Hett i hyllan-En gnista hopp, en hemlig dröm

           

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagon tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan? Fler finns här hos Bokföring enligt Monika.

Idag föll mitt val på "En gnista av hopp, en hemlig dröm" av Geraldine O'Neill.

Från baksidan;

Det är tidigt 50-tal på den irländska landsbygden. Kate Flowers har tillbringat hela sitt unga liv i Ballygrace. Hon drömmer om att bli sjuksköterska, att komma bort från de stillsamma omgivningarna runt kanalen, vars lugna rytm verkar styra livet i samhället. Men för tillfället har hon fått lägga sina planer åt sidan. Istället sköter hon om sin sjukliga mor Mary, som är änka, och håller också ett öga på sin oberäknelige bror Brendan, som arbetar ombord på pråmarna. 

Dagarna är fyllda av hushållsarbete, men enstaka kvällar lyckas hon komma iväg på dans eller bio. Så presenterar Brendan henne för en ung, stilig arbetskamrat, Michael O'Brien, och Kate blir för första gången förälskad. När Michael ärver en lantgård börjar de planera för en framtid tillsammans, trots att Kate inom sig börjat ifrågasätta Michaels mycket traditionella kvinnosyn.

Men nya tider nalkas för familjen Flowers. Vid ett besök hos en släkting i Stockport i England återhämtar sig modern snabbt. Kate överrumplas av sina passionerade känslor för en ung läkarstudent hon möter där. Och livet förändras- på ett sätt ingen i familjen Flowers kunnat föreställa sig...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina 

Kärlek, lögner och tarot

"Kärlek, lögner och tarot" av Mia Waara utgiven av Ordberoende förlag. Nyskilda Frida har träffat en helt underbar man. Han är helt perfekt och allt stämmer mellan dem. Men varför ses de bara hos henne, och varför verkar han så hemlig med sin facebook? En dag så får hon reda på av den nye, dryge killen på jobbet, att han är gift. Hon blir så besviken att hon vägrar reda ut saken med honom. Förbannad slänger hon igen dörren i ansiktet på honom, utan att lyssna. Förtvivlad vänder hon sig till dejting experten Lena och en tarotkortlek för att hitta den perfekta dejten. Hon träffar den ena killen efter den andra. Det visar sig vara väldigt svårt att dejta, för när Frida träffar sin dejt, känns allt så fel. De är inte som Christer. Hon kan inte sluta tänka på honom. Till råka på allt har hon problem med en dryg kille på jobbet. Varför håller han hela tiden på med alla elakheter för?

Detta är författarens debutroman. Jag gillade det här temat med dejting och att spå sina dejter med tarot kort. Vi får följa med Frida och hennes väninnor ut i krogvärden och på olika dejter. En del lyckade och andra mindre lyckade, i jakten på en livspartner. Frida och hennes vänner är festligt beskrivna och jag gillar hur författaren kan beskriva de olika manliga karaktärerna och deras egenheter. En del verkar wow, medan andra beskrivs som mindre charmiga. Boken är rolig och skriven med glimten i ögat. Den bjuder på många fniss. Boken är också lättsamt skriven och väldigt lättläst. Jag är tacksam att jag slipper krogvärlden och misslyckade dejter. För Fridas del, ska hon kyssa många grodor innan hon hittar sin dröm prins. Det blir en tvist i slutet och man tänker vad f-n, men så slutar den ändå som en feelgood ska. Boken är underhållande och får av mig ❤❤❤❤❤/5. Jag läser gärna mer av författaren.

Mitt favoritställe ur boken;

"Fika?" Frida ringde Lena som var mitt uppe i städning, men som gärna avbröt sig för att komma över på en kopp te. Två dagar hade gått sen de kom  hem från kryssningen men det kändes som flera veckor. Frida öppnade de kala,  vita köksluckorna med metallbågar till handtag, original sen hon flyttade in. Eftersom huset byggts tio år tidigare var de fortfarande fräscha, tyckte hon. Inget som hon ville lägga pengar på i alla fall.

"Hur går det med Jonas då?" sa Lena när hon satt vid köksbordet med den gråmelerade kroppen i handen. "Jag har inte hört något om honom på ett bra tag."  

"Inte så konstigt. Jonas hör nästan aldrig av sig. Dessutom har jag haft så fullt upp, du vet, så jag har inte hunnit träffa honom på över en månad. Klart han hejdar ut då. Men lika bra det, jag vet i alla fall inte vad jag vill med honom."

"Ja, Jonas är ett svårt fall", så Lena. "Jag är verkligen för att man inte ska ge upp för lätt. Särskilt inte när man är i söka-fel fasen. Men det låter inte jättelovande."

Frida hade insett att hon hade glömt Jonas totalt under kryssningen men nu när hon var hemma dök han upp i minnet. 

Att hon glömt honom så lätt var bevis på att hon faktiskt inte var intresserad. 

"Söka-fel-fasen? Vad menar du med det?" 

"Att få kalla fötter för att man är rädd. Du kan träffa en kille och tycka att han är helt fantastisk. Intresset är besvarat. Ni hånglar och bokar en dejt. Middag eller en öl på stan. När du träffar honom nästa gång tappar du intresset och tycker att killen är världens nörd. Varför? För att han har fel färg på tröjan, eller fel märke på byxorna. Du tvärvänder från att varit jätteintresserad och blir helt ointresserad. Utan någon vettig orsak alls. Då kan man misstänka att det är på grund av rädsla och det är för att skydda sig själv."

"Okej, jag förstår vad du menar. Man är rädd för att bli sårad och skyddar sig genom att söka fel och en ursäkt för att det inte ska bli något." 

"Fast i det här fallet låter det inte som att det är orsaken", konstaterade Lena.

"Nej, jag tror inte heller det."

"Nä, Frida, du måste göra slut med honom. Han är inget för dig."

Från baksidan;

FRIDA HAR PRECIS träffat sin drömman efter skilsmässan och nu känns det äntligen som att livet är som hon vill ha det. Men så upptäcker hon att hennes nya kärlek är gift med någon annan och plötsligt vänds allting upp och ner. Hon ger sig ut i Stockholms dejtingdjungel och krogvärd på nytt. 

Vid sin sidan har hon sin vän dejtingproffset Lena, och till hjälp en tarotlek  som vägleder henne genom kommande äventyr. Men det ska visa sig att det inte är så lätt att spå framtiden som de trott... 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Blind vrede

"Blind vrede" av Malin Thunberg Schunke utgiven av Piratförlaget. Detta är del fyra i serien om den svenska åklagaren, Esther Edh. Jag har tyvärr inte läst de föregående böckerna i serien. Julia Elander är djurrättsaktivist. Hon brinner för att förbättra situationen för alla djur. Tillsammans med sin bror har hon startat Djurens soldater. De demonstrerar för djurens rättigheter, rekryterar nya medlemmar och skriver insändare. Runt om i Europa drar en våg av våldsbrott fram. Varje gång hittar man en märklig symbol på platsen. När en kemifabrik brinner i skåne och en man omkommer i branden, startas en utredning på Eurojust i Haag av Ester Edh och hennes chef Fabia Moretti, då även symbolen dyker upp där. När den polis som infiltrerat gruppen Djurens soldater, får veta att något stort är på gång, måste han ta reda på var och när det kommer inträffa. Men tiden är knapp.

Jag tyckte det var en välskriven spänningsroman, med ett trovärdigt tema. Även karaktärerna känns starka och väl beskrivna. En grupp människor är frustrerade och arga på samhället och de som styr. De blandar sig med fredliga demonstranter, för att att sedan ta till våld och förstöra allt i sin väg, pga sin blinda vrede. De skyr inga medel för att nå sina mål. De drar sig inte för att lura även sina närmaste. Vi får också en inblick i den organiserade handeln med utrotningshotad djur. Boken handlar även om hämd mot samhället, som ibland kan behandla människor orättvist. Alla trådar nystas ihop på ett bra sätt i slutet på boken. Boken känns väldigt lättläst och spänningen gör att den är väldigt snabbläst. Det är ett aktuellt ämne då många grupper i vårt samhälle tar till våld, för att nå fram med sitt budskap. Det kokar under ytan och man vet aldrig när nästa atentat planeras. Boken  får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

När Bart stormade in hade hon stått vid diskbänken och för femtioelfte gången kontrollerat de båda strecken på den lilla vita plaststickan. 

"Har det hänt något? Julia, vad är det? Du lät så konstig. Varför måste jag komma hem?"

Sedan upptäckte han vad hon höll i handen. Reaktionen var omedelbar. Färgen i hans ansikte skiftade från blek till askgrå. Munnen öppnades, men det kom inget ljud. Han sträckte tafatt ut en hand i luften för att sedan låta den falla.

Vår kärlek har burit frukt. Julia hade förberett sig noga, men hann inte till det slitna uttrycket eller allt annat hon velat säga honom i det ögonblick som de båda skulle minnas resten av sina liv. Istället noterade hon att Bart såg ut som om han sett ett spöke. Han verkade paralyserad, fick uppenbarligen inte fram ett ord. Ville han inte ha ett barn med henne?

Julia stapplade bakåt och stötte i diskbänken. Ögonen fylldes av tårar. Hade hon missbedömt honom så kapitalt? Plaststickan föll ur hennes viljelösa händer och slog emot trägolvet. Hon hoppades att den skulle gå i tusen bitar och försvinna. Snyftningen som steg upp innom henne var förnedrande, men hur hon än försökte kunde hon inte hejda den.

I samma ögonblick som hon vände sig bort var hans armar omkring henne. Hon kände den välbekanta doften av citrus och mandelträ. En av hans händer letade sig in under hennes hår, smekte hennes nacke.

"Julia, Julia", viskade han. "Jag blev bara så överraskad. Jag... vet inte vad jag ska säga. Är du lycklig?" Han lyfte upp hennes haka mot sitt ansikte, strök bort några tårar med den varma tummen. "Du är lycklig, det ser jag."

"Och du?" lyckades hon pressa fram.

Bart begravde ansiktet vid hennes halsgrop. Ett ögonblick kändes det som om han skakade till av något, men hon var inte säker. Mjukt befriade hon sig ur hans grepp, skapade ett litet utrymme mellan dem.

"Bart, vill du inte?"

Han hade blivit stående med hängande axlar och armar. Blicken var riktad mot golvet. Julias hjärta sjönk. Hur hade hon kunnat vara så dum att hon trott att någon som hon skulle få någon som Bart. För evigt? Tankarna slog kullerbyttor i hjärnan. Hon var upptagen med sig själv att hon inte ens hörde att han pratade med henne.

Från baksidan;

En våg av skrämmande våldsbrott drabbar Europa. Varje gång återfinns samma märkliga symbol. På Eurojust i Haag tillsätts en utredningsgrupp med den svenska åklagaren Esther Edh i spetsen.

Spåren leder snart till södra Sverige och en andlös kamp mot klockan inleds för att förhindra fler våldsdåd. Men jagar man en ensam gärningsman? Eller är det starkare krafter som drar i trådarna?

Samtidigt lever den italienska åklagaren Fabia Moretti under dödshot från maffian. När hennes hemliga förflutna kommer ikapp tvingas hon att en gång för alla konfrontera sina demoner.

Blind vrede är dramatisk och mångbottnad thriller om den explosiva vrede som döljs i samhället och om vad som kan utlösas när en grupp gränslösa människor finner varandra. Det är samtidigt en gripande berättelse om individuell moral och vårt behov av mänskliga relationer. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Loppisfynd-Nostalgitripp

Vi var på Röda korset och jag hittade några böcker i serien om Kulla-Gulla. Någon mer än jag som gillade att läsa den som barn? Tyvärr hittade jag inte alla.

Ha en fortsatt trevlig dag!🍨

Kram Nina 

Tisdagstrion-Tid

                

Bokbloggen Ugglan&Boken har en tisdags trio, där det är nytt tema varje vecka, och vi uppmanas hitta på vår egna trio. Idag handlar tisdags trion om vilka böcker man har som handlar om tid i olika former.

Idag har jag valt "När klockorna stannat" av Ninni Schulmann, "78 slag i minuten", samt "Tidsfursten" av Henrik Robert Karaes.

Från baksidan;

När årets bygdespel ska ha premiär på Ekshärad hembygdsgård försvinner en av skådespelarna. Ett par dagar senare återfinns hon stängt i Klarälven. Strax efteråt hittas en ung man skjuten. Även han har en roll i föreställningen om den legendariska urmakaren Johan Tinglöf.

De ovanligt bestialiska morden förbryllar såväl Christer Berglund och Petra Wilander vid Hagforspolisen som journalisten Magdalena Hansson. Morden verkar på många sätt höra ihop men tillvägagångssätten är helt olika. Ju längre utredningen framskrider, desto tydligare blir det att de har att göra med en sadistisk mördare som sannolikt kommer att slå till igen. Frågan är bara hur, när och var.

Från baksidan;

För att inte riskera att möta sitt förflutna vägrar Julia lämna hemmet. Men när hon motvilligt skriver in sig på en kurs i Litteraturvetenskap och träffar kärleken, eller i alla fall vad hon tror är kärleken, i den gifta universitetsläraren Jesper blir det skenbart enklare att leva igen. Vad Julia inte förutsett är vilken kraft deras förbjudna relation sätt igång, och hur hon själv kommer att drabbas av den. För vad döljer sig egentligen i äktenskapet hon trängt in i.

Från baksidan;

En tragedi i Amazonas djungler och en avslöjad livslögn leder till ett uppbrott i unge Vincent Ivarians liv. Trots varningar inleder han ett sökande efter sina rötter  som han av okänd anledning skildes från som barn. Släkten visar sig härstamma från klarnväldet Livsfarne med anor från vikingatiden vars medlemmar tycks ha obegränsat med tid och makt.

När deras mörka skuggor fördunklar Vincents tillvaro inser han att de utgör ett hot mot hans liv. Livsfarnes innersta krets har aldrig slutat leta efter honom. De vill ha något som sinar och som bara han kan ge dom. Tiden!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina 

En smakbit på en söndag-Blind vrede

                

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Blind vrede" av Malin Thunberg Schunke.

Smakbiten;

PROLOG

ALLTING HÄNGDE PÅ några ynka sekunder. 

"Skynda dig", flåsade han. Kallsvetten rann ner för tinningarna. Den dyblöta skjortan klibbade mot ryggen.

När hustrun inte svarade vände han sig om i förarsätet för att se vad som tog en sådan evinnerlig tid. Varje por i kroppen signalerade fara. Varför hade han underskattat den här risken? Hans fru stod böjd över den skotsrutiga bilbarnsstolen, kämpade med att spänna fast bilbältet över deras son. Fingrarna slant gång på gång när det motsträviga barnet vred sig i en hög båge för att komma ur greppet. 

Just som han var på väg att kliva ur bilen för att hjälpa till hörde han det välbekanta klicket och tog lättat tag i ratten igen. Hustrun stängde bakdörren och kastade en sista blick upp mot den pampiga sekelskiftsvillan. Hennes släkt hem sedan generationer. Här var familjen inte längre säker, kanske inte någonstans i hemlandet. Han stelnade till.

"Tog du med passen?" ropade han.

Han fick skrika flera gånger för att överrösta sonen som fortsatt vråla ut sitt missnöje, men när han hörde svaret stängde han abrupt av motorn.

"Jag går. Stanna här!" befallde han innan han slängde sig ur bilen och sprang uppför trapporna igen. Låset kärvade och han fick ta i ordentligt innan ytterdörren gled upp. Blodsmaken brände i munnen och han skyndade mot arbetsrummet. 

Beslutsamt tvingade han ner paniken. Låda efter låda i det mahognyfärgade skrivbordet föll till golvet när han rev igenom dem utan att finna det han sökte. Till slut blev han stående framför röran av sitt liv.

Han skulle inte kunna rädda dem. 

Det var frestande att bära ge upp. Benen kändes som gelé och kroppen blev tyngre och tyngre. Just som han skulle sjunka ner på skrivbordsstolen hördes en röst från hallen.

"Men vad gör du? De ligger ju i byrån."

Hustruns röst lät gäll och konstig. I nästa ögonblick stöd hon i dörröppningen, vit i ansiktet, och viftade med en bunt pass. Lättnaden sköljde över honom.

"Kom!" väste han.

Med ett par steg var han förbi  och nådde yterdörrenmed henne flämtande i hasorna. 

Vi klarade det, tänkte han.

Ute på trappan dog den illusionen.

Den fruktansvärda explosionen dånade i öronen. Sedan träffade den enorma tryckvågen dem med sådan kraft att de slungades bakåt mot stentrapporna. Allt var svårt några sekunder innan han lyckades öppna ögonen och försiktigt räta på sig. Hustrun låg en bit bort, sträckte sig gråtande ut handen mot honom. Hennes mun rörde sig, men han hörde inget. Istället valde han att krypa i den andra riktningen, nerförtrappan.

Han måste dit ned.

Ned mot resterna av det som en gång var deras bil.

Ned mot resterna av det som en gång varit det mest värdefulla de hade och som väntade på dem, fastspänd i sin bilbarnstol.

Han förstod att ingenting av livet längre fanns kvar. Ändå fortsatte han kravla. Trappsteg för trappsteg tills han kom ner på gårdsplanen där delar av bilvraket fortfarande brann. Värmen från flammorna sved i ögonen medan han kämpade för att komma på fötter. Till sist gav han upp och blev stående på knä. Vinglade hjälplöst medan ett hest kvidande steg upp ur strupen.

När en gestalt dök upp ur inslaget en bit bort gjorde han inga försök att fly, utan stirrade bara med tomma ögon.

Den första kulan som träffade honom rakt i bröstet kändes inte alls. Inte heller den sista kulan som satte punkt för hans liv gjorde ont.

Det kändes bara helt rimligt.

Från baksidan;

En våg av skrämmande våldsbrott drabbar Europa. Varje gång återfinns samma märkliga symbol. På Eurjojust i Haag tillsätts en utredningsgrupp med den svenska åklagaren Esther Edh i spetsen.

Spåren leder snart till södra Sverige och en andlös kamp mot klockan inleds för att förhindra fler våldsdåd. Men jagar man en ensam gärningsman? Eller är det starkare krafter som drar i trådarna?

Samtidigt lever den italienska åklagaren Fabia Moretti under dödshot från maffian. När hennes hemliga förflutna kommer ikapp tvingas hon att en gång för alla konfrontera sina demoner.

Blind vrede är dramatisk och mångbottnad thriller om den explosiva vrede som döljs i samhället och om vad som kan utlösas när en grupp gränslösa människor finner varandra. Det är samtidigt en gripande berättelse om individuell moral och vårt behov av mänskliga relationer. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramis Nina 

Så länge hjärtat kan slå

 "Så länge hjärtat kan slå" av Birgitta Gunnarsson utgiven av Modernirista förlag. Boken är författarens debutroman. En tankeväckande feelgood roman om att börja om mitt i livet. När Bodils man har gått i pension, tänker hon att det blir trist när mannen ska gå hemma hela dagarna och göra ingenting. Kanske kommer han att sitta i soffhörnet i mysbyxor hela dagarna. Bodil känner sig besviken hur livet har blivit. Men tvärt om kommer Klas hem och talar om att han vill lämna henne. Dottern, som är pappas flicka, tycker det bara är bra att de delar på sig och Bodil känner att allt är slut. Hennes väninna Ulla, verkar skadeglad och njuter lite av att Bodil har blivit lämnad. I början känns allt mörkt och Bodil har svårt att anpassa sig till att vara själv. Så börjar dottern rapportera om allt nytt och roligt som Klas hittar på. När hon träffar honom har han andra kläder än de han brukar ha och han ser så lycklig ut. Kanske har han till och med hittat någon annan?

Vad gör man när man mitt i livet blir lämnad av sin man och man har få vänner? Bodil tänker först att livet är slut, men är det verkligen det när man bara är femtionio år gammal? Nej, livet är definitivt inte slut då! Sakta men säkert börjar Bodil ändra sitt sätt att tänka. Hennes dotter puschar på henne framåt, och tycker att hon ska sluta att bära sin offerkofta. Hon hittar snart nya vänner. Kanske ska hon till och med göra om lite hemma? Lite mer färg kanske när ändå köket behöver renoveras? Under sina långa promenader hinner hon att fundera på vad som gick fel i livet i sitt äktenskap och varför. Detta är en fin och tankeväckande bok om att hitta tillbaka till livet igen, när man förlorat någon som stått en nära. Bodil är en helt vanlig kvinna, men hon är mer färgstark än hon tror. Bodil förändras under berättelsens gång och blir en mer gladare och lyckligare person. Precis som en bra feelgood ska sluta så slutar den lyckligt- och jag älskar lyckliga slut. Boken gör mig glad så den får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

"Den här då?" säger Viveka och håller upp en klänning med geometriskt mönster i orange och gult. Bodil kipar efter andan. Undrar hur klokt det var att be Viveka vara smakråd. 

"Neej", säger hon och skakar på huvudet, "det där är inte alls jag."

"Bra!", säger Viveka och hänger tillbaka klänningen på en stång med liknande färgstarka kreationer, då vet vi det. Då gäller det bara att hitta, vad som är du. Jag har svårt att tro, att du är riktigt så blek som dina färger antyder. Om du ursäktar." Hon ler och viftar mot Bodils beigea kjol och ljusgrå T-shirt. Bodil stryker över kjolen och ler lite. 

"Nej, riktigt så här färglös är jag kanske inte", säger hon, "det här tog jag mest för att det skulle vara lätt att ta av och på nu när jag ska prova. Lite mer färg får det gärna vara, men jag tycker det är svårt att se vad jag passar i."

"Den här är väl söt?" Viveka håller upp en klänning med fält i lite rosa nyanser. "Jag är säker på att du passar i rosa, till ditt ljusa hår." Bodil betraktar den, sträcker sig fram och stryker över tyget. 

"Ja, den är fin", säger hon. "Jag är bara osäker på vad Petra ska tycka. Hon är så kritisk hela idén, men har gått med på att följa med på "dödsresan," som hon säger. Hon kanske skulle tycka att den här är för...Jag vet inte...lättsinnig? Glad?" 

"Men, snälla du", säger Viveka och ser strängt på Bodil, "om din dotter har synpunkter på dina kläder, så får det stå för henne. Huvudsaken är att du själv känner dig bekväm. Och man sörjer inte med kläderna heller?"

"Nej, det förstås", säger Bodil och suckar, men jag vill inte att resan ska bli för störd av att vi blir osams."

"Det förstår jag, men så långt ska det väl inte behöva gå. Tänk att du gör på ditt sätt, och så får Petra göra på sitt. Förresten så du, att det är din första utlandsresa. Då är det klart att du ska känna dig fin!" Hon räcker över den rosamönstrande klänningen till Bodil och pekar på provrummet. "Marsch iväg!"

Trekvart senare står de utanför den sista affären, Bodil folkmängd med kassar. Hon lyfter armarna och viftar lite med påsarna. Ler mot väninnan.

"Du måste ha svart bälte i shopping", säger hon, "så här mycket har jag aldrig handlat vid ett och samma tillfälle."

"Nej, men så här du aldrig varit utomlands förut heller", säger Viveka glatt. "Ska vi till Vetekatten nu?"

Från baksidan;

Vid femtionio års ålder kan Bodil Olsson bittert konstatera att inte mycket har blivit som hon en gång drömde att det skulle bli. Hon är besviken. På livet i allmänhet och på sin man Klas i synnerhet. Han som nyss ätit lunch med chefen, blivit högtidligt avtackades och nu gått i pension. Bodil kan redan se framför sig hur det kommer att bli, med honom sittande i mysbyxor framför teven hela dagarna.

Men istället tillkännager Klas abrupt att han fått nog och tänket flytta. Dottern Petra visar inget medlidande. Hon tycker det är bra att föräldrarna har delat på sig, och snart börjar hon rapportera om allt nytt och roligt som pappan hittar på. För att hitta en väg framåt blir Bodil tvungen att sluta att se sig som ett offer och börja ta nya steg.

Så länge hjärtat kan slå är en varmhjärtad, uppslukade feelgood roman om att våga skaffa sig nya vänner och bryta sig loss från gamla invanda mönster.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramis Nina 

Glad midsommar-fem en fredag v 25

I fem en fredag funderar Elisa Matilda på vad vi har för vanor och traditioner under midsommar afton-ElisaMatilda

1. Hur spenderar du midsommar i år?

Svar; Vi spenderar den med familjen och barnens kompisar. Vi ska äta gott och umgås hela dagen.

2. Vad kommer finnas på ditt lunchbord? 

Svar; Nypotatis, ägg, köttbullar, prinskorv, sill och spansk rödbetssallad. Den innehåller b la ägg, potatis, morot, rödbetor, räkor och majonnäs. Vad vi inte har är nubbe till sillen.

3. Kommer du att dansa runt en midsommar stång?

Svar; Förmodligen lite försiktigt då jag har skoskav.

4. Har du någon midsommar tradition?

Svar; Nej ingen utöver det vanliga. Vi firar hemma med familjen i lugn och ro.

5. Vad gör du denna midsommar du inte gjorde förra året.

Svar; Min äldsta son är här och firar med oss. Han var inte här förra året.

Ha en fortsatt trevlig midsommar!

Kramizar Ninni

Midsommarläsning-Veckans helgfråga

 

Midsommar helgen-vad läser ni? undrar Mia i Helgfrågan. 

Mitt svar; 

Jag har precis börjat på "Så länge hjärtat kan slå" av Birgitta Gunnarsson. Hoppas ni får en riktigt trevlig midsommar. Det ska ju bli fint väder. 

Ha en fin midsommar, 

alla bokvänner!🌸

Kramizar Nina 

I päronträdets skugga

"I päronträdets skugga" av Caroline Twamley, utgiven av Seraf förlag. Nyskilda Rosalie har fyra veckors semester framför sig, som hon tänker tillbringa i deras stuga i Glemmebecka. En kvinna dyker upp och presenterar sig som Kristin. Hon berättar om sin pappa som fått reda på att han blivit bort adopterad. Kvinnan som var hans biologiska mamma hette Elin, och ska ha bott i deras stuga. Men stugan har varit i familjens ägo länge och Rosalie har aldrig hört talas om någon Elin i släkten. Eller? Vem är egentligen den unga kvinnan som skrev dagboken som Rosalie hittar uppe på vinden? Och vad hände egentligen med henne? Rosalie läser hennes dagboksanteckningar. Den unga kvinnan har en intressant, men sorglig historia att berätta. Medan Rosalie försöker leta reda på mer information om Elin, jobbar hon för att förbättra relationen till sina barn och försöker jobba på att släppa invanda tankemönster. 

När jag väl började läsa kunde jag inte släppa boken ifrån mig. Den är något utöver det vanliga! Boken var en riktig sträckläsar bok. Språket var fantastiskt vackert och målande. Det är fachinerade historia som utspelar sig och jag uppskattar den vackra natursköna lilla fiskebyn som är så vackert beskriven. Boken väcker många tankar och känslor. Rosalie får en historia lektion om en tillvaro som var väldigt annorlunda, och med problem som vi inte brottas med idag. Våra bekymmer verkar med ens så futtiga, om man jämnför. Karaktärerna i boken känns äkta och jag gillade verkligen Rosalies morfar. Vilken härlig karaktär. Denna historia är så vacker och gripande. Jag kan till och med gå så långt att säga att jag älskade den! Denna vackra historia om förbjuden kärlek och resultatet av den, kommer jag bära med mig länge! Läs den! Boken är lika vacker utanpå som inuti. Denna feelgood pralin har verkligen det där lilla extra. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Glemmebecka, År 1943

Måndag, 12 juli

"Jag har inte så mycket tid på mig nu. Du kan väl promenera med mig upp till affären så hinner vi prata lite extra på vägen?" Elin såg på Signe som nickade.

"Visst. Vad typiskt att du skulle råka stöta på den där pojkspolingen just idag när vi har så mycket att prata om."

"Fast han behövde ju hjälp och jag är inte säker på att han vågat sig in på egen hand så det var väl tur att jag sprang på honom", invände Elin med ett litet leende. 

"Äsch, det säger du bara för det gav dig en anledning att få vara nära den där doktorn du tycker är så snygg," retades Signe och Elin räckte ut tungan åt henne. 

"Sluta! Han är alldeles för gammal för att vara snygg."

"Fast så mycket äldre än oss är han nog ändå inte." Signe viftade med ögonbrynen.

"Nej, kanske inte, men han har ifall både fru och barn, och dessutom lever vi i helt skilda världar." Elin suckade. "Han må se bra ut och vara beläst och allt, men när det kommer till att ha förståelse för mindre bemedlade familjers situation så är han på gränsen till naiv."

 "Sådana som han behöver väl inte bekymra sig om pengar direkt, så det är kanske inte så konstigt", kommenterade Signe. 

"Nej, och det beror väl på vilka miljöer man har arbetat i också, antar jag, fyllde Elin i. "Han har säkert ett klientel som har det gott ställt och ser därför inte så mycket av den andra sidan av samhället. 

"Utom när han är här då", fnissade Signe.

"Fast jag tror inte att han tänker på att vi inte har så mycket pengar", svarade Elin. "Som sagt lite naiv". 

Innom henne brände hans ord om att hon skulle studera till sjuksköterska. Men det var inte något hon kunde tala om för Signe, hon skulle aldrig förstå. Aldrig förstå det för av längtan som doktorns ord sått djupt inom henne. En längtan som Elin inte riktigt förstod själv heller om hon ska vara ärlig.

Hon ville ju bo här, så nära mor och far som möjligt, och hade aldrig närt någon längtan efter att flytta, tvärtom. Hon älskade sin hembygd och det var här hon ville stanna kvar. Men här gick det inte att studera till sjuksköterska. 

Hon skakade på huvudet för att bli av med de irriterande tankarna. Hon ville inte bli sjuksköterska. Hade aldrig ägnat det en tanke innan doktor Nylén nämt det. Hon som skulle gifta sig och leva som fiskarhustru, precis som sin egen mor..

"Nu måste vi skynda oss så att jag inte kommer för sent", sa hon och tryckte ner handtaget på ytterdörren. När de kom ut fick de se militärer marschera förbi på gatan, i riktning mot hamnen. Elin tryckte ena handen mot bröstet vid åsynen av de allvarliga männen.

Från baksidan;

År 1943 hotas den lilla fiskebyn Glemmebecka av de tyska soldaternas närvaro. Var gång Elin ser sin far och sin lillebror ge sig ut med båten knyter det sig i magen. Kommer de att återvända? Och när kommer soldaterna att stiga i land?

Nästan 80 år senare reser den nyskilda Rosalie till stugan i Glemmebecka för fyra veckors efterlängtad semester på egen hand. Men den trasiga relationen till barnen tär på henne och när hon lär känna Kristin, som är hennes raka motsatsen, börjar hon ifrågasätta sina väl i livet.

På vinden hittar Rosalie en dagbok som beskriver ett helt annat liv i Glemmebecka. Men vem är kvinnan som skrivit? Och hur är hon kopplad till Rosalies nyfunna vän Kristin?

Ha en fortsatt trevlig dag!🌳

Kram Nina

Sanningen om Ostrondykerskan

"Sanningen om Ostrondykerskan" av Caroline Säfstrand utgiven av Forum förlag. Detta är första boken jag har läst av Caroline. Inez Edmark har bestämt sig för att rensa bland sina böcker och papper, men ramlar ner från en pall, och i fallet får hon en spricka i bäckenet. Då anlitar hon en städfirma, där Meja får uppdraget att hjälpa Inez med att röja. Inez är en författare som slutade att skriva för femton år sedan, och då drog hon sig tillbaka från rampljuset. Hon har dock ett manus kvar att skriva, "Sanningen om Ostrondykerskan", som hon tänker ge ut efter sin död. Men hon har inte räknat med att Meja skulle vända upp och ner på hela hennes liv, och snart börjar Inez öppna upp för en ny tillvaro. De båda udda personligheterna rensar, promenerar och samtalar. Efter att Meja fått strul på hemmaplan flyttar hon in till Inez. Inez får Meja att se sig själv i ett nytt ljus. Ska de båda kvinnorna följa sina hjärtan? Och vad hände egentligen den där dagen för länge sedan?

En väldigt mysig och vacker berättelse om vänskap. Den visar att man inte behöver  vara lika gamla för att en nära vänskap ska uppstå. Meja är en person som från barndomen lärt sig att inte synas och ta plats på grund av att hennes mamma mest verkar tycka att Meja var i vägen, men Inez får henne att ändra stil och följa sitt hjärta och ta för sig mer av livet. Inez har ett komplicerat förhållande till sin dotter på grund av de val hon gjorde i när hon blev känd författare. Har hennes dotter sett sig förbisedd, medan hon följde med sin mamma på olika event runt om i världen? Berättelsen visar att det är aldrig försent att reda ut sin relation med sina närmaste. Den kan bli fin även i slutet av livet. Jag uppskattar de fina personligheterna och de fina tilltalande miljöskildringarna. Så vackert det målas upp där vid havet. Jag skulle också vilja bo grannar med de två killarna som bor bredvid Inez. De verkar ha sådan livsglädje, samtidigt som de verkar så genuina och mysiga. Jag vill verkligen läsa mer av författaren. Detta är en berättelse som inte kan lämna någon oberörd. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

1972

Mina lediga dagar från bokhandeln tillbringade jag oftast med Mathilda. Vi åkte ut med båten, simmade med sälar, drog upp dagens fångst, rensade ostron, skeppade in dem till land och vidare till köpare.

En dag när vi rensade ostronen från korgarna hon dragit upp sa hon: "Titta på allt du plockar upp. Ett tomt skal kan dölja en hemlighet om du bara vänder på det."

Jag jobbade på så noga jag kunde utan att hitta särskilt mycket överraskande i de där korgarna. Men så en dag dök ett tomt skal upp. Jag var precis på väg att slänga tillbaka det i havet när jag mindes Mathildas ord och vände på det. På insidan var ett ord inristat: Vänskap. 

Mathilda strök handen över mitt födelsemärke vid tinningen. Hon var fascinerad över att det hade formen av ett hjärta, kanske för att hon såg tecken i allt, och så sa hon med stort allvar i rösten: "Nu kommer du aldrig slänga ett skal innan du verkligen har tittat på det först. Livet är fullt av sådanna överraskningar. Hitta dem!"

Jag la skalet i fickan och placerade det i min bokhylla när jag kom hem. Det var det första Mathildas ostron med budskap, men inte det sista. Och rensningen av de där korgarna, som kanske inte var den roligaste uppgiften, blev plötsligt något att längta efter. Kanske ännu ett skal låg där, redo att hittas? Jag lärde mig att titta på de där ovesäntliga stunderna i livet med ny sorts nyfikenhet; fanns det något mer på andra sidan?

Från baksidan;

Den som hade sett Mathilda stå i havet och skrapa bort påväxt från ostronen i tidig gryning, förstod hur sägnerna om henne hade uppstått.

För femton år sedan drog sig författaren Inez Edmark tillbaka från rampljuset. Hon lever sedan dess ett ensamt liv bakom nerdragna persienner. När hennes granne plötsligt dör bestämmer hon sig för två saker: att döstäda och att skriva sin allra sista bok. Men inte en fiktiv roman denna gången, utan en personlig bekännelse. Hon ska berätta sanningen om ostrondykerskan.

Så ramlar hon och tvingas motvilligt anlita en städfirma för att kunna rensa klart. Den som får uppdraget är Meja, som arbetar där tillfälligt. Enda regeln är att hon inte på några villkor får öppna den blå mappen som innehåller det nya bokmanuset. Mötet mellan dessa kvinnor-Inez som måste försonas med sitt förflutna och Meja som vilset famlar efter en framtid- får oanade konsekvenser, både för dem själva och för andra.

Sanningen om Ostrondykerskan är en roman om en udda vänskap, om att våga stå upp för sig själv och om ett livsavgörande sökande efter sanningen. Vad var det egentligen som hände den där dagen för så länge sedan?

Ha en fortsatt trevlig dag!🐟

Kramizar Nina 

Tisdagstrion-Tro, hopp och kärlek

Bokbloggen Ugglan&Boken har en tisdags trio, där det är nytt tema varje vecka, och vi uppmanas hitta på vår egna trio. Idag handlar tisdags trion om vilka böcker man har som handlar om tro, hopp och kärlek.

Idag har jag valt "Kanske vi möts igen" av Eleonor Wikman som jag tycker handlar om tro, "Leva är att dö en smula" av Pernilla Lindroos som Jag tycker handlar om hopp, samt "Ödets kyss" av Lovisa Wistrand en väldigt fin bok om kärlek.

 

Från baksidan;

När Jonna släppte taget om frustrationen över att inte minnas infann sig ett lugn. Det var så lätt för henne att lasta sig själv för situationen hon försatt sig i.

Tyngden av självförakt gjorde det svårare att acceptera stressymtomen. Hon hade alltid haft lätt att minnas. Tänk om hjärnan inte skulle läka. Tankarna gjorde henne rädd. Tänk om det aldrig blev som det var förut.

"Kanske vi möts igen" är unik i sitt slag och kliver in på ett hitintills ganska outforskat område, nämligen kristen feelgood. Genom sin lättillgänglighet och igenkänning kommer läsa den Jonna och de andra karaktärerna nära och får ta del av hur livet som troende är när äktenskap kraschar, stressen ökar och vardagens öken inträffar

Från baksidan;

Två kvinnor flyr till Bali. Den ena för att överleva. Den andra för att dö.

ANNA misstänker att hennes man är otrogen. När det visar sig vara sant rasar livet samman. Allt hon blundat för kommer smärtsamt ifatt henne. Hur mycket har hon egentligen förträngt för att slippa se verkligheten om sig och sitt äktenskap? Anna ser bara en utväg-att resa till Bali. Där kan hon få tid att hitta tillbaka till sig och sitt liv igen. Men är det kanske för sent?

NORAS liv blir allt mer komplicerat. Hennes psykiska ohälsa allt svårare att hantera. Både hon, hennes älskade Tobias och hela deras relation dras med i fallet. Nora inser att hon måste lämna honom och som sanndrömmare vet hon vad som väntar. Och man kan väl inte förändra ödet. Inte ens om det innebär en förtidig död.

De två kvinnornas flyktvägar korsas. Tiden på Bali blir dramatisk och omstörtande. Inget verkar längre vara vad man trött. Tillvaron blir både invecklad och oförutsägbar. Vad är då normalt och sant- och vad är galenskap?

Från baksidan;

Till mormor, farmor och alla de kvinnor som föregått mig. Tänk vilka historier som ligger begravda i tiden, vilka berättelser som aldrig kommer att se dagens ljus. Alla äldre har någon gång varit unga, alla döda har någon gång levt, och alla versioner av den man en gång varit lever kvar i hjärtat. 

Anja har haft ett år kvar att leva i tre år, men lyckas mirakulöst klamra sig fast vid livet. För hon är inte klar här än. Innan hon kan dö måste hon finna sin förlorade ungdomskärlek. De har ett speciellt förflutet. Varje alla hjärtans dag drogs de till varandra. Aldrig annars. Nu har det gått trettio år sedan hon såg honom senast och hon befarar att han är död. 

Det är alla hjärtans dag är här igen, kanske hennes sista. Magin hänger i luften och än kan vad som helst hända. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Ninni

Knutar och band

"Knutar och band" av Sanne Åberg utgiven av Visto förlag. Detta är den andra boken om Elsinorien. Ailsa och de andra är tillbaka i Elsinorien efter att ha besegrat den onda trollkarlen. Men strax blir Ailsa rastlös och vill ge sig iväg. Hon vill lära sig örtlära hos prästinnorna i Leike. Där träffar hon Dainas, en prins. Känslor uppstår, men de kan inte få varandra, då han redan är trolovad sedan han var barn, med Mellora. En tid senare dyker han upp igen då Mellora är allvarligt sjuk, och han vill ha Ailsas hjälp att få henne frisk. Hon följer med till hans slott, och nu börjar arbetet med att få den svårt sjuka flickan att bli frisk. Tiden går och Mellora blir bättre och bättre, men vintern har kommit och Ailsa stannar över vintern, då det är för svårt att ta sig tillbaka till prästinnorna. Hela tiden måste hon hålla distansen till Dainas och inte visa sina känslor. När våren kommer beger hon sig åter till prästinnorna, för att gå färdig sin utbildning. Väl hemma igen på slottet i Elsidorien går tiden sin gilla gång tills kungen omkommer i en olycka. Ailsa bestämmer sig för att ta över kungakronan och bli Elsidoriens nya drottning, då hennes bror inte vill.

Vi får följa Ailsa när tiden går och hon växer upp till en ung kvinna. Hon utbildar sig bland annat i örtlära, och kungen lär henne om en massa andra saker hon behöver kunna om sitt land. Allt hon behöver veta för att styra Elsidorien i framtiden. Det känns som en fin tillvaro trots att Ailsa är olyckligt förälskad. Hon har även tankar och tvivel av att inte räcka till och passa in då, hon inte har bott i Elsinorien hela sitt liv, vilket känns relevant för historien. Författaren målar upp en vacker plats, som man gärna skulle åka till. Jag blir imponerad av de fina miljöbeskrivningarna. Man får följa Ailsa genom de olika årstiderna, samt hennes tankar och funderingar. Livet känns enkelt och man rider eller promenerar. Att rida och jaga i skogarna med pil och båge, och dansa långdans i skymningen låter fantastiskt. Man sitter tillsammans runt lägerelden och berättar sagor och sjunger och på vintern kastar man snöbollar. Ailsa axlar oket som drottningen på ett bra sätt. Jag längtar redan tillbaka till Elsinorien, en plats i sagans värd. Jag kan rekomendera att du också beger dig dit. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Det var höst. Sköna, vackra höstdagar. På morgnarna var luften kall och krispig, även om det inte riktigt var först, och det låg tunna dimsjok över ängarna. Men frampå dagen lyste solen från klarblå himmel och solens strålar värmde fortfarande ordentligt. Luften var hög och härlig att andas.

I ett par dagar hade jag och Liv varit i hassellunden en bit från Leike och samlat nötter. Hassellunden låg tjugo minuter från klostret om man gick, som vi gjorde. Det var en vacker plats. Hasselkäpparna växte som stora knippen glest utspridda i ett hav av långvuxna gräs och örter. På våren var det ett hav av skira sippor och andra blommor. Nu var det mer en grön matta, nerbetad till några centimeters höjd av skogens djur, och i gräset låg det rikligt med nyfallna hasselnötter. Det var dessa nötter vi samlade för att fylla klostrets förråd inför vintern. 

Men just idag var jag själv. Liv hade stannat kvar på klostret för att hjälpa en ko som skulle kalva, men jag hade gått iväg på egen hand för att fortsätta samlandet. Nötterna var ett näringsrikt tillskott i en annars stundtals mager vinterdiet och vi ville rädda så mycket som möjligt.

Det var verkligen en ljuvlig dag. Visst var det arbete det jag gjorde, men jag njöt också där jag gick och fyllde mina medhavda korgar och kände solen värma mig i nacken. Jag var långt borta i tankarna - att samla nötter krävde ingen tankeverksamhet, så jag kunde låta tankarna virvla fritt. Stundtals gick jag även och sjöng för mig själv, mestadels visorna Monini lärt mig, lät rösten glida iväg i höga klingande språng och uppfylla både mitt bröst och Hasseluddens öppna sal. Fast när jag kom på mig själv med det tystnade jag oftast, för jag ville inte störa skogens vilda djur mer än nödvändigt.

Då hörde jag ljudet av hästhovar i fjärran. Det förvånade mig, för jag insåg när jag lystrade till att det egentligen än så länge knappt var ohörbart ens när jag ansträngde mig, men ändå var det som jag kunde plocka upp det i markens vibrationer eller förändringen av skogens övriga ljud. Och det var inte förrän jag hunnit fundera en stund över detta, och över hur det kom sig att jag blivit så bra på att känna igen detta ljud, denna förändring, som jag insåg att jag egentligen borde ha blivit mest förvånad över att det kom någon ridande. För det slog var en ganska ovanlig händelse. När prästinnorna och vi flickor rörde oss i  närområdet gick vi för det allra mesta till fots. Till häst kom bara långväga besökare. Och en långväga besökare skulle förståss komma till klostret, inte hit ut till hassellunden. 

Det var ungefär så långt jag hann i mina funderingar innan hästen och ryttaren kom innom synhåll borta mellan de flesta växande träden. Det var Dainas. Han var likblek i ansiktet och tydligt uppjagad och han såg ut att både ridit långt och snabbt. Men när han fick syn på mig spred sig åtminstonde en liten gnutta lättnad i hans sammanbitna ansiktsuttryck, och han höll in hästen så den stannade precis bredvid mig och mina nötkorgar. 

Från baksidan;

Hur går man vidare när man lyckats med det omöjliga? Borde inte allting vara frid och fröjd när uppdraget lösts, fienden besegrats och man äntligen kommer hem?

Det är tidigt på det nya året när Ailonise och de andra kommer tillbaka hem till Elsinorien. Men de har genomlevt stora påfrestningar och vedermödor. Det finns sår som behöver läka, både utanpå och inuti.

Ailonise letar egna vägar att fylla tomrummen i själen och får svar på exenstisiella funderingar. Men på vägen väcks också nya starka känslor som hon inte vet vad hon ska göra med. För vilka band kan egentligen en prinsessa från Elsinorien knyta, och vad får det för konsekvenser. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina

Läs också recensionen av "Lysande klot tvenne" här

Smakbit på en söndag-Sanningen om Ostron dykerskan

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Sanningen om Ostrondykerskan" av Caroline Säfstrand.

Smakbiten;

Ostrondykerskan 1976

Den stilla ytan, mjuk som sammet och mörk som natten, bar Mathildas eka från hamnen till ostronviken. Där månens sken glittrade som ett skimrande band i vattnet släppte hon rodret och lät ekan guppa. Så länge hon kunde minnas hade hennes far kallat henne för havets dotter. Han brukade berätta hur hon som spädbarn legat inlindad i sin ljusgula bebisfilt i aktern på hans fiskebåt och andats i takt med havets vågor. När Mathilda precis fyllt tre år hade hennes mamma gått bort i en bilolycka, och det hade funnits en stor tröst i tanken på havet som pockade på. Slet och drog i hennes inre. Sa att hon tog fel beslut, att hon skulle ångra sig för alltid, att hon borde vända tillbaka. Men hon kunde inte vända tillbaka. Inte nu. Inte efter det som hänt. Hon böjde sig över relingen, smekte vattenytan med sin hand och lät ostronet sjunka till botten tillsammans med hennes tårar. Där sjönk hennes öde. Det som hon inte visste något om, men som hon med detta beslut gjorde ett sista försök att styra över.    

Från baksidan;

Den som hade sett Mathilda stå i havet och skrapa bort påväxt från ostronen i tidig gryning, förstod hur sägnerna om henne hade uppstått.

För femton år sedan drog sig författaren Inez Edmark tillbaka från rampljuset. Hon lever sedan dess ett ensamt liv bakom nerdragna persienner. När hennes granne plötsligt dör bestämmer hon sig för två saker: att döstäda och att skriva sin allra sista bok. Men inte en fiktiv roman denna gången, utan en personlig bekännelse. Hon ska berätta sanningen om ostrondykerskan.

Så ramlar hon och tvingas motvilligt anlita en städfirma för att kunna rensa klart. Den som får uppdraget är Meja, som arbetar där tillfälligt. Enda regeln är att hon inte på några villkor får öppna den blå mappen som innehåller det nya bokmanuset. Mötet mellan dessa kvinnor-Inez som måste försonas med sitt förflutna och Meja som vilset famlar efter en framtid- får oanade konsekvenser, både för dem själva och för andra.

Sanningen om Ostrondykerskan är en roman om en udda vänskap, om att våga stå upp för sig själv och om ett livsavgörande sökande efter sanningen. Vad var det egentligen som hände den där dagen för så länge sedan?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina 

Tebutiken på hörnet

"Tebutiken på hörnet" av Milly Johnson utgiven av Polaris förlag. I den ljuvliga Engelska byn, Spring Hills Square får besökare andas ut och njuta av lugnet. I ett litet hörn ligger det en liten tebutik. Leni, ägaren till tebutiken, säljer bokrelaterade pappersvaror och har en temadag varje tisdag där hon presenterar olika författare. Hon bakar även sina läckra bakverk själv. En dag samlas några litteratur intresserade människor i den lilla tebutiken. De har drabbats hårt i livet på olika sätt. Molly Joners exman dyker upp och vill ställa saker och ting till rätta, då han är obotligt sjuk. Då Will Lintons företag går omkull, överger hans fru honom och han får klara sig bäst han kan utan henne. Carla Prides man, Martin dör, och på begravning dyker hans ex upp. Hon berättar för Carla att de aldrig skilt sig och hade en relation bakom Carlas rygg. Då ex frun väntar hans barn, hade han bestämt sig för att lämna Carla och flytta ihop med henne igen. När dessa tre människor möts, i den lilla tebutiken, blir det en nystart på livet. De knyter vänskapband till varandra och till Leni. Detta är öppningen till nya möjligheter för dem alla.

En ljuvlig, mysig bok, om att gripa tag i nya möjligheter, när de presenteras för en. Här får huvudkaraktärerna möjlighet till en andra chans i livet. Med ett underbart rikt språk och ett fantastiskt persongalleri, är det bara att läsa och njuta. Man får följa de olika karaktärerna och deras olika känslor och tankar och hur de växer med tiden. Alla har de en tung ryggsäck att bära, men med tiden blir den lättare och lättare. Jag uppskattar den charmiga och humoristiska tonen i boken, samt de fina miljöskildringarna. Den lilla tebutiken verkar så mysig. Jag skulle gärna vilja sitta där i tebutiken, lyssna på diskussionerna om de olika böckerna och författarna, och sätta tänderna i de ljuvliga bakverken. Sedan skulle jag handla något fint att ta med hem. Boken har fem hundra sidor, men den tar slut aldeles för fort ändå. En feelgood pärla, som innehåller kärlek, vänskap, värme, spännande tankar om författare och böcker, och läckra bakverk, vill jag gärna ge❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Theresa lämnade huset klockan halv tio den kvällen. Med förenade krafter hade hon och Carla skrubbat vartenda rum i Dundealin skinande rent, möblerna var på plats, gardinerna upphängda, sängen bäddad, mattorna uppfräschande med mattrengörningspulver och den urgamla ugnen så putsad som den bara kunde bli. Jonty dök upp efter jobbet och roade sig med att bränna alla pappkartonger i en förbränningsugn som han hittade i trädgården. I likhet med de flesta gossar var han som lyckligast när han fick ägna sig åt kontrollerad mordbrand. Den magra svarta katten fortsatte sova i kartongen intill elementet. 

"Vad ska jag göra med honom?" frågade Carla när hon följde med Theresa och Jonty till bilen. Himlen mullrade och stora regndroppar började falla från de tunga grå molnen.

"Tänker du kasta ut honom en sådan kväll?" svarade Theresa och höjde på ögonbrynen. Hon visste att det var större risk att Martin skulle återvända från de döda. 

 "Såklart inte. Ska jag lägga ut lite tidningspapper på golvet?"

"Bra idé", sa Theresa nickade. "Och ge honom ytterligare en burk tonfisk ikväll, och köp loppmedel i morgon för säkerhets skull."

"Usch. Jag tänker inte behålla honom, Tex, så Carla och höll protesterande upp handen. Tanken på loppor som krälade omkring i hans päls fick henne att rysa. 

"Jag har aldrig sagt att du måste", sa Theresa med oskyldiga blå ögon fastän hon visste att Carla nu hade fått ett husdjur.

Carla vinkade till sina vänner och stängde sedan dörren mot den regniga kvällen. Dundealines vardagsrum såg inte så pjåkigt ut med taklampa släckt och i det svaga skenet från glödlamporna. Det var mycket kvar att göra, som att ordna telefonlinje och internettuppkoppling, men tv:n fungerade åtminstonde. Om hon ändå köpt den där hem ljuva hem -skylten i tebutiken. Det fanns en nisch till höger om öppna spisen där den skulle passa perfekt. Hon bestämde sig för att åka och köpa skylten någon av de kommande dagarna. Den kunde bli en symbol för hennes nya liv. Varje gång hon tittade på den skulle hon påminnas om att hon hade satt punkt för sitt gamla liv, och att hon var på väg framåt igen. Hon slog sig ner med en kaffe och tittade på ett program om folk som bodde tillsammans med konstiga husdjur. En kvinna i Amerika hade ett tamt lodjur som satt i soffan bredvid henne, och ett par sov med två hängbukssvin. Det större svinet påminde lite om Martin, tänkte hon och frustade till av skratt. Hans mage var gigantisk och näsan lite platt. Och så snarkade han grymt mycket.      

Från baksidan;

Spring Hill Square är en av dessa platser i världen som får besökare att andas ut och njuta av lugnet. Och där ligger också Leni Merrymans omtalade tebutik på hörnet, specialiserad på bakverk, bokrelaterade pappersvaror och omtanke. Och för tre människor, som alla behöver lite sympati och kärlek, är det en plats där du kan hitta en verklig vän.

Molly Joners exman har dykt upp i hennes liv igen och vill rätta till allt innan det är försent.

Will Lintons företag har gått omkull och hans fru har lämnat honom att ensam ta hand om spillrorna av sitt liv. Han försöker hitta styrkan att börja om igen.

Carla Pride har precis upptäckt att hennes framlidne make inte var den hon trodde. Hon måste hitta ett sätt att gå vidare och lämna det förflutna bakom sig.

Kan de hitta tröst och trygghet de behöver hos Leni i tebutiken? Och framför allt, när Leni plötsligt behöver dem som mest-kan de göra detsamma för henne?

En bok om vänskap, kärlek och andra chanser. Och en alldeles speciell butik på en vacker plats i Yorkshire.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Veckans mening20220618

 

Skriv Robert utmanar oss att varje lördag att hitta en mening ur en bok vi läser, som får oss att stanna upp. Den kan vara allvarlig eller rolig. En mening att lägga några sekunder på. 

Min mening kommer från boken "Tebutiken på hörnet" av Milly Johnson. Och lyder så här: För hur kunde han när allt kom omkring ha varit en anständig karl när han lämnade Molly för en slampig bartender med hår som en höstack och bröst som annonserade hennes ankomst fem minuter före henne?

Lite humoristisk mening tycker jag 😂  

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina 

Morden på Österlen-Ett fynd att dö för

"Morden på Österlen-Ett fynd att dö för" av Anders de la Mote samt Måns Nilsson, utgiven av Forum förlag. Detta är den andra boken i serien om Morden på Österlen. Den första har jag tyvärr inte läst. Under en antikmarknad blir en ökänd antikhandlare mördad. Esping är inte så förtjust att få Vinston till hjälp, men han var på marknaden och kan hjälpa till med fallet, innan han beger sig till Stockholm. Den mördade antikhandlaren ses bråka med flera personer under marknadsdagen. Men vem utav dem är beredd att mörda honom? Nu börjar de två poliserna lägga pusslet för  att lösa fallet. Hur ska man göra för att lyckas ta fast en mördaren, som hela tiden tycks vara ett steg före dem? Polisernas fråga är: Vad är det för mystisk skål som verkar vara orsaken till mordet, och var har den tagit vägen? De båda poliserna dras in i gamla olösta konflikter och intriger. Antikbranchen verkar även vara full av exetriska människor. Är någon av dem en mördare?  Kan även en våg av inbrott ha med mordet att göra?

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i deckare förut, men jag gillar den genren mer och mer. Denna pussel deckare gjorde mig inte besviken. Det är väldigt spännande att följa polisernas arbete genom boken, vilket gör att den är svår att lägga ifrån sig. De båda poliserna har ett bra samarbete mellan varandra och jag tycker de kompliterar varandra, trots sina olika egenheter. En liten uns av humor anas också emellan åt, samt en liten romantisk tvist. Det händer något i handlingen hela tiden, och många pusselbitar att fundera över, vilket gör att det är riktigt spännande för mig som läsare. Den idylliska atmosfären i vackra Österlen, är väldigt fint beskriven och jag uppskattar det fina persongalleriet. Språket i boken är lätt och flytande och jag vill absolut läsa mer av författarna. Det är en komplicerad gåta som författarna lyckas pussla ihop fint på slutet. Jag kan varmt rekommendera denna pussel deckare. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Precis som vädeleksprognosen förutspått hade det börjat duggregna. Asfalten på landsvägen färgades mörk och Esping slog på vindrutetorkarna. På bildradion diskuterades det senaste parkeringskaoset på Österlens badstränder.   

Vinston öppnade utredningsmappen. Utöver informationen om Nalles familj och företag innehöll den förhöret med Mats Lindeman från gårdagen, samt Thyra Bor'ens rapport om fyndet i husbilen. En viss uppgift drog till sig hans uppmärksamhet och han bläddrade runt bland pappren. Esping tvingades sakta ner när en traktor med vagn dök upp framför dem på vägen. 

"Berätta mer om kvinnan du såg skälla ut Nalle", sa hon. Vinston tittade oroligt i sidospegeln medan Esping gasade och körde om traktorn på den lite för smala vägen. 

"Hon var strax under fyrtio", sa han sedan. "Runt hundrasextio centimeter lång. Kortklippt, mörkt hår. Välklädd. Och mycket förbannad. Men Nalle verkade inte särskilt oroad."

Esping såg på Vinston. 

"Fast bara ett par timmar senare var han död."

"Sant", nickade han "Vår mystiska kvinna är helt klart av intresse". 

De satt tysta en stund och Esping vilade blicken långt bort på vägen. Hon funderade över Nalles bråk med den där kvinnan. Om det gällde affärer som gått snett kanske Sussi visste vem hon var? 

De närmade sig en ny traktor på landsvägen i samma stund som hennes telefon började ringa. Med ena handen kvar på ratten famlade hon upp luren ur fickan. Inget upprignings-id. Antagligen en kollega.

"Tove Esping."

Det var Gunilla i receptionen på polisstationen.

"Vad gäller saken?" 

"Jag har någon här som vill prata med dig", sa Gunilla.

"Hon vill anmäla ett inbrott."  

En lucka dök upp i trafiken och Esping klämde fast telefonen mellan örat och axeln medan hon blåste förbi traktorekipaget. Den plötsliga manövern fick Vinston att greppa takhandtaget. 

"Jag är ute och kör", sa Esping i luren. "Anmälan kan vem som helst på stationen ta emot. Eller så kan hon göra det på nätet." 

"Men hon vill absolut prata med dig", invände Gunilla.

"Jag har tyvärr inte tid. Hej så länge!"

Hon avslutade samtalet innan Gunilla hann protestera ytterligare.    

Från baksidan;

Det är högsommar på Österlen och den stora antikmarknaden i Degerberga ska just gå av stapeln, men portarna hinner knappt slås upp förrän ett brutalt mord på en ökänd antikhandlare chockar besökarna. Kriminalkommissarie Peter Vinston ska snart återvända till Stockholm men dras ändå in i det komplicerade fallet. Hans kollega Tove Esping arbetar hårt för att bevaka sin position hos Simrishamnspolisen och är inte helt belåten med att Vinston blir kvar i trakten.

Medan den omaka duon utreder mordet förbereder sig bygden för teveinspelningen av Antikrundan på Gärnäs slott. Vinston och Esping inser snabbt att antikitetsvärlden är  full av excentriska människor, gamla konflikter och gåtor som är ovanligt svåra att lösa. Frågan är bara vem som är villig att döda i jakten på det stora fyndet.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina 

Veckans helgfråga-20220616

Barnböcker tycker Mia i veckans helgfråga är viktigt, det lägger grunden liksom. Hon vill att vi ska ge exempel på bra barn böcker.

Mitt svar; När jag var liten läste jag massor av böcker. Så fort jag lärde mig läsa var det böcker för hela slanten. Det var det bästa jag visste att gå till biblioteket och låna böcker. När jag kom hem kröp jag upp i sängen och läste och läste. 

Jag älskade att läsa om djur, speciellt om hästar. Kitty var också en favorit när jag var liten. Jag samlar fortfarande på Kitty böcker. Astrid Lindgrens böcker läste jag också. Böckerna om Pelle Svanslös är också fina. Maria Gripes Agnes Cecilia läste jag många gånger.

Tyvärr har jag förlorat mina fina barndomsböcker när vårt hem brann ner 2013. T ex alla mina Silver hingsten böcker mm.

Jag läser gärna för mina barn. Just nu väntar jag på att Det susar i säven ska komma på posten så att jag kan läsa den för mina flickor. Jag tyckte om den när jag var liten.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramis Nina 

Hett i hyllan-Den inre kretsen

 

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagon tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan? Fler finns här hos Bokföring enligt Monika.

Idag föll mitt val på "Den inre kretsen" av Mari Jungstedt.

Från baksidan;

Under den tryckande högsommarsolen gräver en grupp arkeologstuderande från olika länder ut en vikingatida hamnplats på Gotlands västkust. Den visar sig vara rik på fynd. En sen kväll försvinner 21-åriga holländskan Martina Flochten från vännerna. Hon påträffas senare mördad på en fågelholme nära utgrävningsplatsen, och skadorna på kroppen tyder på rituella inslag. 

Kriminalkommissarie Anders Knutas tar hjälp av en rättspsykiater för att tolka de makabra spåren vid brottsplatserna. Journalisten Johan Berg bevakar den dramatiska utredningen och försöker samtidigt få sitt förhållande med Emma Winarve att fungera.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina