"Dimmornas folk-Evig passion" av Annika Banfield utgiven av Everlasting publishing. Detta är den tredje och sista delen i serien om Matilda, vampyren Emil, och Sefyren Matteo. I denna bok fortsätter Sefyrerna och de laglösa vampyrerna på sin resa till Draculas slott för att utplåna honom innan han släpper lös sin ondska över hela världen. Men ju närmare Dracula slott Emil kommer, ju mer förändras han. Kommer han kunna stå emot ondskan inom sig? Matilda och Matteos kärlek frodas och hon känner sig lycklig, men hon inser snart att deras uppdrag kan få katastrofala konsekvenser. När kvinnan de bor hos i Italien mördas, måste de börja fundera på om någon av dem är en förrädare. När deras resa fortsätter får plötsligt Matilda ett samtal från sin styvmamma. Hon måste omedelbart resa hem för att det hänt en bilolycka. Har de verkligen hänt något, eller kommer Matilda gå rakt in i en fälla? Samtidigt i England försöker Rhindo hitta den heliga Graalen utan att ha en aning om vart den finns. Kommer man att lyckas med sitt uppdrag att utplåna ondskan för gott?
Jag måste först av allt beklaga att detta är den tredje och sista delen i en mycket spännande och läsvärd bokserie, om man gillar Vampyrer. Jag hade gärna läst mer om Matilda och hennes uppdrag framöver, för det verkar inte ta slut här. Det är en både kuslig och romantisk historia kantad av svärta och humor vi får läsa. Jag gillar dessutom hur författaren bakar in händelser från vikingatiden och tempelriddarna i berättelsen. Jag uppskattar alla fina och roliga karaktärer, och det otroligt spännande äventyr, de får vara med om på deras resa. Matteo har svårt för att vara sanningsenlig mot Matilda ibland för att skydda henne från svåra saker. Men han inser inte att hon klarar mer än han tror. Därför tycker jag han gör ett dumt beslut på slutet. Det är spännande att få följa med på kampen mellan det goda och det onda. Ja, med sorg i hjärtat lämnar jag nu sefyrerna och vampyrerna i denna bokserie och ger även denna bok ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Arona tittade sig omkring. Hon hade inte varit i London på sjuttiotre år, aldrig upplevt det myller av bilar och människor som nu fyllde stan. Det var ofattbart. Mer än någonsin var hon glad att hon undvikit städerna och istället valt landsbygden till sitt revir. Dessutom var det mycket svårare att jaga i en stad som aldrig sov.
Hon och Tallon hade delat på sig och för tredje dagen i rad försökte de nu skanna av London på jakt efter Rindho. Denna kväll hade hon letat i Wimbledon, Chelsea och Marylebone, sökt igenom Kensington Gardens och Hyde Park. Utan resultat.
Tallon befann sig någonstans runt Lewisham. Planen var att han sedan skulle fortsätta österut längs med Themsen.
Arona slog sig ner på en bänk inte långt från Marble Arch och började för första gången fundera på om hon missbedömt situationen. Rindho kanske inte alls var i London. I själva verket kunde han befinna sig precis var som helst, till och med ha lämnat landet. Och även om han var i London var det fruktansvärt svårt att hitta honom, såvida han inte höll sig i stillhet. Om Rindho rörde på sig – vilket han med största sannolikhet gjorde eftersom han kände till Släktens spaningssätt – kunde de cirkla runt varandra i veckor. Månader.
Varken hon eller Tallon hade tagit kontakt med Släktens ledare i London, något som var brukligt men inte nödvändigt. Hon ville definitivt inte väcka uppmärksamhet utan föredrog att söka i tysthet och helst av allt undvika Dimmornas Folk. Hemligheten om Graalen kunde läcka ut. Ju färre som kände till Rindhos bakgrund och det faktum att han var Laglös, desto bättre. Om flocken i London började jaga honom skulle hon och Tallon få ett helvetes jobb att försöka hålla honom vid liv, undvika att stöta sig med Släkten men samtidigt kunna skugga honom utan att röja sig. En nästan omöjlig uppgift.
Arona suckade. Hennes tveksamhet började göra sig hörd på nytt. Men ändå … den där starka intuitionen, den inre rösten, sa åt henne att fortsätta leta. Att han fanns där någonstans, i gyttret av människor.
Så vad skulle hon själv ha gjort om hon befunnit sig i Rindhos situation? Definitivt gömt sig i London. Centrala London. Mitt bland alla människor och bilar. Skaffat sig en sovplats i närheten av Trafalgar Square och Piccadilly Circus, så att hon bara kunde kasta sig in i folkvimlet vid en plötslig attack. Sovit någonstans runt shopping- och teatergatorna, möjligtvis vid de stora järnvägsstationerna.
Arona reste på sig och började gå längs med Oxford Street för att sedan svänga ner på Regent Street. Hon tänkte sätta sig på Trafalgar Square och där skulle hon stanna hela natten om det behövdes. Hädanefter skulle hon sitta still och vänta in honom. Det var troligtvis en bättre taktik än att snurra runt.
Hon väntade lydigt på grönt ljus vid Piccadilly Circus, trängdes med alla hundratals människor som rusade hit och dit. Klockan var bara åtta på kvällen och stan kokade av liv nu när biografer, teatrar, restauranger och pubar fylldes.
Och det var då hon såg honom. Precis i det ögonblicket hon kommit halvvägs över gatan.
Han satt på trappan till fontänen, stilla och avslappnad. Det blonda håret var som vanligt knutet i en tofs där bak och han bar den långa svarta kappan, svarta kängor och en svart hatt. Jo, det var verkligen Rindho. Stark, envis, målinriktad – och jävligt sexig.
Baksidestext;
När Dracula utsätts för ett hot dras hela mänskligheten in i en kamp på liv och död. Men kan en enda man hindra ondskan från att vinna när han själv är vampyr?
Mathilda och Matteo närmar sig samtidigt Transsylvanien tillsammans med en krigshär av sefyrer. Men färden kantas av skrämmande händelser och ett oförklarligt mord. Är någon i den inre kretsen en förrädare?
I England kämpar Rindho med att rädda människorna från att gå under. För att lyckas måste han nå Graalen innan sefyrerna anfaller Dracula. Men det finns ett problem – han har ingen aning om var den finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar