"Serandos förbannelse" av Nathalie Sjögren. Utgiven av Fantasiförlaget. Detta är en omarbetad version av "I nattens mörker". Vad är en man beredd att göra för att hämnas den han älskar? När tre jägare våldtar och mördar Serandos älskade Mirana, beslutar han sig inte bara hämnas på de tre jägarna och hans familjer. Han bestämmer sig för att hämnas på hela byn. I årtionden har han iakttagit och plågat byborna med evig vinter. En efter en kallar han byns kvinnor till sig, för att ta deras livskraft. Nu försvinner byns kvinnor allt oftare och något måste göras. Evelina som lyckas stå emot Serandos lockelse, möts med misstro. Hur lyckas hon stå emot Serandos förbannelse? När byborna förstår att Evelina inte är som de andra kvinnorna i byn, blir hon tillslut utstött av de andra. Hon inser att hon måste besegra Serando trots att hon inte vet hur. Ensam beger hon sig ut på jakt efter Serando. Kommer hon att lyckas?
En riktigt spännande fantasy roman om att hämnas sin kärlek som brutalt tas ifrån en. Vi får följa människorna i den lilla byn som lider av ständig skräck för Serando. Finns han på riktigt, eller är det bara så att kvinnorna som försvinner går ut i skogen och går vilse? Rädslan är stor och man gör allt för att skydda byns kvinnor. Författaren har lyckats skapa en trovärdig story om en man som känner så stor sorg att han tillslut blir ond. Trots det har han även en god sida, som försöker slåss, för att det onda ska ta slut. Ju mer man läser ju svårare är det att släppa ifrån sig boken. Historien känns som en skrämmande och modern tappning av en klassisk saga. Det onda monstret ute i ett ensligt slott i skogen och skönheten från byn som bryter ondskan. Sträckläste boken i ett svep, så boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Slottet var ståtligare och vackrare än Mirana någonsin kunnat föreställa sig. Rent majestätisk. Hon blev mållös när hon såg det och all ilska och sorg rann av henne. I det ögonblicket såg hon Serando med andra ögon.
"Nå vad tycker du?" Serando hjälpte henne med.
"Det är underbart."
"Tycker du verkligen det?" frågade han uppspelt.
Hon nickade sakta.
Solens varma strålar färgade slottet gyllene. Fåglarna kvittrade och luften var varm och välkomnande. Mirana stod länge och tittade förundrat på allt det vackra. Slottets robusta stenväggar var täckta med grönskande klätterväggen som sträckte sig upp till de ståtliga tinnarna och tornen. Här och var lyste blommor i klara färger och fjärilarna dansade omkring i solljuset.
"Jag visste inte att det var så vackert", viskade hon.
Serando lade huvudet på sned. "Allt är vackert när du här är, min sköna", viskade han i hennes öra.
Hon rodande och vände bort huvudet. Hans beröring fick henne inte att rygga tillbaka. I stället pirrade det i henne.
"Kom!" sade han exalterat. "Jag ska visa dig hur det ser ut inuti!"
Glatt tog han hennes hand och halvsprang fram till porten. Han öppnade den snabbt och bjöd in henne. Nyfiket men försiktigt klev hon över tröskeln och såg sig omkring. Hallen badade i solljus från de många fönstren längs väggarna. Under varje fönster stod en pidestral med ett fång vackra nyplockade blommor. Deras ljuvliga doft fyllde rummet.
Rakt framför henne fortsatte en smal korridor, även den kantad med blommor. Till vänster skymtade hon en vindlande stentrappa och till höger stod en dörr på glänt.
"Det där är matsalen", förklarade Serando, "och bakom den är tjänarnas rum, men det kan du se senare. Först vill jag visa dig någonting. Kom!"
Som ett uppspelt barn förde han henne bort till trappan. Väl där bjöd han henne att gå först. Nyfiket tog hon några steg. Trappan var upplyst av tvåarmade ljusstakar och badade i ett varmt lockande sken. Serando sträckte ut sin hand mot henne och hon tog den.
Från baksidan;
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar