Så länge hjärtat kan slå

 "Så länge hjärtat kan slå" av Birgitta Gunnarsson utgiven av Modernirista förlag. Boken är författarens debutroman. En tankeväckande feelgood roman om att börja om mitt i livet. När Bodils man har gått i pension, tänker hon att det blir trist när mannen ska gå hemma hela dagarna och göra ingenting. Kanske kommer han att sitta i soffhörnet i mysbyxor hela dagarna. Bodil känner sig besviken hur livet har blivit. Men tvärt om kommer Klas hem och talar om att han vill lämna henne. Dottern, som är pappas flicka, tycker det bara är bra att de delar på sig och Bodil känner att allt är slut. Hennes väninna Ulla, verkar skadeglad och njuter lite av att Bodil har blivit lämnad. I början känns allt mörkt och Bodil har svårt att anpassa sig till att vara själv. Så börjar dottern rapportera om allt nytt och roligt som Klas hittar på. När hon träffar honom har han andra kläder än de han brukar ha och han ser så lycklig ut. Kanske har han till och med hittat någon annan?

Vad gör man när man mitt i livet blir lämnad av sin man och man har få vänner? Bodil tänker först att livet är slut, men är det verkligen det när man bara är femtionio år gammal? Nej, livet är definitivt inte slut då! Sakta men säkert börjar Bodil ändra sitt sätt att tänka. Hennes dotter puschar på henne framåt, och tycker att hon ska sluta att bära sin offerkofta. Hon hittar snart nya vänner. Kanske ska hon till och med göra om lite hemma? Lite mer färg kanske när ändå köket behöver renoveras? Under sina långa promenader hinner hon att fundera på vad som gick fel i livet i sitt äktenskap och varför. Detta är en fin och tankeväckande bok om att hitta tillbaka till livet igen, när man förlorat någon som stått en nära. Bodil är en helt vanlig kvinna, men hon är mer färgstark än hon tror. Bodil förändras under berättelsens gång och blir en mer gladare och lyckligare person. Precis som en bra feelgood ska sluta så slutar den lyckligt- och jag älskar lyckliga slut. Boken gör mig glad så den får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

"Den här då?" säger Viveka och håller upp en klänning med geometriskt mönster i orange och gult. Bodil kipar efter andan. Undrar hur klokt det var att be Viveka vara smakråd. 

"Neej", säger hon och skakar på huvudet, "det där är inte alls jag."

"Bra!", säger Viveka och hänger tillbaka klänningen på en stång med liknande färgstarka kreationer, då vet vi det. Då gäller det bara att hitta, vad som är du. Jag har svårt att tro, att du är riktigt så blek som dina färger antyder. Om du ursäktar." Hon ler och viftar mot Bodils beigea kjol och ljusgrå T-shirt. Bodil stryker över kjolen och ler lite. 

"Nej, riktigt så här färglös är jag kanske inte", säger hon, "det här tog jag mest för att det skulle vara lätt att ta av och på nu när jag ska prova. Lite mer färg får det gärna vara, men jag tycker det är svårt att se vad jag passar i."

"Den här är väl söt?" Viveka håller upp en klänning med fält i lite rosa nyanser. "Jag är säker på att du passar i rosa, till ditt ljusa hår." Bodil betraktar den, sträcker sig fram och stryker över tyget. 

"Ja, den är fin", säger hon. "Jag är bara osäker på vad Petra ska tycka. Hon är så kritisk hela idén, men har gått med på att följa med på "dödsresan," som hon säger. Hon kanske skulle tycka att den här är för...Jag vet inte...lättsinnig? Glad?" 

"Men, snälla du", säger Viveka och ser strängt på Bodil, "om din dotter har synpunkter på dina kläder, så får det stå för henne. Huvudsaken är att du själv känner dig bekväm. Och man sörjer inte med kläderna heller?"

"Nej, det förstås", säger Bodil och suckar, men jag vill inte att resan ska bli för störd av att vi blir osams."

"Det förstår jag, men så långt ska det väl inte behöva gå. Tänk att du gör på ditt sätt, och så får Petra göra på sitt. Förresten så du, att det är din första utlandsresa. Då är det klart att du ska känna dig fin!" Hon räcker över den rosamönstrande klänningen till Bodil och pekar på provrummet. "Marsch iväg!"

Trekvart senare står de utanför den sista affären, Bodil folkmängd med kassar. Hon lyfter armarna och viftar lite med påsarna. Ler mot väninnan.

"Du måste ha svart bälte i shopping", säger hon, "så här mycket har jag aldrig handlat vid ett och samma tillfälle."

"Nej, men så här du aldrig varit utomlands förut heller", säger Viveka glatt. "Ska vi till Vetekatten nu?"

Från baksidan;

Vid femtionio års ålder kan Bodil Olsson bittert konstatera att inte mycket har blivit som hon en gång drömde att det skulle bli. Hon är besviken. På livet i allmänhet och på sin man Klas i synnerhet. Han som nyss ätit lunch med chefen, blivit högtidligt avtackades och nu gått i pension. Bodil kan redan se framför sig hur det kommer att bli, med honom sittande i mysbyxor framför teven hela dagarna.

Men istället tillkännager Klas abrupt att han fått nog och tänket flytta. Dottern Petra visar inget medlidande. Hon tycker det är bra att föräldrarna har delat på sig, och snart börjar hon rapportera om allt nytt och roligt som pappan hittar på. För att hitta en väg framåt blir Bodil tvungen att sluta att se sig som ett offer och börja ta nya steg.

Så länge hjärtat kan slå är en varmhjärtad, uppslukade feelgood roman om att våga skaffa sig nya vänner och bryta sig loss från gamla invanda mönster.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramis Nina