Författarintervju- Ann Gewecke

Läs min spännande intervju med författaren Anna Gewecke, som är aktuell med "Pennskaft & pessar", som är den första delen i en triologi. Besök hennes hemsida här.

Fotograf; Sandra Lekander

 SugarChripsPicturs

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Det här är min första bok. "Pennskaft & pessar" är en historisk roman som är den första delen i en trilogi.

Svar; Jag är lektör och manusutvecklare. Har tidigare jobbat som bildlärare, keramiker och IT-konsult. Jag har haft uppdrag som ledamot i kommunfullmäktige och som nämndeman i Tingsrätten. Bland mycket annat. 

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Jag ärvde en gammal spritväska efter min farmors far. I den låg en svart pärlbroderad festklänning och ett pannband med en stor svart fjäder. Det luktade art déco och malmedel. Pappa berättade att min farmors mor hade burit klänningen på min farmors bröllop. Hon gifte sig 1926. Art déco-perioden har alltid fascinerat mig och jag började fundera lite på vad den där klänningen hade varit med om och hur det var på den tiden. Ett antal händelser i min pappas släkt blev starten på en berättelse som jag sedan broderade ut och det blev till den här boken. 

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Jag började skriva för 5-6 år sen. Nu när jag debuterar är jag 64.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Väldigt mycket positiva omdömen! Både för själva berättelsen och för omslaget.  Jag har fått höra att boken är välskriven, spännande och intressant, att den har fina miljöer och komplexa karaktärer och att den är en riktig bladvändare. En annan vanlig kommentar är: När kommer nästa bok? 

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Yrkesmässigt har det förändrats såtillvida att jag slutat jobba som bildlärare och nu på heltid kan ägna mig åt lektörsuppdrag och att skriva och hålla föredrag om mitt författarskap och om kvinnofrågor.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Just nu jobbar jag med manuset till bok nummer två. Det är lika lätt och lustfyllt som att skriva första boken. Kanske lättare till och med eftersom jag vet mer både om själva hantverket och vad jag vill med manuset. 

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Se fråga 7. Bok nummer två kommer att heta "Stöveltramp & surrogatkaffe". Handlingen utspelar sig dels i Sverige under beredskapstiden, dels i Danmark under den tyska ockupationen.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Många, varav att läsa och numera också skriva, är de största. Men jag sjunger också i kör och är intresserad av konst, kultur, kvinnofrågor, klimat- och miljöfrågor, att träffa nya människor och mycket annat.  

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Se fråga 6. 

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser och lyssnar på böcker i många olika genrer, såväl skönlitterära böcker som facklitteratur inom t ex psykologi, humaniora eller politik- och samhällsfrågor. Det blir ofta romaner (gärna historiska), klassiker, spänningsromaner, en och annan deckare, gärna också böcker av utomeuropeiska författare och underhållande biografier.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; På sommaren sitter jag ofta i trädgården ute vid sommarstugan. Hemma i stan sitter jag ibland vid köksbordet, ibland vid skrivbordet i vardagsrummet. 

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Nej, men det borde man ju ha såklart. Det är vad jag brukar rekommendera mina kunder som jag lektörsläser åt, men inte har själv :). Jag skriver oftast i "sjok", koncentrerat till några dagar här och där. 

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Det bästa rådet tror jag är det som Stephen King brukar säga och som, fritt översatt, lyder: "Om du vill vara författare så behöver du läsa mycket och skriva mycket." 

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Nästa steg är att få klart manuset till bok nummer två, dvs det jag jobbar med nu. Drömmen är sedan att få ihop ett manus till bok nummer tre. Där har jag inte helt klart för mig ännu hur handlingen ska utveckla sig. Men det kommer nog att ordna sig. 

16. Något citat du lever efter?

Svar; Inget citat direkt, men en tanke om att människor gör så gott de kan med den kunskap och de förmågor de har. Och att man får respektera dem för det. 

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Om man vill bli författare, menar du? Ja, då är mitt första förslag att man läser mycket i den genre man själv skriver i eller vill skriva i. Det andra förslaget är att läsa böcker i så många olika genrer som möjligt. Det ger en bred förståelse för hur språket kan användas.

Tack Ann för att du ville delta i min intervju!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Osmekmånad

"Osmekmånad" av Christina Lauren utgiven av Modernista förlag. Olive och Ami är tvillingar. Medan Olive känner att hon har otur jämt och ständigt, glider Ami genom livet på en räkmacka. Ami ska gifta sig och åka på sina drömmars smekmånad. Allt har hon vunnit på olika internet tävlingar. Dessvärre blir Ami och resten av brudföljet matförgiftade, på grund av skaldjuren på bröllopsbuffen. De kan därför inte åka på resan som det var tänkt. De enda som klarade sig från att bli sjuka är Olive och Ethan, som inte åt av den. Ami vill därför att Olive och Ethan ska åka på resan i deras ställe, då det inte går att boka om den. Desvärre är Olive och Ethan inte så förtjusta i varandra - det är vad de säger i alla fall. Väl på plats i Hawaii, så tänker Oliver hålla sig så långt bort från Ethan hon kan. Det visar sig svårare än hon trott, och sakta upptäcker hon att Ethan inte är så dum ändå. Väl hemma efter resan upptäcker Olive att Ethans bror är allt annat än trogen, något hon försöker påpeka för både Ethan och Ami, vilket de vägrar att tro på.

Detta är den första boken jag läser av författaren, men jag läser gärna mer av henne. Jag gillade verkligen den här boken, och den var lätt att komma in i från start. Det är en riktig sträckläsarbok som var svår att lägga ifrån sig. Jag gillar de humoristiska tillika sarkastiska replikerna mellan de båda huvud karaktärerna, och den övriga Torres familjen. Det verkar vara en mysig och väl sammansvetsad familj. Olive och Ethan är tvugna att låtsas att vara ett par, under den tio dagar långa vistelsen, vilket försätter dem i dråpliga situationer och missförstånd. Även Olives oförmåga att ljuga, ställer till det för dem. Allt är inbakat i en romantisk och tilltalande miljö, som får de båda fienderna på fall. Allt är återgivet med en stor portion humor, vilket gjorde att jag skrattade mig igenom boken. När Olives tur verkar ha vänt, får vi en ny tvist i historien och så väl karriären, som kärleken står på spel. Jag gillar också det glada och tilltalande omslaget på boken. Denna enemies-to-frieds historia får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

5.

LÅSET piper och paraddörrarna går upp. Jag flämtar till. Jag har aldrig bott i en svit förut, än mindre en så påkostad. Jag sänder en tanke till Amis drömsmekmånad och försöker att inte känna mig tacksam för att hon är kvar i Saint Paul och lider så att jag kan vara här. Men det är svårt; objektivt sett har det ordnat sig riktigt bra för mig.

Nåja, på det stora hela. Jag ser på Ethan, som tecknar åt mig att gå före in. Framför oss ligger ett löjligt stort vardagsrum med soffa, dubbelfåtölj, två länsstolar och ett lågt soffbord i glas på en fluffig vit matta. På bordet finns en vacker lila orkidé i en vävd korg, en invecklad fjärrkontroll som ser ut som att den styr ett bioniskt hembiträde samt en hink med champagneflaska och två glas graverade med Mr och Mrs.

Jag möter kort Ethans blick och vi utbyter en insinktivt, föraktfullt leende.

Strax till vänster om vardagsrummet finns en liten matplats med bord, två ljusstakar i mässing och en drinkvagn med tropisk design täkt av alla möjliga sorters utsirade cocktailglas. Jag klunkar mentalt i mig fyra margarita och känner ett förväntansfullt glädjerus inför all gratissprit jag ska avnjuta inom kort. 

Men rummets sanna pärla ligger i andra änden: en vägg av glasdörrar som leder till en balkong med utsikt över Mauis brusande vågor. Jag flämtar till, skjuter dem åt sidan och kliver ut i den varma januaribrisen. Temperaturen - så ljummen, så inte Minnesota - slår emot mig som en surrealistisk insikt: jag är på Maui, i en drömsvit, på semester med helpension. Jag har aldrig varit på Hawaii förut. Jag har över huvudtaget inte gjort något drömlikt förut. Jag börjar dansa runt, men inser det först när Ethan kliver ut på balkongen och tillintengör min glädje genom att harkla sig och kisa över vågorna. 

Han ser ut som han tänker: Äsch, jag har sett bättre. 

"Utsikten är otrolig", säger jag nästan provoaktivt.

Han vänder sig långsamt till mig och säger: "Liksom din tendens att berätta för mycket".

"Jag sa ju att jag är en dålig lögnare. Jag blev nervös när hon tittade på Amis leg, okej?" 

Han håller upp händerna i en sarkastisk kapitulation. Jag går surmulet tillbaka in för att undkomma dystergöken. Strax till höger om ingången finns ett litet kök som jag helt missade på väg till balkongen. På andra sidan köket finns en hall som leder till en liten toalett och vidare till den övrrdådiga sängkammaren. Jag kliver in och ser att där finns ett jättelikt badrum med ett enormt badkar stort nog för två. Jag ser på den gigantiska sängen. Jag vill rulla runt i den. Jag vill ta av mig kläderna och slinka in under de sidenlena...

Baksidetext;

EN SEXIG, UNDERHÅLLANDE ROMCOM SOM KOMMER ATT FÅ DIG ATT SKRATTA HÖGT.

Olive och hennes tvillingsyster Ami är lika som bär på utsidan, men har helt olika personligheter. Dessutom har Olive otur med det mesta i livet, medan lyckan ständigt ler mot Ami. Nu ska Ami gifta sig, och hon har financierat nästan hela sitt drömbröllop genom att vinna en rad internettävlingar. På bröllopet tvingas Olive umgås med brudgumens dryga storebror Ethan, som hon fullkomlingen avskyr.

Turen vänder plötsligt när brudparet drabbas av ett missöde som gör att Olive och Ethan måste åka på ofrivillig smekmånad till Hawaii i deras ställe. De två ärkefienderna är fast beslutna att undvika varandra till varje pris, men till sin förvåning upptäcker Olive att Ethan är en både underhållande och charmerande resekramrat. Ett tag verkar det gå bra gör Olive med såväl karriären som kärleken - nästan lite för bra. Men ödet har fler överaskningar i beredskap...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Vildliljan - Ellingeserien del 3

"Vildliljan - Ellingeserien del 3" av Sara H Olsson utgiven av HarperCollins förlag. I nutid är Paula och hennes vän Holger nyfiken på varför Ellingeborna Sonja Berg och Gunnar Hedin, står på samma lista. Vad hände egentligen den där våren 1945 i slutet på andra världskriget? Paula försöker hitta svar på gåtan. Parallellt får vi en resa tillbaka i historien, och vad som hände då, mellan Sonja och Gunnar, under den där våren under andra världskrigets slutskede. Sjuksköterskan Sonja beger sig med många andra frivilliga kvinnor ner till Tyskland. Där ska hon med hjälp av de andra unga kvinnorna, åka med en av Röda korsets vita bussar, för att ta hem krigsfångar från fånglägrena. Det är tufft för de unga sjuksköterskorna, och de upplever, och ser så mycket mänskligt lidande. Mitt i krigets fasor finner hon även kärleken till den danska läkaren Fredrik. Men då hon upptäcker Ellingebon Gunnar Hedin som har stridit med nazisterna, på en av bussarna, har hon ett svårt val att göra. 

Detta är den tredje och sista delen i Ellingeserien. Detta är en väldigt bra och tänkvärd, historisk bokserie tycker jag. Detta är en serie som handlar om de tre vänninorna Inger, Britt och Sonjas olika öden och engagemang, under det andra världskriget. Jag tycker verkligen att serien är både välskriven och spännande. Jag har fått lära mig en hel del, som jag inte visste. Jag tycker att det känns som om att författaren har gjort en bra bakgrund research, för boken låter så verklighetstrogen, som om historien handlar om verkliga personer. Jag tycker också om de kvinnliga karaktärerna. Det är tre väldigt modiga kvinnor, som väljer att göra det lilla extra under andra världskriget. Hur soldaternas liv ser ut under kriget, berör på djupet. De lever under svåra förhållanden och lider både av olika sjukdomar, löss, olika former av skador tillika undernäring. Jag kan inte låta bli att fundera på, varför människor aldrig lär sig. Krigen på vår jord ser aldrig ut att ta slut. Alltid är det några länder som ska bråka. Jag är tacksam att jag fått möjlighet att läsa alla tre delarna. Även denna delen får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 10

Sonja, mars 1945

Sonja hade aldrig varit utanför Sveriges gränser. Inte utanför Hallands hrller, när hon tänkte efter. Men nu, vid 22 års ålder, var det dags, och hon höll sig hårt i relingen på fartyget när det långsamt lämnade Malmö och begav sig mot öppet hav. Kajen var full av människor som vinkade av dem. Sonja vågade sig på att vinka tillbaka, med stolthet. Hon skulle minnas värmen hon kände inombords när jublet och applåderna letade sig fram genom havsbruset.

"Åh, jag älskar att åka båt", sa Anna och blundade medan hon vände ansiktet mot vinden så att håret virvlade bakom ryggen på henne. 

Bussarna stod tätt packade på däck. Två av dem var ännu omålade och de overall klädda männen kämpade hårt för att få det sista klart innan man nådde Köpenhamn. Sonja kunde inte känna nog lättnad över att bussarna skulle utmärka sig, så att man inte borde kunna missta dem för stridsfordon från luften. De stora röda korsen på busstaken stod i skarp kontrast till den vita färgen. Att detta var räddningsanskap gick det inte att ta miste på. 

De var nu en bra bit ute på sundet, och båten gungade mjukt på vågorna. Sonja höll sig fast i relingen och lät den friska luften kyla av hennes ansikte. Det var kallare ute på havet, vinden bet i kinderna. Men Sonja ville inte flytta sig. Så länge hon stod stilla och andades skulle inte sjösjukan få ett grepp om henne. Då fick hon hellre bli kall. 

"Varmt choklad?" frågade Anna från sidan och höll fram en mugg mot Sonja, som tacksamt tog emot den med ena handen. Den andra behöll hon på relingen. 

"Tack", svarade hon.

"Det är lätt mot väggen", sa Anna. "Om du vill komma med?" 

Sonja skakade lätt på huvudet.

"Jag blir lite illamående", förklarade hon. "Jag stannar här så länge det går", log hon urskuldande.

"Jag stannar med dig", sa Anna och ställde sig nära. "Vi får värma varandra."

De drack sin choklad och såg den svenska kusten försvinna i horisonten.

Baksidetext;

VÅREN 1945. MITT I BRINNANDE KRIG VÄXER MOD OCH KÄRLEK FRAM, MEN OCKSÅ ETT OFATTBART SVEK.

Rapporter om fasorna på kontinenten får hundratals Svenskar att åka med Röda Korsets vita bussar för att evakuera krigsflyktingar ur de tyska koncentrationslägren. En av de frivilliga sjuksköterskorna är Sonja Berg från Ellinge i Halland. 

Sonja får kämpa hårt för att hålla känslorna i schack - det hon möter i lägren är något hon aldrig kunnat förbereda sig på. Hon finner tröst i den danska läkaren Fredrik och snart uppstår kärlek. Men när hon av en slump träffar på Ellingebon Gunnar Hedin, som anslutit sig till nazitrupperna, sätts allt hon arbetat för på spel. 

I nutida Ellinge har Paula funnit en lapp som väcker nyfikenhet om vad som egentligen hände Sonja och Gunnar den där våren i krigets slutskede. Men när hon visar den för sin vän Holger får allt en annorlunda vändning. Det visar sig nämligen att Holger är personligt indragen i historien, och sanningen är inte vad man tror. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Läs min recension av "Fiendevän" här

Läs min recension av "Tornsvalan" här

Författarintervju - Emma Lind

Jag har intervjuat författaren Emma Lind. Jag har läst hennes bok "Mod och Mirakel på Mallis". Tack Emma för att du ville delta i min intervju. Emmas hemsida här.

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Det beror på hur man räknar, men två skönlitterära böcker jag har nyligen skrivit (En man till Amanda och Mod och mirakel på Mallis).

2. Vem är Emma Lind?

Svar; Jag bor på västkusten med man och fyra barn. Har jobbat som kommunikatör i sju år, är utbildad journalist och har även jobbat som copywriter.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Det var titeln som kom till mig först ”En man till Amanda” är en härlig titel tycker jag och sen fick jag bråttom att skriva boken så ingen skulle sno idén.  

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Jag skrev den under 2020 och då var jag 42 år. 

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Applåder och beröm och viss förvåning över hur jag hittar tiden till att skriva.

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Jag började skriva på allvar när jag var ungefär nio år så jag har inget bra svar på den frågan.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Min debutroman var inte den första boken jag skrev, men den första som blev publicerad med traditionellt förlagskontrakt. Bok nummer två som jag fick förlagskontrakt på skrev jag tillsammans med Sofia Brattstig, så den var bara hälften så svår att skriva.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Just nu skriver jag på uppföljaren till En man till Amanda och även här älskar jag titeln ”Jul i Ulebergshamn”. Jag måste skynda mig att ge ut den nu när jag har avslöjat titeln! Jag försöker få till julstämning genom att klämma in så mycket julreferenser jag bara kan. Tre vise män, åsna, julkrubba, stjärna … ja, ni fattar.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Nix.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Författandet är en hobby som jag hoppas kommer inbringa några extra kronor den dagen jag väljer att gå i pension, men mitt mål är inte att ”bli författare” till yrket. Jag trivs alldeles för bra med mitt jobb. Just nu jobbar jag som kommunikatör. Jag trivdes lika bra på jobbet när jag var journalist och när jag jobbade som copywriter. Jag gillar att jobba, helt enkelt.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Massor. Eller, jag ser mig själv som en storläsare, men hinner inte läsa riktigt så mycket som jag skulle vilja. Som tur är har jag min bokcirkel där det väljs en ny bok var sjätte vecka och där jag känner en viss press att ha läst i alla fall mer än halva boken. Och emellanåt försöker jag köpa böcker av andra författare på mässor och marknader med ambitionen att ha läst ut dem innan vi träffas nästa gång.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Jag skriver överallt och ingenstans. En man till Amanda skrev jag till exempel i stallet, i tennishallen, på friidrottsarenan ( alltså medan barnen var sysselsatta) och ibland sent på kvällen när det blivit lugnt hemma.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Se svaret på förra frågan.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Börja med det som känns roligast och skriv så du får en ordentlig textmassa att utgå från. Förstå då kan du strukturera upp texten, fundera över början, mitt och slut, genre, budskap mm. Funderar du för länge innan du börjar riskerar du att bli besviken på den första texten som kanske inte når upp till förväntningarna.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Jag vill bara fortsätta skriva så länge jag har något att berätta.

16. Något citat du lever efter?

Svar; Nej, men jag försöker vara lika snäll mot mig själv som jag är mot andra.

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Jane Austens böcker är underbara tycker jag och passar i den tid vi nu lever i. Verklighetsflykt och drömmar är livsviktiga för att orka med verkligheten.

Tack Emma för att du ville delta i min 

intervju!

Ha en fortsatt trevlig helg!

Kram Nina

Alla hjärtans jul

"Alla hjärtans jul" av Catherine Walsh utgiven av Piratförlaget. Molly och Andrew har träffats under tio års tid. De åker till familjerna som bor på Irland varje jul och under deras resor berättar de allt för varandra. Detta år firar de tio-års jubileum. Molly är inte så intresserad av julfirandet, men hon vet att Andrew gillar julen och sin mammas omtalade julmiddag. Så när flyget inte kan gå på grund av en snöstorm över Atlanten, bestämmer Molly sig för att lösa saken på egen hand. Allt blir komplicerat av att de delar en underbar kyss tillsammans under en mistel. Under deras resa från New York till Irland, med taxi, flyg, tåg och båt, utforskar de sina känslor, som de nu upptäcker att de har för varandra. De får allt svårare att slita sig från varandra, för att åka till sina respektive familjer. Molly får reda på att Andrew ska flytta hem till Irland igen. Ska de släppa alla känslor de har, nu när de funnit varandra, eller ska de bli ett par på riktigt?

Detta är en julroman, med ett lite djupare tema. Det här paret, Molly och Andrew, har träffats under några timmar ombord på ett flygplan, en gång om året. De ser varandra som vänner, men är de verkligen enbart vänner? Under deras långa resa hem, från New York till Irland, upptäcker de att det finns något mer. Det är en väldigt spännande och romantisk story. Boken har därtill både en lockande titel, tillika ett fint bokomslag, och det blir inte sämre när man läser boken. Jag har inte läst något av författaren förut, men det gör jag gärna om. Jag gillar alla mysiga karaktärer, och den härliga irländska familjekänslan. Man blir så sugen på att fira jul på Irland, och boken ger en den där väldigt härliga julkänslan, som man längtar efter, medan man läser. Jag gillar också de rappa kommentarerna mellan de olika karaktärerna. Och ibland kan man inte låta bli att skratta högt. Jag älskar verkligen böcker med jultema och denna gjorde mig så glad. Boken är väl läsvärd. Hoppa upp i ett soffhörn och mys. Denna ljuvliga julpralin får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 15

Det är svårare än vad man kanske tror. Det tar en halvtimme innan vi släpps in genom passkontrollen och ytterligare tjugo minuter att få tillbaka Andrews löjligt stora bagage.

"Gömmer du en kropp i den?", frågar jag. Hans resväska är minst tre gånger så stor som min. 

"Bara kläder, presenter och allt möjligt amerikanskt smuggelgods som ska bytas mot irländskt smuggelgods på vägen tillbaka."

"Du borde starta en liten svart marknad", säger jag och tittar på de dussintals människor som gör sig redo för en natt på flygplatsgolvet. Jag känner ett stygn av dåligt samvete när jag ser dem. Borde vi göra det? Kanske kunde vi...

"Sluta", säger Andrew.

"Sluta med vad?" 

"Det du tänker på." 

"Jag tänker inte..."

"Jo, det gör du. Jag känner dig." Han rätar på sig och knäpper jackan. "De kommer att sätta in fler flyg imorgon och vi kan kolla då. Vet du vad vi borde göra under tiden? 

"Boka en massage."

"Vi borde köpa en charkbricka."

Jag frustar till när jag ser hans allvarliga min. "Vi kan köpa vad vi vill", säger jag. 

"Jag vill ha panettone", säger han. "Och lite cheesecake. Vad vill du ha?"

"Mince pies". Men jag har aldrig lyckats hitta sådanna här."

Han gör en grimas. "Det är för att ingen gillar mince pies."

"Jag gillar mince pies."

"Och du har fel."

Jag ignorerar honom och vi går långsamt mot utgången. Jag känner mig mycket lugnare nu när vi har en plan. Jag är väldigt bra på planer. "Var ska vi göra det här?" frågar jag och försöker att inte kliva på folk. "Hemma hos mig eller hos dig?"

"Hos dig", säger han genast. "Inte bara för det är mysigare, vilket det är, också för att min rumskamrat har bjudit hem sin flickvän den här veckan och jag vill helst inte höra dem ha sex medan vi tittar på Det hände i New York."

Baksidetext;

För tio år sedan hamnade Molly bredvid Andrew på flyget från Chicago hem till Dublin för att fira jul. Årets efter sågs de på samma flyg igen, och så har det fortsatt. Trots att de bara är vänner har de år efter år ägnat sju timmar och femton minuter under julflyget åt att berätta allt för varandra.

Molly är själv inte så intresserad av julfirandet, men hon vet hur mycket det betyder för Andrew. Så när deras plan blir inställt på grund av en snöstorm över Atlanten tar Molly saken i egna händer: hon ska se till att Andrew kommer hem i tid för hans mammas omtalade julmiddag. 

Tiden är visserligen knapp, men Molly har en plan. Medan klockan tickar mot julafton tar de sig över världen med flyg, taxi, båt och tåg- en resa som förändrar allt. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Önskningar i månsken

"Önskningar i månsken" av Lovisa Wistrand utgiven av Ordberoende förlag. Det är julafton och första världskriget har precis tagit slut. Den föräldralösa, sju år gamla flickan Annie kan inte sova. Hon hör ett ljud från bottenvåningen, och bestämmer sig för att kolla upp vad det är. Hur förvånad blir hon inte när det visar sig vara jultomten? Hon har många frågor, som hon absolut måste få svar på, och tomten Killian berättar så mycket han hinner. Allt medan hon följer med hans släde under julaftons natten. Dock får hon inte berätta om honom för någon, för det kan få ödestigra konsekvenser i så fall. Annie och Killian träffas varje julaftonsnatt år efter år. En julafton när Annie är fjorton, år börjar hon få känslor för Killian. Han försöker få henne att hitta någon hon kan leva sitt liv med, men hon är helt ointresserad av det. Deras kärlek hör till de förbjudna, men ska det hindra dem från att träffas? Ska Annie och Killian få deras långdistans förhållande att fungera? 

Jag har längtat efter denna boken så länge, och jag blev inte besviken. Wow, hur underbar är inte den här boken! Jag kastade mig över boken, så fort jag öppnade bokpaketet, och sedan kunde jag inte släppa den ifrån mig. Så underbar var den! Läste ut den under kvällen. Ja, Lovisa har knockat mig igen med en alldeles speciell julhistoria. Med samma fängslande språk, som är utmärkande för Lovisas böcker, och den ljuvligt romantiska, och ibland lite vemodiga stämningen, tar vi oss igenom julnätterna, med önskningar och slädfärder under månens sken. Samtidigt kryddar Lovisa historien med ett litet uns av humor. Ja, ska ni läsa en julroman i år, låt det bli denna. Jag älskar den verkligen. Läs den! Boken blir en av mina favorit böcker och precis som "Ödets kyss", kommer den stanna länge hos mig. Jag tycker också om det fina bokomslaget. Jag väntar redan på Lovisas nästa bok. Denna underbart romantiska pärla får ❤❤❤❤❤/5.

Innehåller också min första blurp. Tyvärr blev 

det kontot hackat men ändå. 😀

Mitt favorit ställe ur boken;

9.

Annie satt bakom tömmarna och fick släden att göra en volt under det låga molntäcket. Killian skrattade och höll sig fast, medan tomteluvans tofs fladdrande i vinddraget. Kylan drog och slet i Annies kinder, men hon skrattade också. Framtänderna ilade och kroppen kändes tyngdlös. De rörde sig så fort att det inte fanns någon risk att ramla ut. Hon behövde hålla i tömmarna, men om hon sträckte ut en hand skulle hon kunna röra molnen. Ibland åkte de rakt in i ett och då blev omgivningen blank: först disigt vitt, som om det tittade ut genom en tunn slöja, och sedan efter några sekunder blev det så ljust att de inte kunde se händerna framför sig. 

Efter volten visslade Annie och slog tömmarna för att få renarna att öka farten. Hon försökte njuta så mycket hon bara kunde och Killian lät henne göra det. 

Sista gången.

Eller kanske inte, men vem visste? Om allt gick vägen skulle hon få ett brev nästa jul och där skulle det stå var Killian och hans renar höll hus. Frågan var bara om hon skulle kunna ta sig dit. Tänk om det var en plats som låg på andra sidan världen? Hon var inte myndig och kunde inte klara sig själv. 

"Fast nästa jul kommer vi inte att träffas, inte sant?" Annie vände sig mot Killian med kinder dom brände av fartvinden. Varma vindtårar rann ur ögonvrårna och vidare i rännilar över huden. "För jag kommer att behöva ta mig till den nya platsen, och det hinner jag inte på några timmar." 

"Om det inte blir Stockholm." Han blinkade åt henne. "Fast det kanske är svårt att åka dit mitt i natten. Du är på tok för ung för att ta körkort." 

"Jag kommer att vara femton, snart sexton. Det är gammalt nog gör att...hm. Snart övningsköra." 

"Snart var ordet." 

"Sluta vara så stöddig. Har du körkort? Nej, precis, skulle inte tro det. Det enda du får köra är renarna." 

"Jag skulle ha kunnat det, om saker varit annorlunda. Om jag bara inte blivit..." han tittade bort. Det ryckte i käkmuskeln.

Baksidetext;

Annie är bara sju när hon ser jultomten för första gången. Han finns på riktigt och hon fortsätter att träffa honom i flera år framöver, men bara på julafton. De andra dagarna är det som om han inte existerar. 

Rufsig och svarthårig ser Killian inte alls ut som annie trodde och när hon blir fjorton väcks nya känslor till liv. Förbjudna, förgörande känslor som inte kan leda till något annat än hjärtesorg, särskilt eftersom han snart ska bli tilldelad en ny stad någonstans i världen. 

Detta är en berättelse om Annie och Killian, två personer från olika världar som faller för varandra under månens sken. Men deras kärlek är inte tillåten och om de någonsin upptäcks kan det få förödande konsekvenser.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Summering av oktober månads läsning

 

När man läser hamnar man läser hamnar man på många spännande platser och miljöer. Denna månaden har jag varit i Grekland, Chicago, New York, Stockholm, Tranås, Skottland och den lilla fiktiva ön i Stockholms skärgård kallad Kanelholmen. Jag har julpyntat ett skyltfönster, badat i havet, kramat träd och varit på bal. Jag har dessutom löst ett och ett annat mysterium och försökt få tag i en tjuvjägare. Så en lagom spännande och mysig månad. 

1. En halv Kaj

2. Andeträden

3. Fönstershopping

4. Döda kvinnor förlåter inte

5. Från Tranås till Chicago

6. Svartåsviten del 1. - Om du var min

7. Coyote 

8. För evigt

9. Höstvila och skogsbad på Kanelholmen

10. Glashjärtan

11. Agnes Cecilia - en sällsam historia

12. Arvtagarserien del 1 - Viskaren

13. Nytt liv i Applemore house

14. Super-Nova

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina