskivan. De nekar båda två till mordet. Om det inte är Lykkes två tonårskillar som begått mordet, vem är det då som har mördat henne? Finns det några andra möjligheter? Lykke vill inte tro att det kan vara hennes pojkar som begått mordet, men polisen är övertygad om att det måste vara någon av dem. Ingen av pojkarna erkänner mordet och polisen Manfred Olsson, försöker manipulera fram ett erkännande. Det får till kosekvens att de båda tvillingarna, som alltid stått upp för varandra, blir bittra fiender och vägrar vara i närheten av varandra. Åtta år senare står Lykke anklagad för mord på sin man. Har mordet någon koppling till den tragiska händelse för åtta år sedan?

Det är första boken jag har läst av författaren. Det är tungt att läsa en mordgåta om tonåringar som tycks vara mördare. Men jag gillade hur författaren fångade mig från första sidan. Jag höll andan och blev förfärad, medan man läste vissa delar. Jag sträck läste verkligen den här boken. Boken är så välskriven och det känns som en trovärdig story. Man sitter själv och tänker på hur mordet har gått till, och vem som skulle kunna vara förövare. Det är inte givet från start. Författaren lyckas väva ihop de båda händelserna, som sker med åtta års mellanrum på ett bra och skickligt sätt. Tankarna känns äkta och relevanta. Lykke vill verkligen att sanningen ska komma fram för killarnas skull. Hon är en mor som gör allt hon kan för sina barn. Hon funderar mycket på hur hon ska kunna hjälpa pojkarna och fria dem från misstanke. Jag gillade den lilla tvisten som blev i slutet på boken. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

9.

Några timmar senare var det helt mörkt och värmen hade övergått i fuktig nattsvalka. Jag såg mig omkring och konstaterade att kräftskivan hade utvecklat sig precis på det sätt som våra kräftskivor alltid gjorde.

Harry och David hade plockat fram bergsprängaren och tung rappmusik letade sig fram mellan knotiga fruktträd och utblommade rosenbuskar. 

Jujje och Tuss stod på gräsmattan och dansade med var sitt vinglas i handen. Eller, förresten-Jujje dansade men Tuss stod bara med slutna ögon och gungade på stället. Hennes kofta hade glidit ner över ena axeln och ärmen släpade i gräset. Då och då grep hon tag i Jujjes överarm för att inte tappa balansen, och vek sig sedan dubbel av skratt.

Olof gav dem en ogillande blick men sa ingenting. 

När jag dukade av var jag tvungen att ta stöd mot bordet för att inte snubbla. Det förvånade mig lite, visst hade jag druckit en hel del, men jag brukade vara tåligare än så.

Gabriel kom fram, tog faten ifrån mig, ställde dem på bordet och fimpade cigaretten i ett kräfthuvud. Sedan fattade han tag runt min midja och drog mig till sig.

-Får jag lov?

Jag log och la armarna runt hans hals, som så ofta överraskad av den starka attraktion jag fortfarande kände för honom, den som varken åren eller barnen hade lyckats förminska.

- Jag älskar dig, sa han, kysste mig i nacken och lät sin ena hand glida ner mot min skinka.

- Jag vet, svarade jag och tryckte höfterna mot honom. I nästa ögonblick rusade Harry och Bonnie förbi. 

-Vi dr...drar ner och bastar, flämtade Harry innan de försvann igen, uppslukade av sensommarnatten.

- Jag vill också bada bastu, tjöt Tuss och snubblade och snubblade efter ungdomarna i riktning mot sjön.

Hennes pumps sjönk ner i den porösa marken intill hagen, koftan gled av och blev liggande i en hög i gräset.

Jujje satt av efter henne.

-Du kanske inte ska, började han, men resten av orden drunknade i musiken. 

Tuss, som hunnit fram till hagen, sträckte sig efter ett av grindhantagen men tappade balansen och fattade i stället tag om elstängslet.

-Ouuu, den bits, skrek hon och sjönk ner på huk. 

Jujje, som kommit ifatt henne, böjde sig ner men tappade balansen och ramlade omkull. De tumlade runt på marken, och Tuss skrik övergick i skrattkonvulsioner. 

Ja, det var en helt vanlig kräftskiva på Evigheten.    

Från baksidan; 

Lykke Andersen-redaktör, författarhustru, tonårsmamma och, enligt omgivningen, inte ett spår våldsam-står anklagad för mord.

Vad har hänt på den bohemiska familjens idylliska gård? Har det att göra med det fasansfulla som inträffade åtta år tidigare? Och varför vägrar Lykke att tala med någon annan än kriminalkommissarie Manfred Olsson?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina