"Sista chansen för Margareta Hallgren" av Stefan Roos, utgiven av Modernirista förlag. Margareta jobbar som konservator på museet i Härnöbro. Hon har arbetat med att restaurera en 4.000 år gammal skulptur från Mesopotamien. Hon har gett halva arbetslivet åt sitt arbete med skulpturen. Hon förväntar sig att de ska ställa ut den på museet, och att hon ska bli hyllad och berömd, för arbetet. Men dessvärre blir det inte så. Istället har den nya chefen, Denise andra planer. Hon har beslutat att den ska gömmas undan och magasineras. Dessutom blir Margareta uppsagd på grund av arbetsbrist. Men Margareta tänker inte låta dem gömma undan hennes skatt, så hon beslutar sig för att stjäla den, och återföra den till det Assyriska museet i Irak. De på museet förstår snabbt att det är Margareta som är tjuven, så Denise kontaktar polisen. Håkan Bjerking tar sig an fallet. De tror att det blir en enkel match att få tillbaka skulpturen, men då känner de inte Margareta. Vi får följa Margareta Hallgren och hennes kumpaner, på sitt äventyr genom Europa. Ska Margareta lyckas återföra skulpturen till det Assyriska museet, innan hon blir fast?
Detta är en riktig feelgood pralin, med extra allt. Detta är författarens feelgood debut. Och vilken debut sedan! Jag älskar karaktären Margareta. Man kan ju inte tänka sig att en sextioettårig dam inte är så driven, men Margareta tänjer verkligen på gränserna. Och hon är verkligen inte rädd för någonting. Boken är så rolig, och jag skrattar högt flera gånger. Denna boken får mig att må riktigt bra. Gillar man humor ska man absolut läsa denna. Så roliga tvister och vändningar. När man tror Margareta är fast, eller att det gått åt skogen, så gör hon något helt oväntat. De övriga personerna i boken beskriver författaren också väldigt bra och träffsäkert. Jag tänker lite på "En man som heter Ove" när jag läser. Jag gillar slutet där en viss person får det hen förtjänar. För mig var den här boken en underbar läsupplevelse. Hoppas författaren skriver fler roliga feelgood böcker. Boken får ❤❤❤❤❤/5 glada hjärtan.
Mitt favoritställe ur boken;
Margareta nästan mässade ut det sista med tordönstämma. Timo försökte sjunka om möjligt ännu längre ner än han redan var i den pösiga soffan. Han såg ut som en tonåring som tvingats på middag med sin pinsamma förälder, men gav sig inte.
"Det är ett fantastiskt arbete som du utfört, Margareta...verkligen...Men beslutet är fattat: skulpturen kommer att maganiseras," slog han fast och tog ett stelt bett av burgaren.
Margareta ryckte till i en plötslig insikt. De jävlarna! Så det var det de hade tänkt ut! De hade inte bara fräckheten att stoppa en utställning av ett sensationellt föremål, nu skulle de gömma undan det också, i glömskan. Det kokade i Margaretas ådror, hon skulle minsann se till att den där skräpmatsälskande femtekolonnaren inte kunde få ner en tugga till!
I detsamma satte servitören ner ett glas citronsaft framför Margareta. Hon svepte det i ett drag, för det svinlade så hon trodde att hon skulle svimma. Och i nästa ögonblick höll hon faktiskt på att göra det.
"Jo, så var det en sak till", fortsatte Timo som om han ville passa på medan stämningen var körd i botten. "Du börjar ju närma dig pensionsåldern och vi brottas för närvarande med arbetsbrist. Därför undrar Denise om du kan tänka dig...att bludd bludderibludd, bludderibludd...Förstår om det kommer som en chock...bludderibludd. Det finns trevliga kurser i bludd bludderibludd...dreja, och stavgång...bludderibludd...Bludderibludd, bludderibludderibludderibludd och bludderibludd..."
Margareta hade svårt att uppfatta mer än så, av det som kom ut när Timo rörde sin kletiga mun. Dessutom började det svartna, stora prickar som växte för synen och hon hörde ett dunkande, som hon förstod var blodet som pumpade i hennes svullna tinningar. Vad hade det lilla kräket just sagt? Skulle de sparka henne? Var de så de belönade sin glänsande styrman? Med att låta henne gå på plankan?
Margareta hade förlorat mycket här i livet-sin ungdom, sina föräldrar, sin man och sin katt-men som tur var hade hon ännu inte förlorat sin humor. Och därför släppte hon lös ett kraftigt gapskratt, som fick alla på restaurangen att titta upp.
Ha-ha-ha-ha-ha! Vilka trodde de att de var?! Kicka henne? Margareta Hallgren!
Baksidestext;
Den unga, karriärsinriktade Denise Kvist har precis tillträtt som ny chef på länsmuseet i Härnöbro. I andra änden av samma korridor arbetar museets konservator, sextioettåriga Margareta Hallgren.
Margareta är inte den långsinta typen-såvida hennes nya chef bestämmer sig för att magasinera den 4.000 år gamla skulptur från Mesopotamien som hon lagt mer än halva sitt arbetsliv på att restaurera, och dessutom tänker pensionera henne i förtid...
Efter en desperat kupp bestämmer sig Margareta för att återföra skulpturen dit den hör hemma: till Assyriska museet i Irak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar