Bokfestivalen i djupa skogen

"Bokfestivalen i djupa skogen" av Sofia Axelsson, utgiven av Lind & Co förlag. Detta är uppföljningen till "Bokbussen kommer vid midnatt". De tre anställda på Biblioteket i Sandhäll har fått en riktigt svår uppgift att lösa. I stället för att ordna Bibliotektesdag med ett litet extra firande, som de har tänkt, har Kulturnämndens ordförande bestämt att det ska ordnas en stor bokfestival. I hemlighet har han bokat in en mängd stjärnförfattare. Som bete har han erbjudit dem ett lyxigt evenemang, med allt vad det innebär. Då ordföranden har blivit uppsagd och gjort av med alla pengarna, har man ingen budget att röra sig med heller. Hur ska detta sluta? Det som verkar vara en omöjlig uppgift engagerar snart hela byggden och såväl raggargänget, som resten av byborna i Sandhäll ställer upp bakom de tre bibliotekarierna, för att ordna den bästa bokfestival den lilla byn någonsin har arrangerat. Men det finns någon som verkar vilja sabotera den stora bokfestivalen i skogen. När det stora dragplåstret till bokfestivalen plötsligt försvinner, får de tre bibliotekarierna panik. Kommer man hitta henne i tid?

Det blir ingen lugn sommar detta året heller för de tre bibliotekarierna i den lilla byn Sandhäll. Jag gillade verkligen alla fyndiga idéer som man kommer på för att lösa alla möjliga stora, och små problem som dyker upp. Ingenting verkar vara omöjligt i den lilla byn. De tre bibliotekarierna brottas också med sina olika vardags bekymmer runt sitt eget liv, samtidigt som deras ambition är att de ska ro den stora bokfestivalen i hamn. Det var mysigt att återse alla de olika karaktärerna i byn från förra boken. Även nya tillkommer. Författaren väver in alla lösa trådar i sin berättelse och har inte missat någon detalj. Hon har fångat allt som kan ligga bakom kulisserna till ett stort evenemang. Och när ingen budget finns att tillgå, måste man tänka utanför boxen. Det är många små detaljer som ska klaffa. Stressen dagarna före och lättnaden när allt går i lås, och blir lyckat. Fina miljöbeskrivningar gör att man kan se allt framför sig och gärna skulle vilja vara en del av den mysiga bokfestivalen i djupa skogen. Även denna del är fylld av trevliga bokförslag. Det är en inspirerande berättelse, och jag ser redan fram emot nästa del. Denna mysiga feelgood pärla får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

"Så skönt att det är du som är med i bussen idag", sa Saga och tog en tugga av ett äpple för att samla lite energi inför tisdagens eftermiddagstur. 

"Är det jobbigt med Eva, menar du?", undrade Lisa och baxade in en bokvagn med barnböcker från lastkajen till bokbussen. 

"Mm, det kan man väl säga", sa Saga. "Hon vill liksom sätta dit mig hela tiden, visa att jag inte kan".

"Hon menar det nog inte så, även om jag förstår att det känns så", sa Lisa och log mot Saga.

"Är alla böcker med nu så vi kan åka? undrade Saga och slängde in munkjackan i garderoben på väg mot förarsätet. 

"Japp. Bara att köra!" Lisa följde efter Saga och satte sig på sätet bredvid hennes. 

På väg ut från samhället såg de Kåge som var ute och promenerade med en ljudbok i öronen och Lillen i koppel. Saga tutade och vinkade. Lillen viftade på svansen och Kåge höjde handen. 

"Jag är så otroligt glad för att han kan vara hundvakt nu när det inte funkar hos Anita", sa Saga. "Jag vet inte vad jag hade gjort annars."

"Nej, det var en himla bra lösning. Då får Kåge sällskap och en anledning att ta sig ut och gå också. Två flugor i en smäll."

"Ja, verkligen. Att han inte har hund själv, det skulle ju vara perfekt för honom?" sa Saga och svängde ut på grusvägen mot kollektivet Solgläntan. De hade några stopp åt det hållet idag.

"Hans dotter Klara är allergisk mot hundar så det funkar inte", sa Lisa.

"Och hur ofta är hon här då? Att han ska behöva gå och lida och vara ensam bara för att det ska funka de få gånger hon dyker upp", sa Saga.

"Jo, men du vet hur det är med barnen. De går alltid först".

"Nej, det vet jag inte", sa Saga. Förresten så tänker jag inte plugga i höst. Om jag nu kommer in."

"Nämen, så mycket som du har kämpat i vår med Komvux. Varför?"

Saga ryckte på axlarna. "Äh, jag kommer att vara som ett ufo där. Det är inte min grej."

"Men vad kommer de här tankarna ifrån? Du har väl inte brytt dig om sånt tidigare?" så Lisa och vred sig mot Saga.

"Skit samma. Nu ska vi stanna så vi får ta det sen."  

Från baksidan;

BIBLIOTEKETS DAG STÅR FÖR DÖRREN och just i år vill biblioteket i Sidhäll passa på att fira lite extra genom att bjuda in tre författare, en trollkarl och en trubadur.

Kulturnämndens ordförande har dock helt andra planer. Att bygden blivit "Årets kulturkommun" ska märkas till max. I hemlighet bokar han in mängder av stjärnförfattare och all lyx som hör till för att göra om filialen lilla evenemang till en gigantisk bokfestivalen. Det rent praktiska överlåter han dock med varm hand till bibliotekspersonalen.

Snart får bibliotekarierna Lisa, Eva nyanställda Saga, pensionerade Kåge och stödgruppen i Biblioteketets vänner ännu en kalldusch. Men med hjälp av generösa bybor, de lokala raggarna, en bokläsande bonde och en rejäl dos koka-soppa-på-en-spik ska de se till att genomföra bokfestivalen trots att inget talar för att det ens är möjligt!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Smakbit på en söndag-600 mil till dig

 

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "600 mil till dig" av Lovisa Wistrand.

Smakbiten;

1.

Jag räddade ett liv i dag, och det var inte ens på jobbet. En äldre kvinna hade fallit ihop på trottoaren och någon ropade: "Finns det någon läkare här? Ring 112!" Trots åtta år i yrket var det första gången det hände mig. Ändå sedan jag påbörjade läkarstudierna har jag fantiserat om hur det skulle kännas att vara behövd på det sättet, trots att jag är obekväm med att stå i centrum, men i verkligheten var det mest skrämmande. Pulsen dånade i tinningarna när jag hukade vid kvinnan och påbörjade HLR.

Hon luktade starkt av parfym, hann jag tänka (sådär starkt att man inte känner doften, utan bara inser att någon sprutat alldeles för mycket) och sommarkappan kändes sträv mot fingrarna. Sedan var det som om alla tankar försvann. Det var bara hon och jag, och asfalten under mina onda knän. 

Ambulansen kom förvånansvärt snabbt. En ambulanssjukvårdare klappade mig på axeln och sa: "Tack. Utan dig hade hon inte överlevt." 

Med andra ord hade dagen varit rätt bra, tänker jag när sömnen börjar smeka medvetandets kanter, men innan jag hinner försvinna in i drömmarna sjunker madrassen ner bredvid mig. Jag blinkar till, vänder mig ditåt och kisar sömndrucket i mörkret.

"Alice?" mumlar Carl medan han ger mig en hastig puss på kinden. En puss man ger någon man varit gift med så länge att det börjat växa spindelväv i hjärtat. "Har du redan gått och lagt dig?" 

Jag gäspar och vänder ryggen åt honom. "Mm."

"Sa vi inte att vi skulle på dejt i kväll?" 

"Jag är trött. I morgon."

"Nästa skift börjar då. Jag ska ha natten."

Jag vänder mig om igen och försöker se Carls konturer i mörkret. Jag har inte sett honom på flera dagar. "När kom du hem?" 

"För en halvtimme sen. Barne  vaknade inte." Han är tyst några sekunder. Lite sorgset. "Jag vet att det är en bra sak, men ibland kan jag inte låta bli att hoppas att de ska vakna ändå, bara så att jag får krama om dem."

Jag blir varm i bröstet. 

Från baksidan;

NÄR SVENSKAN ALICE får kontakt med amerikanen Nathan via sociala medier, sätts hela hennes värld i gungning. Vad som börjar som en oskyldig vänskap utvecklas snabbt till en härva av känslor, men är det ens möjligt att bli förälskad i någon man aldrig träffat? Båda är gifta, båda har barn och båda är fast i de länder de bor i. De vet att de aldrig kan bli tillsammans. 

Men när Alice flyger till Nathan för att träffa honom, åtminstone en gång, äventyras allt...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Fem en fredag v 40-Gång

I fem en fredag funderar Elisa Matilda på vad vi har att göra-fler förslag hos ElisaMatilda

1. Var gick du senast en promenad?

Svar; Jag gick en tur med Rickard och hans hund Gizmo, samt min hund Siri på promenad i skogen, när han var här och hälsade på. Har sedan dess varit krasslig och inte velat gå ut och anstränga mig då jag hostar mycket.

2. Vad har du för vardagsskor?

Svar; Mina lila foppatofflor går jag jämt med.

3. Hur många steg ungefär går du en vanlig dag? 

Svar; Jag har inte tagit statistik på det. Så jag vet inte.

4. Är du den långsamma eller snabba i gångtrafiken?

Svar Den långsamma på grund av värken.

5. När är du som mest aktiv?

Svar; Det är olika.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Hett i hyllan- Fyra årstider på Ivy Lane

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagon tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan? Fler finns här hos Bokföring enligt Monika.

I dag har jag valt "Fyra årstider på Ivy Lane" av Caty Bramley 

Från baksidan;

Tilly Parker behöver en nystart. För att lämna sina sorger bakom sig flyttar hon till en ny stad, där hon inte vill ha några nya vänner, någon partner eller människor som lägger sig i hennes liv- hon vill bara bli lämnad ifred. Föga anar hon att det beslutet kommer att förändra hennes liv. 

Mot sin vilja dras Tilly in i gemenskapen på Ivy Lanes koloniområde och i de muntra odlarnas värld av vänskap och käbbel, planteringar och evenemang. 

Genom årstidernas växlingar väcks så småningom spirande grönska till liv i Tillys frusna tillvaro på mer än ett sätt. Men kommer hon att våga släppa in människor i sitt liv igen? Och finns det kanske utrymme i Tillys hjärta för kärleken att gro...?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramar Nina

Inte jag

"Inte jag", av Sandra Jakobsson utgiven av Visto förlag. Detta är en bok där författaren berättar på ett utlämnande sätt om livet inom en frikyrka. Det är både en trygghet och ett liv där hon förväntas ta ett allt för stort ansvar för sin egen familjs välbefinnande. Hon börjar arbeta tidigt, för att kunna ha råd med saker till sig själv. Sedan har hon dessutom olika uppdrag i kyrkan. Hennes kropp har tagit stryk genom att arbeta, samt träna aldeles för hårt och ta ansvar för sina småsyskon. Svåra skador hon ådragit sig genom ridolyckor samt en bilolycka får oanade skador på hennes unga kropp. Redan som ung utsätts hon av övergrepp vilket får henne att känna självförakt. Då kyrkan menar att det är hennes eget fel att hon blivit utsatt. Hon har sedan dess svårt att säga nej och tillslut blir sex ett slags självskadebeteende. Hennes mående och självbild får henne också att träna aldeles för hårt då hon tycker hon är tjock och ful. När hon tillslut nått botten och vill göra slut på allt, kommer vändningen. 

Mitt hjärta blöder på grund av denna unga och trasiga kvinnas historia. Man tänker att ett liv innom en kristen kyrka ska vara tryggt och bra. En plats där man tar hand om varandra. Det är svåra saker Sandra berättar om sitt liv och uppväxt. Ett liv som präglas av skuld och skam, och svår ångest. Ett liv där de vuxna sviker. Ändå vägrar hon att ge upp. Det finns några ljusglimtar trots allt. Det som verkar fylla hennes liv med mening är hennes hästar och de andra djuren hon har hemma. Många tankar och känslor väcks under tiden man läser. Varför bryr sig inte hennes föräldrar sig mer. Varför skyller kyrkan ett övergrepp på en ung oerfaren kvinna? Är kyrkan verkligen en plats där man ska känna skuld och skam? Ja många frågor väcks. Det är inte svårt att förstå att författaren ännu har svårt att lita på andra. Sen reagerade jag även på då Sandras mor hade ryggproblem. Det man påstod i kyrkan var, att hon hade ont på grund av att hon inte hade den rätta tron. Hur dålig känner man sig inte då? En väldigt tankeväckande bok om ett liv som aktiv i en frikyrka. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Ni talar om villkorslös kärlek

Så många gånger målas tavlan

Om den fantastiska känslan

Att bli älskad för den man är

Om att finna frid,

Om att finna ett hem

Om att finna det man söker efter

Men allt jag finner är en lögn

Hyckleri,  dom och kränkning av de svagaste

Allt jag ser är slag mot de slagna

Hårda ord mot de trasiga 

Kuvade av de sårade

Förkastelse av de redan övergivna

Ensamhet kanske är bättre 

Bättre än er som går

Bättre än er som inte lyssnar,

Som inte ser

Som inte förstår

Kapitel 4

Kyrkan

Kyrkan. Den har varit en stor del i nästan 28 år av mitt liv. Det finns en viss tröst och gemenskap i att ha en tro på något större. Det kan skapa en sorts meningsfullhet att tro att man är en del av något större än sig själv. Jag kan förstå den känslan, jag har varit där själv. Men i ljuset av allt som häntifrågasätter jag hur man kan vara kvar. Jag respekterar som väljer den vägen i livet, men jag kommer aldrig att förstå det. För det jag sett och hört har gjort mig mycket illa. 

En kyrka, special det lite mer extrema slaget som den kyrka jag har varit med i, lockar till sig mångatrasiga människor. Enligt min erfarenhet verkar den även dra till dig människor som söker en maktposition. Den blandningen har gjort att jag fortfarande har svårt att lita på andra människor.

En annan sak som jag fick uppleva många gånger under min uppväxt var ett brutet förtroende till vuxna människor. Det handlade om människor i min närhet av olika anledningar inte tog det ansvar som vuxna bör ta när jag var barn. 

Den här sortens svartvita tro har en förmåga att göra vuxna människor väldigt naiva, i den bemärkelsen att man undviker att ta svåra beslut. Man hoppas in i det sista att saker ska lösa sig bara man ber för det och tror på Gud. Man använder tron för att uttrycka sina egna åsikter om allt och man hamnar lätt i en spiral där ansvaret hela tiden ligger på någon annan; Gud, pastorn och andra kristna. Ett uttryck för detta är till exempel att man som kristen inte ber om hjälp, inte tar hjälp av de myndigheter som finns att tillgå, inte har öppna dialoger de vänner man har eller småningom familjen. 

Jag har upplevt många gånger att man inte är ärlig mot sin omgivning. Det är så viktigt att visa att man har full tillit till Gud och till de böner man ber att det blir absurt. Man väljer att be istället för att berätta för sina vänner eller familjemedlemmar om den situation man befinner sig i. Till exempel om du är sjuk är alternativet att gå till läkare ditt absoluta sista alternativ. Om du sedan går till läkaren står alltid läkarens ord under Guds, vilket medför att om läkarens ord på något sätt strider mot Guds ord, behöver det inte efterföljas. En del drar det ännu längre, och låter inte sina barn bli vaccinerade eftersom Gud ska skydda dem. Om man hamnar i en situation som betyder att man helt saknar ekonomiska medel att försörja sin familj, så är ens första alternativ alltid att be, och sedan gå till församlingen för att få hjälp i förbön. I min värld har jag då.aldrig känt mig mättare efter en stund av bön, problemet kvarstår. 

Inte vet jag om det blir bättre av att de andra medlemmarna i församlingen känner att de måste lyssna efter Guds röst om de ska ge någonting, det är ju inte säkert att de som är mottagliga för den sortens ledning har så mycket själva. Jag har utöver det varit med om människor i min närhet som inte fick ta emot gåvor från andra ( kläder, mat eller pengar) eftersom det skulle främja ens syndiga natur att vilja njuta och inte stärka ens förståelse av det lidande som Jesus genomlevt för vår skull.

Från baksidan;

"Du är förlorad. Du har en ande av orenhet, en ande av kontroll. Om du inte vänder om nu är du förlorad. Om du inte ber om förlåtelse kommer du gå evigt förlorad."

Sandra växer upp i ett hem präglat av skuld och skam. Den enda tryggheten hon har är kyrkan, en kyrka som ställer hårda krav på hennes personlighet och hennes intressen. Nästan allt hon tycker om är förbjudet. För att överleva börjar hon splittra sig själv i tillåtna och otillåtna delar, skämmas och trycka tillbaka sig själv. 

Inte jag är en resa till den djupaste och mest självförnekande tillvaron där sex blir ett vapen att rikta mot sig själv. Men det är också en berättelse om att inte ge upp och att hålla hårt i ljusglimtarna som dyker upp.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Själsfränden

"Själsfränden" av Sofie Sarenbrant, utgiven av Bookmark förlag. Detta är den tionde fristående boken i deckarserien om kriminalinspektör Emma Sköld. Det är första boken jag läser i serien. Ämnen som tas upp i boken är abortfrågan, filicid, samt självmord. Emma ska förhindra att en ung mamma ska ta sitt liv tillsammans med en liten bebis. Hon står på fel sida om räcket på Västerbron, och tänker hoppa. Det är ett fall på tjugosex meter, och en säker död. Emma lyckas övertala kvinnan att räcka över bebisen till henne, men får inte möjlighet att rädda den unga kvinnan. Emma har lovat den unga kvinnan att se till så att bebisen är säker. Emma förstår att kvinnan är rädd för någon och eftersom man inte vet vad som ligger bakom, tvingas man att förhindra pappan från att träffa henne. Man ordnar ett tillfälligt hem åt flickan, och man tror att hon är säker där. Det vill säga, tills någon tar flickan utanför familjehemmet. Nu slåss man mot klockan för att hitta bebisen. Är hon i fara eller kommer man hitta flickan levande? Samtidigt rymmer en fånge som är ute efter hämd.

Detta vackra bokomslag innehåller en riktigt spännande, men också en väldigt berörande och tragisk historia. Filicid är en term vilket innebär att man tar sitt barns liv. Vad kan vara så fruktansvärt så att en ung mamma tar ett sådant drastiskt beslut? Detta är en lättläst bladvändare som jag hade svårt att släppa ifrån mig. Så superspännande och bra. Det är i stort sett en historia, om en man som verkligen inte lever som han lär. Mannen i fråga är en karismatisk abortmotståndare, som utan att tveka gör en ung kvinna gravid. Trots sitt motstånd mot aborter, vill han att den unga kvinnan ska ta bort deras bebis. När hon vägrar, tar han till andra metoder. Vi får följa Emmas arbete och vardag, samt parallellt den unga kvinnan Sandras historia, som leder fram till ett tragisk slut. Huvudpersonen Emma har två nötter att knäcka. Var är den lilla bebisen, och när kommer en mördare utkräva sin hämd? Jag gillar huvudpersonen Emma och de andra poliserna och historien känns välskriven och realistisk och väldigt rätt i tiden. Jag läser gärna mer böcker i serien. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

TIO MÅNADER FÖRE VÄSTERBRON

En helt vanlig tisdag kommer Sandra inte upp ur sängen längre. Tack och lov har Douglas redan åkt till jobbet, så hon kan ligga kvar ensam med kudden över huvudet och bara försöka andas. Lederna är stela och tröttheten förlamande. Så fort hon reser sig kommer yrseln. När tillståndet fortsätter även nästa dag blir det svårare att dölja att något är fel. 

"Har du sovmorgon" frågar Douglas förvånat.

Han som är van vid att hon jobbar jämt.

"Nej, jag är sjuk", svarar hon ynkligt. "Feber och även illamående".

"Stackare", säger han och ställer ner läderportföljen på golvet. "Kan jag göra något för dig?"

"Har vi isglass?"

"Jag går och kollar."

Minuten senare är han tillbaka med en Piggelin, mitt i kalla december. 

"Tack", säger hon och tar emot den. 

Douglas rynkar pannan. "Krya på dig. Lova att du ringer om det blir värre."

"Jadå."

Med tveksamma steg lämnar han sovrummet. Sandra stirrar på julkalendern med lakrits som Douglas gav henne och får kväljningar. Men glassen är hon sugen på, hon skulle kunna äta en hel låda. Hungern är våldsam för att i nästa sekund försvinna. När dörren till lägenheten stängs kliver hon mödosamt ur sängen. Glassen får vänta. 

Hon tar sig till badrummet och sjunker ner på den fluffiga mattan. Bruna hårstrån har samlats på golvet under handfatet, hon borde städa men orken finns inte. Energin är som bortblåst och de senaste dagarna har hon börjat inse att det bara handlar om situationen på jobbet. Blåmärket runt handleden har bleknat, men hon känner fortfarande greppet från Manfreds fingrar och undrar vad tusan han menade. 

Efter det här han inte sagt ett ord till henne, bara skickat konstiga blickar. Men det är inte därför hon känner sig nere. Hennes mående beror på något annat. Hon bara vet det. Längst in i badrumsskåpet ligger den gröna påsen från Apoteket. Hon tar fram sticka  och kissar på den. Lägger den planet på badkarskanten och stirrar otåligt på resultatet som sakta växer fram. Det är inte bara ett streck. Eller? Hon måste titta tre gånger innan hon är säker på att hon ser rätt.

Gravid, utan att tveka.

Herregud. Ska hon bli mamma?

Är det ett litet hjärta som dunkar inuti hennes mage?

Det är en svindlande tanke.

Så stort och svårt att greppa.

Från baksidan;

Vem är du beredd att dö för?

Stockholms stad breder ut sig som en kuliss med sina sprakande höstfärger. En slående utsikt, tills kriminalinspektör Emma Sköld stannar med blicken på en kvinna som balanserar på fel sida om räcket på Västerbron.

En vindpust tar tag i det långa mörka håret och Emma håller andan. Hur ska hon hindra kvinnan från att hoppa och falla fritt tjugosex meter, rakt ner mot en säker död? Och inte bara hon, utan även spädbarnet i hennes famn. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Summering av september månads läsning

I september månad har jag läst endast tolv böcker då jag blev sjuk och inte orkade läsa på en vecka. Sedan var min son Rickard och hälsade på nu på slutet och renoveringen tar också tid, även om min man gör det mesta behöver han hjälp i bland. Att skolan har börjat och med den olika möten osv tar också tid så klart.

Denna månaden har jag varit med och löst flera mordfall. Räddat människor efter jordbävning, passat barn och suttit i ett torn och spanat efter fiende plan, tagit hand om hästar och räddat bibliotek. Lite romantik har jag också hunnit med. Som vanligt lite gott och blandat. Hur har er läsmånad varit?

1. Avgrunden 

2. En vän för livet

3. Vena Amoris

4. Ur spruken jord

5. Gaslightad-Han sa jag var galen 

6. Bokbussen kommer vid midnatt

7. Min fars hemlighet

8. Tornsvalan 

9. Rosenträdgårdens hemlighet 

10. Alexandras utmaning

11. Jag blev frisk av kärlek

12. Barnsköterskan

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina