"Ur spruken jord", av Gunvor Härenstam utgiven sv Miramirförlag (Whip media). Zara studerar för att kunna bli seismolog och förutse jordbävningar. Då en grann stad drabbas av ett svårare skalv behövs det frivilliga arbetare för att se om man kan finna överlevare i bråten. De får en kort introduktion sedan förs de frivilliga volontärerna med buss till platsen. Zara får syn på en liten flicka som irrar runt ensam. Det visar sig att hon är ensam överlevare efter skalvet. Zara ömmar för den lilla flickan men de sociala tar inte hänsyn till flickans behov av den trygghet hon får av Zara och förflyttar henne till okänd plats. Elva år senare har Zara ett bra jobb, men saknar en egen familj. Hon har aldrig glömt den lilla flickan, Nadja. En dag står hon i dörren och vill att Zara ska bli en slags mormor åt sin bebis.
En fin berättelse som griper tag i en. Den lilla flickans öde önskar man ingen. Att bli föräldalös aldeles för tidigt. Man blir också arg på myndigheternas ibland lite snäva regler och ibland korkade beslut. De särade på två människor som behövde varandra. Då den lilla flickan tydde sig, och kände sig trygg med Zara, tycker man ju att de åtminstone kunde få träffas. Istället hamnade Nadja i ett hem där man inte fick mycket kärlek och omtanke. Nadjas liv hade kanske tagit en annan vändning, än att bli mamma aldeles för tidigt, om hon inte sökt trygghet på fel sätt. Författaren har en fin berättarteknik och det var en tankeväckande historia. Jag tyckte det var fint av huvudpersonen att ge så mycket av sig själv. Utan att tveka tar hon vid efter där de kom ifrån varandra som ingen tid hade gått emellan. Inte vem som helst hade brytt sig så här mycket. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favorit ställe ur boken;
Jag lät min arbetsväska landa på en stol i hallen efter en lång arbetsdag, sträckte på mig och drog en lång suck. Vad skulle jag äta ikväll då? Fisk åt jag igår...det blir nog något vegetariskt. Jag gick ut till balkongen och tittade till mina tomatplantor. Då kände jag något blött som letade sig ner utefter min rygg-trädgårdsmannen precis ovanför mig.
"Hör du, det droppar på mig!", sa jag irriterat, utan att jag visste om det fanns någon på hans balkong. Hur jag än böjde mig uppåt och utåt så gick det aldrig att se genom djungeln däruppe.
Jag fick inget svar, men strax efteråt hörde jag tydliga steg. Kanske kom det inte från balkongen över mig. Ljudet kunde också vara från trappan i huset. Med så många öppna dörrar och fönster var det svårt att lokalisera de lätta men bestämda slagen mot underlaget. Stegen tystnade och någon ringde på min dörrklocka. Ilona, var den första jag tänkte på eftersom vi brukade dyka upp hos varandra oannonserat.
Jag gick mot min ytterdörr och kikade rutinmässigt genom titthålet i dörren. Men där stod en ung tjej. Ville hon sälja något? Det såg inte ut som om hon hade särskilt mycket med sig. Bara en liten handväska på ena axeln. Jag öppnade tveksamt. Hennes kläder var bruna och gula och avslöjade att hon höll sig till de billigaste klädmärkena. Och nu såg jag också att hon bar på en hemlighet. Inte ens hennes löst sittande kläderna kunde dölja att hon var på ett barn. Men hennes putande mage stämde inte överens med det späda, barnsliga ansiktet.
"Jag heter Nadja", sa hon kort, "och jag vill att mitt barn ska ha någon sorts mormor."
Jag tittade noggrannare in i hennes ögon och granskade hela ansiktet. Jovisst kände jag igen henne. De där bekanta dragen som nu blivit en del av en tonårskropp.
"Kom in, Nadja! Du ska veta att jag letat länge efter dig!"
Ett blygt leende smög sig in i Nadjas ansikte och röjde en lättnad medan hon klev över tröskeln. Jag kämpade med att inte skrämma bort henne med tårar och omgivningar, så jag svalde och sa: "Jag är glad att du kom, vill du ha något att äta?"
"Jag är alltid hungrig", sa hon och tittade på sin gravida mage.
"Bra! Stanna gärna här hela kvällen om du kan."
Från baksidan;
Zara är en känslostyrd student med siktet inställt på att förutsäga jordbävningar. Området i Grekland där hon bor drabbas ofta av skalv och när grannstaden delvis läggs i grus, tar hon ett uppdrag för Röda Korset att röja och hitta överlevare i rasmassorna. Hon får syn på en liten flicka, Nadja som släpar sig fram i betongdammet, helt ensam. Zaras hjärta förloras när hon ser barnets utsatthet och släpper omedelbart plikterna trots gruppens protester. Zara vill ge Nadja trygghet, men de tappar kontakten.
Elva år senare har Zara sedan länge ett bra jobb som seismolog, men i övrigt har inte livet gett det hon hoppats. En dag ringer det på Zaras dörr och där står Nadja-sexton år och höggravid.
Ha en fortsatt trevlig dag!
Kram Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar