Doppa tårna i ett hav av lögner

"Doppa tårna i ett hav av lögner" av Lovisa Wistrand utgiven av Saga Egmont förlag. Bokrecension; I denna boken förflyttas vi till den ljuvliga sommarstaden Båstad. För Alexas senaste bok har det inte gått så bra. Försäljningen är inte så stor som förlaget önskar, och den måste öka. Annars kan det inte bli några fler utgivningar. Det enda som skulle kunna vända trenden, är en recension från den kände recensenten Julius Lord. Men hur ska Alexa få en inbiten deckarälskare att läsa hennes feelgood roman? Förläggaren kommer på att Alexa kan spela deckarförfattaren som skriver under pseudonymen Lady L, och på så sätt få honom att läsa Alexas bok. Motvilligt går hon med på detta och åker till Båstad där Julius befinner sig under sommaren. Förläggaren anlitar två kvinnor som ska förvandla Alexa till Lady L. Planen lyckas och Alexa blir vän med Julius. Men ju mer de umgås, ju mer känslor får Alexa för Julius, och skuldkänslorna ökar. Hur ska Alexa kunna berätta för Julius vem hon egentligen är, utan att riskera den karriär hon jobbat så hårt för att bygga upp? En sak är säker, en lögn kommer alltid fram förr eller senare. 

Ja, hur långt är man beredd att gå för att nå sina drömmar egentligen? Det funderar huvudpersonen på i denna boken. Kan man verkligen göra vad som helst utan att riskera allt man byggt upp? Jag har sett fram emot att läsa denna boken, och jag blev inte besviken denna gången heller. Denna historien sög tag i mig direkt från första kapitlet, precis som Lovisas andra böcker har gjort. Varning för sträckläsning! Den här historian är precis så underhållande och gripande som alla hennes andra böcker också är. Boken har fina miljöbeskrivningar och bra beskrivna karaktärer. Man lär verkligen känna Alexa medan man läser. Boken bjuder så klart på många skratt, men även tårar. Jag har alltid gillat Lovisas speciella humor, och hennes karaktärer är verkligen något extra. Jag gillar att det trots allt blev ett lyckligt slut på boken ändå. Det fantastiska bokomslaget är mysigt och somrigt och ser inbjudande ut. Jag ser redan fram emot Lovisas nästa bok. Har ni inte redan läst den här pärlan - läs den! Denna feelgood pärla får ni verkligen inte missa. Betyg ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

7

"Jag tänker att vi går ut och äter ikväll." Maximilian höjde rösten för att höras när de sakta, och på rad, gick ner för trappan. "Ni blev klara så tidigt att det vore idiotiskt att inte ta tillvara på det. Vad säger du, Alexa? Om Julius är ute och slirar kan vi försöka fixa första mötet." 

Alexa klev in i den rymliga hallen på våningen längst ner och kände hur magen drog ihop sig. I morse hade hon längtat ihjäl sig efter en promenad i hamnen, men var det klokt att jaga rätt på Julius? 

Hon var inte redo. 

"Tada!"

Carmen släppte greppet om Alexa och knuffade varsamt fram henne mot hallspegeln. Flera par fotsteg tystnade bakom Alexas rygg, så hon antog att både Maxemilian och Elektra hade kommit ner. Nu stålsatte hon sig och gick fram till väggen. Ett steg i taget. Magen var fylld av fladder och hjärtat dunkade så hårt att det kändes som kanonskott i bröstet. 

Så ställde hon sig framför spegeln. Synen fick henne att blinka flera gånger. Det kanske lät klyschigt, men Alexa kände inte igen sig själv. De första sekunderna funderade hon på om det blivit något fel, om det i själva verket var en tavla och inte en spegel, men bilden rörde dig och härmade hennes rörelser perfekt. Med gapande mun lutade hon sig närmare och kände på sitt eget ansikte. Såklart var det fortfarande hon. 

Där var näsan som skiftade form beroende på hur Alexa vinklade huvudet, där var den låga pannan och den rätta ögonfärgen och framtänderna som inte hade förändrats ett dugg. Dock fick det tjocka lagret av smink näsan att se smalare ut framifrån, precis som läpparna såg fylligare ut i brunrött läppstift. Alexa hade alltid haft nätta smala läppar och förundrades över den nya volymen. Visst var det en illusion, men det var en spännande sådan. Det kändes som om hon fått låna en annan kropp. 

Baksidestext;

Feelgood författaren Alexa är i en något obekväm situation. Hennes senaste roman säljer inte så bra och om inte siffrorna stiger kommer kommer det inte att bli några fler utgivningar. Något som skulle hjälpa är att bli recenserad av den erkände litteraturkritikern Julius Lord och på så sätt ge försäljningen en boost. Men hur ska hon få Lord, en inbiten deckarälskare, att läsa hennes bok?

En plan växer fram hos hennes förläggare, och för att rädda sin karriär går Alexa motvilligt med på att genomföra den. Hon reser till Båstad, där Julius befinner sig över sommaren, och låtsas vara deckarförfattaren Lady L, Julius favoritförfattare. Lady L är en pseudonym och ingen vet hennes riktiga identitet, så vem kan det egentligen skada om Alexa låtsas vara henne, bli vän med Julius och rekommendera sin egen bok för honom. Men Julius är inte som Alexa först trott och när hennes känslor för honom blir allt starkare kryper skulden fram, samtidigt som falsspelet hotar att förstöra allt hon kämpat så hårt för att bygga upp. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Kaf`e Pumkin Spice

"Kaf`e Pumkin Spice" av Laurie Gilmore utgiven av Harper Love förlag. Bokrecension; Boken handlar om Jeanie som får ta över moster Dots populära Kaf`e Pumkin Spice, som ligger i den lilla staden Dream Harbor. Hon vill ha en nystart och lämnar sitt gamla liv bakom sig. Men något stör henne på nätterna. Oljuden gör att hon inte kan sova ordentligt. Kan kaf`eet vara hemsökt? När den hjärtkrossade bonden Logan dyker upp tidigt en morgon och motvilligt erbjuder henne sin hjälp, kan hon inte tacka nej. Trots att Logan inte är intresserad av att tillbringa för mycket tid i stan och allt skvaller som lätt florerar där, finner han allt som oftast ärenden in till stan numera. Kanske är det en viss Kaf`e ägare som får honom att bege sig in dit. Han dras nämligen oförklarligt till henne, trots att han inte vill. Båda har svårt att ta steget fullt ut och ge sig hän i förhållandet, trots att de dras till varandra. Logan är rädd att Jeanie ska inse att hon inte trivs i den lilla staden och livet där. Han tror att hon tänker sälja Kafe`et och flytta, medan Jeanie är rädd att såra den redan traumatiserade Logan. Logans välmenande vänner har nämligen varnat henne för att såra honom. 

Boken påminner mig lite om Gilmore Girls. Jag tycker att detta är en jättemysig och lättläst bok, om hur svårt det är att komma över att man blivit sviken av den man älskar. Hur svårt det också kan vara att gå vidare till någon ny och lita på den personen. Jag älskar hur författaren beskriver livet i den lilla mysiga småstaden och alla välmenande och nyfikna karaktärer som bor där. Man vill nästan flytta dit själv. Gå med i bokcirklar, gå på matlagningskurser och gå på halloween marknad, men framför allt gå och dricka en pumpa latte på det mysiga kafe`et. Jag gillar de båda huvudkaraktärerna gätte mycket och sympati finns för de båda. Jag tycker att denna feelgood pärla har allt och lite till. Ett spännande mysterium, en butter men het bonde, en pigg och glad tjej och en liten småstad med en härlig gemenskap som pricken över i. Boken innehåller fina miljöbeskrivningar också som gör att man kan se allt framför sig. Detta är en perfekt bok att krypa upp i soffan under en varm mysig filt en regnig höst dag, kanske med en pumpa latte i handen. Jag bara älskar det fina höstmysiga bokomslaget. Jag hoppas verkligen att nästa del i serien kommer ut på svenska. Denna ljuvliga feelgood pralin får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

2

Logan tyckte bättre om den nya ägaren till Kaf'e PS när hon inte längre var på väg att krossa skallen på honom med ett basebollträ. Men skillnaden var inte jättestor. Han hade saker att göra, leveranser att köra runt med och välmenande ortsbor att undvika. Han hade faktiskt inte tid att sitta här och dricka morgonkaffe, men det verkade inte gå att komma undan. Eller att få någon syl i vädret. Dots systerdotter hade pratat konstant sedan hon bjöd in honom. 

Varenda torsdag under de senaste fem åren, ända sedan han tagit över gården, hade han levererat fyra lådor grönsaker till Dot och placerat dem utanför bakdörren. Han föredrog att göra sina ärenden före soluppgången, innan folk hade vaknat, och att jobba klart innan alla andra satte igång. 

Logan trivdes inte med småprat. Han avskydde att prata om vädret. Han hade inget behov av att få ta del av småstadsskvallret. Och att själv vara delaktig i den senaste skandalen avskydde han ännu mer. Ju snabbare han kunde bli färdig med leveranserna, desto snabbare kunde han vara tillbaka på gården och få lugn och ro. I den mån det gick att få lugn och ro på en gård med ett halvt dussin höns, två åldriga getter, en alpacka som räddats från slutgiltig pension och en mycket pratsam mormor. Morfadern var tack och lov lika tystlåten som Logan. Mormodern pratade så att det räckte för dem alla tre. Nästan lika mycket som den här Jeanie. 

"Vad tror du att min moster hade tänkt att göra med de här... små pumporna?" frågade hon och sneglade på lådan han ställt ned vid sina fötter. Hån stod bakom kaf'edisken med den ena handen vilande på höften och föste samtidigt undan några hårslingor som lösgjort sig ur den slarviga knuten. 

" Det är kalebasser", korrigerade Logan henne från sin plats från andra sidan disken. 

"Okej. Kalebasser. Såklart." Jeanie såg förvirrad ut. "Men sådana går inte att äta, eller hur?" 

Han brast nästan ut i skratt. Men bara nästan. Han var fortfarande alldeles för konfunderad för att skratta. "Nej, Kalebasser äter man inte." 

Baksidestext; 

När Jeanie erbjuds att ta över det populära kaf'e Pumkin Spice lämnar hon sitt gamla liv bakom sig och flyttar till den mysiga lilla staden Dream Habor. 

Logan är en inåtvänd bonde som helst undviker småstadsskvaller. Men Jeans ankomst rubbar hans invanda vardag. Hon är sprudlande, men irriterande, och han dras oförklarligt till henne. 

Men Logan släpper ingen inpå livet - och Jeanie undrar om hon har fallit för den enda personen i stan som inte gillar hennes charm, eller hennes kryddiga pumpa-latte. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Landet som försvann

"Landet som försvann" av Catharina Ingelman-Sundberg utgiven av Bokförlaget Forum. Bokrecension; Vi gör en tidsresa 8000 år bakåt i tiden. Närmare bestämt till stenåldern. Detta är en historisk roman som handlar om den unga kvinnan Eira. Hon lever med sin man, Skagii, och sin son, Ötzi, tillsammans i Doggerland, på stenåldern. Eira är duktig på att jaga, och är en intelligent och snabbtänkt kvinna. Men när hon påpekar att vattnet har stigit, och att det är något som inte stämmer, tas det inte väl emot. Den nya ledaren för Vidarfolket, Abandon, ser Eira som ett hot mot hans nya ledarskap och förvisar henne därför från byn. Eiras man Skagii är en elak och småsint man, som står bakom shamanens beslut. Ensam flyr Eira ut i vildmarken, utan att ha fått med sig sin lilla son. Hon vandrar tills hon hittar andra människor att ty sig till. Då hittar hon även flintmakaren Joar. Båda har de olyckliga äktenskap bakom sig. Joar har också märkt förändringar i naturen som oroar. Ska de tillsammans kunna skydda dem de älskar mot faran, som närmar sig i allt snabbare takt? Och ska de äntligen hitta kärleken i varandra? 

Alltid lär man sig något nytt och just Doggerland minns jag inte att jag har hört något om förut. Doggerland var ett landområden i Nordsjön under senaste istiden som förband Storbritannien, Skandinavien och kontinenten. För 8000 år sedan bodde människor där. De levde av fiske och jakt samt bär och frukt och annat som skogen erbjöd. När inlandsisen smälte forsade vattnet ut i Nordsjön och ett jordskred utanför Norge gjorde att en tsunami spolade bort spåren efter dem som bodde där. Detta är en välskriven och realistisk skildring om livet på stenåldern och människorna som bodde i Doggerland.  Vad de åt, hur de levde och hur de integrerade med varandra. Författarens beskrivning av hur människorna levde på den tiden är så fantastiskt återgivet. Vi får både en spännande berättelse, historialektion och en kärlekshistoria, i en och samma bok. Denna boken är så bra, och tar slut alldeles för fort. Missa inte att läsa den. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 14

Nästa morgon tog hon ner bivacken, åt av sin medhavda förening med torkat kött, bär, och frukt och drack en mugg pilbarkste. Trots att hon var van vid att röra sig i skog och mark hade arbetet med bivacken och allt närande gjort att hon fått ont i kroppen. Nu lindrande teet och hon kände sig bättre. När hon var klar med frukosten och hade packat ihop sina få tillhörigheter bröt hon upp. Hon fortsatte norrut utmed stranden och när vädret försämrades och det började regna tyckte hon att hon lika gärna kunde slå läger igen. 

Liksom dagen innan lyckades hon få till en bivack, denna gång på en utskjutande del av berget ovanför stranden med en bergvägg som skydd på den ena sidan och en ravinliknande brant på den andra. Klippan hade en grott liknande urgröpning som gav henne extra skydd, och vid bivackens mynning fanns god plats för en stockeld. Återigen samlade hon ved, spånor och näver och när hon var klar betraktade hon nöjt sitt nya läger. Hon hade skapat en så fin plats att det faktiskt vore synd att lämna den redan nästa dag. Varför inte stanna här några dagar, vila ut och tänka efter vad hon skulle göra? 

Hon gjorde sig en måltid av torkad fisk i enris och drack vatten ur sin skinnränsel innan hon utmattad lade sig för att sova. Men först tände hon sin eld längst ute på klippavsatsen. 

Hon tänkte bara vila en stund, men var ändå försiktig. Innerst inne måste hon ha anat hur uttröttad hon var för när hon vaknade var den et redan gryning. Solen var på väg att gå upp och bröt igenom himlens tunna skyar. Den värmde skönt och när hon ätit sin frukost tog hon av sig skinnkolten och lät solen värma sin bara hud. Hon var ensam, fri och njöt av värmen. Då bestämde hon sig: här skulle hon stanna ett tag. 

Baksidestext;

DEN UNGA EIRA LEVER i Doggerland i norr, tillsammans med sin man Skagii och deras son Ötzi. Hon tillhör den bofasta Vidarstammen, är mörkhyad och blåögd, driftig och snabbtänkt. När hon ser tydliga tecken på att det blir allt varmare och att vattnet stiger, anar hon oråd. Men hennes varningar tas inte väl emot. Byns nye ledare, shamanen Abandon, bannlyser henne och Eira måste fly. 

Eira fiskar, jagar och livnär sig på när och rötter, men som ensam kvinna lever hon farligt bland främmande folk och stråtrövare. Ända tills hon möter den brunögde flintsmeden och grottmålaren Joar från Urdifolket. Liksom hon lever han i ett kärlekslöst äktenskap. Liksom hon är han orolig för vad som händer i naturen. 

Tillsammans börjar de förbereda sin omgivning på den katastrof som bara väntar om vattnet stiger bara en liten aning till... 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina