Avgrunden

"Avgrunden" av Yrsa Sigurdadottir, utgiven av HarperCollins förlag. Detta är fjärde fristående delen i en deckar serie. Jag har tyvärr inte läst de tre första. Vi befinner oss på Island. Man har funnit en man som man tror begått självmord. Mannen hänger i en snara på en gammal avrättningsplats. När polisen undersöker fallet närmare upptäcker  man istället att ett mord har begåtts. Polisen Huldar beger sig till mannens lägenhet. Där har barnpsykologen Freyja funnit ett barn som inte tillhör mannen. Pojken som är fyra år gammal vet inte var hans föräldrar är, eller varför han befinner sig i lägenheten. Pojkens ålder gör det svårt att utreda fallet. Nu börjar en febril jakt för att få fast mördaren och pojkens föräldrar. Är de också döda? Finns det något samband mellan de båda fallen? Polisen har många frågor. Vet den mördades vänner mer än det de vill ge sken av? Fallet visar sig vara mer komplicerat än vad man tror.

Det är en riktigt spännande historia som utspelar sig på Island. Jag har inte läst så många böcker av isländska författare, men jag tyckte att boken var välskriven och realistisk. Det ligger en speciell stämning över hela historien, och författaren beskriver miljön på ett bra och dramatiskt sätt. Man får fundera på vad den lille pojken Siggi har för betydelse i berättelsen. Det är inte givet från början. Man funderar på vad han varit med om och vart föräldrarna har tagit vägen. Trots att pojken verkar trygg förmedlar han ändå att han varit med om något hemskt. Karaktärerna är bra och tydligt beskrivna. Man vill inte släppa boken ifrån sig då det händer saker hela tiden för man vill ju veta hur det går. Författaren har knutit ihop alla trådarna på ett bra sätt och i slutet av boken blev det en liten spännande tvist. Jag är sugen på att läsa mer av författaren. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 8

Måndag

"Kan någon sammanfatta vad vi har fått veta om offret hittills?" Erlas fråga var inte riktad till någon speciell, utan bara något som hon slängde ur sig i det öppna kontorslandskap. Hon hade fortfarande jackan på sig.

De flesta brukade börja arbetsdagen med en kopp kaffe och lite småprat med kollegorna. Inte Erla. Hon började jobba i samma sekund som hon kom in genom dörren. I vanliga fall skulle hon ha varit först på plats, men hon hade jobbat sent igår kväll.

Huldur såg henne gå mot sitt inglasade rum, medan hon förgäves försökte få ögonkontakt med sitt team. De flesta blev plötsligt mycket intresserade av sina datorskärmar. Den enda som lyfte blicken var Lina, vars röda hår i dag var uppsatt i en tjock hästsvans. Hon hade lyft blicken så fort hon hört Erlas röst. När Erla låtsades som ingenting väntade Huldur på att Lina skulle vifta med handen, som plugghästarna när han gick i skolan.

I stället reste Lina och började gå efter Erla. Huldar vred på huvudet och mötte Gudlaugurs blick. Den unge mannen sätt fortfarande vid skrivbordet mitt emot honom, trots att deras vänskap hade svalnat. Även han såg orolig ut och Huldar flög upp från stolen.

"Det är nog bäst att jag följer efter dem", muttrade han. 

Tack vare sina långa ben kom Huldar i kapp dem just som Erla försvann in på sitt kontor med Lina rätt efter, och såg ögonblicket då hans chef snurrade runt och insåg att praktikanten stod bakom henne. Erlas misstrogna grimas bekräftade att Huldur hade gjort rätt som följt efter dem. Hon såg ut som om hon precis upptäckt att hon gått runt med en bit toalettpapper under skon.

"Vad vill du?" snäste hon.

"Jo, jag har gått runt och pratat med alla", började Lina  andlöst, "och jag har sammanställt en rapport om vad vi hittills fått veta om den avlidne, Helgi Frudriksson."

"Tack, jag vet vad han heter", så Erla spydigt. Hon tog av sig jackan, hängde upp den på en krok och damp ner i skrivbordstolen. "Ut med språket då." Men innan Lina kunde fortsätta blängde Erla på Huldar. " Och vad vill du?"

"Jag skulle bara uppdatera dig om barnet. Tänkte att du kanske var intresserad." Huldar hade pratat med Erla tidigare i morse, han hade ringt henne så fort han var säker på att hon var vaken. Det skulle inte ta lång tid att berätta vad de visste om pojken för Erla, eftersom de inte hade gjort några som helst framsteg med att spåra hans föräldrar.

Från baksidan;

Kallt mörker och isande spänning när Huldar och Freyja är tillbaka 

En ung, rik investerare hittas hängande i en snara på den gamla avrättningsplatsen Galgahraun -ett lava fält utanför Reykjavik. När kroppen tas ner blir det uppenbart att det inte rör sig om självmord. På mannens bröstkorg sitter en bit av en papperslapp med ett bleknat meddelande, fastnaglad med en spik.

Polisen Huldarskickas till den döde mannens lägenhet där han till sin förvånad hittar barnpsykologen Freya tillsammans med en fyraårig pojke som inte kan förklara varför han befinner sig där. Det enda han kan berätta om sig själv är sitt förnamn, och hans teckningar visar något högst oroväckande. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina