"Bokens hemlighet" av Sarah Runa utgiven av Recito förlag. Barn 9-12 år. Tolv år gamla Ellie och hennes föräldrar bor i Stockholm. Föräldrarna ska på julfest och Ellie ska ha barnvakt, trots att hon tycker hon är för gammal. Hon vill definitivt inte ha den tokiga tanten Nancy, som de också kallar för "Barnmörderskan" som barnvakt. Hon vill hellre vara med sin kompis Jenny på afterski. Ellie tänker gå och lägga sig tidigt för att slippa den gamla kvinnan, men Nancy vill läsa saga för Ellie. Hon hämtar en gammal fin bok som hon tänker läsa ur. Istället blir Nancy ledsen och berättar hur det gick till när hennes barnbarn, Florian, försvann för sex år sedan. Hon gick bara ut i köket för att hämta ett glas vatten åt honom. När hon kom tillbaka var han spårlöst försvunnen. De hittade aldrig några spår efter honom, och det resulterade att Nancys dotter bröt kontakten mellan dem. Hon har aldrig träffat sitt barnbarn Emma, som nu är sex år. Nancy blir så ledsen när hon berättat, att hon inte längre orkar läsa för Ellie, utan går för att sätta sig i tv-rummet istället. Ellie är inte speciellt trött och öppnar boken för att läsa. Hon läser några meningar och plötsligt blir allt mörkt och blött. Plötsligt ligger hon inte i sin säng längre och det är början på ett hisnande och spännande äventyr.
När jag läser den här boken känner jag att den påminner lite om Narnia böckerna, som jag älskade som barn. Jag tycker att denna berättelse är otroligt bra och spännande, trots att den är skriven för barn. Vi får följa Ellie som är tolv och Florian som är 13 år. Florian är en pojke som försvann från sitt hem i Stockholm för sex år sedan. De befinner sig i en annan värld, fylld av okända faror och magi. Nu vill de komma hem. De båda barnen får vara med om ett riktigt äventyr på vägen! Vad sägs om talande grävlingar, grymma drottningar och små förälskade tinden? Författaren beskriver på ett fint och målande vis de pratande djuren, hur växterna ser ut och hur skrämmande det kan kännas att komma till en plats man inte känner till. Om hunger och orättvisor. Författare får historien att kännas både verklig och trovärdig. "Bokens hemlighet" är en perfekt läsning för alla åldrar. Jag vill i alla fall gärna läsa en fortsättning på boken. Denna fantasy får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Vad kommer nu? Något av det där farliga som Florian inte hann berätta om? En jättespindel? En drake? Kanske ett troll? Här verkar ju ingenting vara omöjligt.
Ellie försöker att andas så tyst hon bara kan och hör hur blodet susar i öronen medan hon tvingar sig själv att snegla bortåt dörren.
Tre grova och svarta klor griper tag om dörrkarmen och Ellie sätter förskräkt upp händerna framför ansiktet. Hjärtat bultar så det gör ont , när hon försiktigt kikar fram mellan fingrarna.
Nu är det verkligen slut, hinner hon tänka innan en svart och vit figur sticker ut sitt huvud i gången och spricker upp i ett brett leende.
Det är en grävling. En grävling i hängselbyxor och rutig skjorta. Och den står på bakfötterna. Som har skor. Nej jag är faktiskt inte förvånad, inte det allra minsta, tänker Ellie och känner hur hon sitter och gapar.
"Nej men si goddagens eller godafton kanske, det är inte alltid så lätt att veta här nere" hälsar grävlingen och stiger ut i gången. Jag och frugan undrade just vad som stod på här ute."
"Öh... hej" är det enda Ellie lyckas få fram och vinkar trevande.
"Vem är det?" hörs en annan röst och ännu en grävling dyker upp i dörröppningen. En med klänning, broderat förkläde och ulltofflor. Förmodligen hon som kallas för "frugan".
Ellie kan inte hjälpa det, men plötsligt sitter hon och ler när hon ser på det lilla paret som står där, som små gosedjur.
Grävlingen i klänningen ler så stort att hennes kisande ögon blir till smala streck ovanför de fluffiga kinderna.
"Nej men helmj lilla vän, har du trillat ner?" säger hon med mjuk mormorslik röst.
"Jo ja... förlåt" svarar Ellie och tycker nog att hon inte är så liten i jämnförelse med de små gosedjuren. "Jag är ledsen att jag stökat till så. Det var ett hål som jag inte såg och nu vet jag inte riktigt hur jag ska ta mig upp igen."
Grävlingarna skrattar.
"Nej se det går inte det" skrockar den med byxor.
"Va? Men varför är det ett hål i marken som man kan trilla ner i?" undrar Ellie och känner paniken stiga, om det är som grävlingen säger, att det inte går att komma upp.
"Där hissar vi ner bär och kvistar, som vi har till mat och ved. Mycket praktiskt."
"Men förlåt, vi har ju inte precenterat oss" utbrister den med klänning och tultar fram mot Ellie.
Hur hälsar man på en grävling? tänker Ellie och stäcker fram högerhanden. Grävlingen lägger sin lilla tass i Ellies hand, ler varmt och blinkar vänligt.
"Jag heter Ethne, och det där är min make Einon" säger hon och ler kärleksfullt mot den i hängselbyxor som vinkar käckt borta vid dörren.
Baksidestext;
Det är en vintervit decemberkväll i Stockholm, och tolvåriga Ellie borde ligga nerbäddad hemma i sin säng. Det gör hon inte. I stället så flyr hon för sitt liv genom en märklig skog, barfota och iklädd i en aldeles för liten pyjamas. Hon jagas av vargar och får dessutom veta att det tyvärr inte finns någon väg hem. Inte enligt trettonårige Florian i alla fall, och han borde ju veta, eftersom han själv varit fast där i sju år.
Ha en fortsatt trevlig dag!
Kram Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar