Tisdagstrion-Tro, hopp och kärlek

Bokbloggen Ugglan&Boken har en tisdags trio, där det är nytt tema varje vecka, och vi uppmanas hitta på vår egna trio. Idag handlar tisdags trion om vilka böcker man har som handlar om tro, hopp och kärlek.

Idag har jag valt "Kanske vi möts igen" av Eleonor Wikman som jag tycker handlar om tro, "Leva är att dö en smula" av Pernilla Lindroos som Jag tycker handlar om hopp, samt "Ödets kyss" av Lovisa Wistrand en väldigt fin bok om kärlek.

 

Från baksidan;

När Jonna släppte taget om frustrationen över att inte minnas infann sig ett lugn. Det var så lätt för henne att lasta sig själv för situationen hon försatt sig i.

Tyngden av självförakt gjorde det svårare att acceptera stressymtomen. Hon hade alltid haft lätt att minnas. Tänk om hjärnan inte skulle läka. Tankarna gjorde henne rädd. Tänk om det aldrig blev som det var förut.

"Kanske vi möts igen" är unik i sitt slag och kliver in på ett hitintills ganska outforskat område, nämligen kristen feelgood. Genom sin lättillgänglighet och igenkänning kommer läsa den Jonna och de andra karaktärerna nära och får ta del av hur livet som troende är när äktenskap kraschar, stressen ökar och vardagens öken inträffar

Från baksidan;

Två kvinnor flyr till Bali. Den ena för att överleva. Den andra för att dö.

ANNA misstänker att hennes man är otrogen. När det visar sig vara sant rasar livet samman. Allt hon blundat för kommer smärtsamt ifatt henne. Hur mycket har hon egentligen förträngt för att slippa se verkligheten om sig och sitt äktenskap? Anna ser bara en utväg-att resa till Bali. Där kan hon få tid att hitta tillbaka till sig och sitt liv igen. Men är det kanske för sent?

NORAS liv blir allt mer komplicerat. Hennes psykiska ohälsa allt svårare att hantera. Både hon, hennes älskade Tobias och hela deras relation dras med i fallet. Nora inser att hon måste lämna honom och som sanndrömmare vet hon vad som väntar. Och man kan väl inte förändra ödet. Inte ens om det innebär en förtidig död.

De två kvinnornas flyktvägar korsas. Tiden på Bali blir dramatisk och omstörtande. Inget verkar längre vara vad man trött. Tillvaron blir både invecklad och oförutsägbar. Vad är då normalt och sant- och vad är galenskap?

Från baksidan;

Till mormor, farmor och alla de kvinnor som föregått mig. Tänk vilka historier som ligger begravda i tiden, vilka berättelser som aldrig kommer att se dagens ljus. Alla äldre har någon gång varit unga, alla döda har någon gång levt, och alla versioner av den man en gång varit lever kvar i hjärtat. 

Anja har haft ett år kvar att leva i tre år, men lyckas mirakulöst klamra sig fast vid livet. För hon är inte klar här än. Innan hon kan dö måste hon finna sin förlorade ungdomskärlek. De har ett speciellt förflutet. Varje alla hjärtans dag drogs de till varandra. Aldrig annars. Nu har det gått trettio år sedan hon såg honom senast och hon befarar att han är död. 

Det är alla hjärtans dag är här igen, kanske hennes sista. Magin hänger i luften och än kan vad som helst hända. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Ninni