"Blodsskymning" av Lovisa Wistrand, utgiven av Seraf förlag. Kialas mor tog makten över Sverige och satte alla män i arbetsläger, fängelser och reproduktionscenter. Resten avrättades. Kiala ska ta över efter sin mor i framtiden. Men hon håller dock inte med sin mor om allt. Och hon saknar sin pappa mycket. En dag när hon är ute för att ta hand om en skadad fågel, träffar hon en skottskadad man. Hon presenterar sig som Ria och påstår att hon är en tjänare. Sulvain berättar att han rymt från ett fängelse och tillhör motståndet. Hon hjälper honom med sin skottskada, och säger att hon ska återkomma. Miljöförändringar gör vädret nyckfullt, så det blir svårt, men hon lyckas sätta honom i säkerhet för stunden. När Sylvain kidnappar henne senare, i tron om att hon är lika ond som sin mor, får Kiara försöka bevisa för honom, och de andra i motståndet, att hon inte alls är som henne. Tillslut hamnar de i Blodsskymning, vilket är ett spel ingen tar sig levande ur. Hur ska det gå för Kaila och Sylvain?
Lovisa har gjort det igen. Wow, detta är en otroligt spännande dystopi om ett framtida Sverige, som tagits över av ett feministiskt parti. I den förra tillvaron vågade inte kvinnor gå ut efter mörkrets inbrott, då de var rädda för att bli misshandlade och våldtagna av männen. Ny styr kvinnorna Sverige, men har det blivit bättre för det? Nej, det nya Sverige är minst lika hemsk som det gamla. Lovisa målar ut en hård värld som förfaller, med bitvis svåra väderförhållanden och många pandemier. Även människorna har blivit hårda och kalla. Som vanligt är Lovisas huvudkaraktär en stark kvinna och de båda ungdommarna utvecklar en fin kärlek mellan varandra trots allt. Ja, jag älskar Lovisas språk som vanligt också. Jag kan nog säga att jag inte tänker rösta på något feministiskt parti i framtiden, efter att ha läst denna. Det är nog bra med ett jämnlikt samhälle i alla fall. Trots att allt är fiktion lyckas Lovisa göra det hela trovärdigt. Denna spännande framtidssaga får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Kapitel 14
Sylvain
Sylvain har aldrig varit så kall i hela sitt liv, inte ens i helveteslägret i Gottsunda. Vädret ör så askans oförutsägbart. Fy fan för det. Numera brukar september bjuda på hetta och en långdragen sensommar, men självklart inte det här året. Inte när han verkligen behöver det.
Han kurar ihop sig till en boll och ber till högre makter. Ruinerna rör sig omkring honom, som om de har blivit ett levande väsen, men han är fast.
Om han flyr är han död.
Att stanna är hans enda chans till överlevnad, för när han är så skadad som nu kan han inte irra runt på gatorna. Till och med fågeln har gett sig av. Kanske är den återställd, men den har å andra sidan rätt att vistas där ute. Det har inte Sylvain.
I hålan vet han knappt om det är dag eller natt. Det enda han vet med säkerhet att det har gått många, många timmar och att Ria inte har återvänt. Har hon övergivit honom? Det är sorgligt att han bryr sig. Innan hon dök upp var han fast besluten att klara sig själv, men hon gjorde honom plågsamt medveten om sin situation. Och så fick han smak på maten och vattnet. Vilket himmelskt vatten det var. Han sträcker sig efter metallflaskan, fumlar i mörkret men finner den tillslut. Det klirrar när naglarna möterutsidan. Han för flaskan till munnen och gapar stort, men inte en droppe landar på tungan.
Munsåren svider och läpparna spricker.
Ute dånar ovädret. Det jobbar fortfarande upp styrka. Någonstans hör han hur något rasar. Han skyddar huvudet och blundar.
Baksidestext;
I ARENAN SKA ALLA DÖ
År 2083 har kvinnorna tagit makten och ett radikalt feministiskt parti styr Sverige. Alka pojkar och män har stängts in i arbetsläger, fängelser och reproduktionscenter.
Diktatorn dotter Kiala utbildas till att bli moderns efterträdare, men när hon hittar en skadad man ställs allt på ända. Vem är han? Vad har han gjort? Och vågar hon hjälpa honom?
Sylvain arbetar för motståndsrörelsen. Hans uppdrag diktatorn dotter och utpressning ledningen. Men Kiala är inte som han trodde. Allt går fel och snart kastas de in i ett farligt spel som ingen kan vinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar