"Sanningen om Ostrondykerskan" av Caroline Säfstrand utgiven av Forum förlag. Detta är första boken jag har läst av Caroline. Inez Edmark har bestämt sig för att rensa bland sina böcker och papper, men ramlar ner från en pall, och i fallet får hon en spricka i bäckenet. Då anlitar hon en städfirma, där Meja får uppdraget att hjälpa Inez med att röja. Inez är en författare som slutade att skriva för femton år sedan, och då drog hon sig tillbaka från rampljuset. Hon har dock ett manus kvar att skriva, "Sanningen om Ostrondykerskan", som hon tänker ge ut efter sin död. Men hon har inte räknat med att Meja skulle vända upp och ner på hela hennes liv, och snart börjar Inez öppna upp för en ny tillvaro. De båda udda personligheterna rensar, promenerar och samtalar. Efter att Meja fått strul på hemmaplan flyttar hon in till Inez. Inez får Meja att se sig själv i ett nytt ljus. Ska de båda kvinnorna följa sina hjärtan? Och vad hände egentligen den där dagen för länge sedan?
En väldigt mysig och vacker berättelse om vänskap. Den visar att man inte behöver vara lika gamla för att en nära vänskap ska uppstå. Meja är en person som från barndomen lärt sig att inte synas och ta plats på grund av att hennes mamma mest verkar tycka att Meja var i vägen, men Inez får henne att ändra stil och följa sitt hjärta och ta för sig mer av livet. Inez har ett komplicerat förhållande till sin dotter på grund av de val hon gjorde i när hon blev känd författare. Har hennes dotter sett sig förbisedd, medan hon följde med sin mamma på olika event runt om i världen? Berättelsen visar att det är aldrig försent att reda ut sin relation med sina närmaste. Den kan bli fin även i slutet av livet. Jag uppskattar de fina personligheterna och de fina tilltalande miljöskildringarna. Så vackert det målas upp där vid havet. Jag skulle också vilja bo grannar med de två killarna som bor bredvid Inez. De verkar ha sådan livsglädje, samtidigt som de verkar så genuina och mysiga. Jag vill verkligen läsa mer av författaren. Detta är en berättelse som inte kan lämna någon oberörd. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
1972
Mina lediga dagar från bokhandeln tillbringade jag oftast med Mathilda. Vi åkte ut med båten, simmade med sälar, drog upp dagens fångst, rensade ostron, skeppade in dem till land och vidare till köpare.
En dag när vi rensade ostronen från korgarna hon dragit upp sa hon: "Titta på allt du plockar upp. Ett tomt skal kan dölja en hemlighet om du bara vänder på det."
Jag jobbade på så noga jag kunde utan att hitta särskilt mycket överraskande i de där korgarna. Men så en dag dök ett tomt skal upp. Jag var precis på väg att slänga tillbaka det i havet när jag mindes Mathildas ord och vände på det. På insidan var ett ord inristat: Vänskap.
Mathilda strök handen över mitt födelsemärke vid tinningen. Hon var fascinerad över att det hade formen av ett hjärta, kanske för att hon såg tecken i allt, och så sa hon med stort allvar i rösten: "Nu kommer du aldrig slänga ett skal innan du verkligen har tittat på det först. Livet är fullt av sådanna överraskningar. Hitta dem!"
Jag la skalet i fickan och placerade det i min bokhylla när jag kom hem. Det var det första Mathildas ostron med budskap, men inte det sista. Och rensningen av de där korgarna, som kanske inte var den roligaste uppgiften, blev plötsligt något att längta efter. Kanske ännu ett skal låg där, redo att hittas? Jag lärde mig att titta på de där ovesäntliga stunderna i livet med ny sorts nyfikenhet; fanns det något mer på andra sidan?
Från baksidan;
Den som hade sett Mathilda stå i havet och skrapa bort påväxt från ostronen i tidig gryning, förstod hur sägnerna om henne hade uppstått.
För femton år sedan drog sig författaren Inez Edmark tillbaka från rampljuset. Hon lever sedan dess ett ensamt liv bakom nerdragna persienner. När hennes granne plötsligt dör bestämmer hon sig för två saker: att döstäda och att skriva sin allra sista bok. Men inte en fiktiv roman denna gången, utan en personlig bekännelse. Hon ska berätta sanningen om ostrondykerskan.
Så ramlar hon och tvingas motvilligt anlita en städfirma för att kunna rensa klart. Den som får uppdraget är Meja, som arbetar där tillfälligt. Enda regeln är att hon inte på några villkor får öppna den blå mappen som innehåller det nya bokmanuset. Mötet mellan dessa kvinnor-Inez som måste försonas med sitt förflutna och Meja som vilset famlar efter en framtid- får oanade konsekvenser, både för dem själva och för andra.
Sanningen om Ostrondykerskan är en roman om en udda vänskap, om att våga stå upp för sig själv och om ett livsavgörande sökande efter sanningen. Vad var det egentligen som hände den där dagen för så länge sedan?
Ha en fortsatt trevlig dag!🐟
Kramizar Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar