En smakbit på en söndag-Petra Pettersens perfekta påsk

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Petra Pettersens perfekta Påsk" av Lene Lauritsen Kjölner

Smakbiten;

Kapitel 1

Låt mig presentera Lillelord för er. Lillelord är en härlig Whippet av yppersta aristrokatisk härkomst, med en läcker päls i bryna nyanser och en blick som kan smälta isbitar snabbare än solen vanligtvis klarar här ute på Hvasser. På sommaren, det vill säga. Lillelord följde med mig hem från djurhemmet när jag egentligen var på jakt efter en katt-kompis till Sofus, arv-katten som ockuperat mitt hus en tid redan.

Lillelord tillhörde en familj som gav bort honom när de åkte till USA, och han satt bakom sitt galler på djurhemmet och såg på mig med bruna ögon likt tomma brunnar av sorgsenhet. Självklart kunde jag inte gå görbi honom, självklart gillade vi varandra från första sekund, och självklart har jag plats till honom i mitt hus. Faktiskt så passade han perfekt, han visade sig vara det lilla element som fattades för att skapa den perfekta trevnaden. Den trevnaden som bara uppstår av trippande tassar, slafsande vattendrickande och små stranden av välmående när husets vovve lägger sig väl till rätta i soffan. 

Det är alltså Lillelord, Sofus och jag som delar huset. Huset jag ärvde av kära tant Bertha precis före jul förra året, och där jag fortfarande kamperar tillsammans med husdjuren, min ena dotter, Tuva, och hennes dotter Ellinor. Vackra Ellinor på bara fyra månader. Både Ellinor och Lillelord vann mitt hjärta i samma ögonblick jag såg dem. Men medan det är en självklarhet att Ellinor och Sofus ska bo här, följde Lillelord med sina bruna, bedjande och smått olyckliga ögon, bara med mig hem som prov. I efterhand har jag undrat om hans uttryck var ren beräkning, för han har visat sig vara lite av en charmör med full kontoll på sina tricks. Men det var alltså katten Sofus skulle få det slutgiltiga ordet om hurvida Lillelord skulle få stanna, för han bodde trots allt här först. Och det gick som en dröm, Sofus gav tummen upp som den romerska kejsaren han måste ha varit i ett tidigare liv.

Baksidestext;

Petra är på väg att etablera sig som galleriägare på Hvasser, där den stora påskutställningen ska gå av stapeln. Hon känner sandpapper under handen där hon står och slipar på gamla fönster och drömmer om livet i det blivande växthuset, allt medan lilla Ellinors gråt ekar i glasrutorna. Men efter att Mathilde och Petra övertalas att ta en andningspaus bland vildsvin och vakthundar i Toscana och släkten har evakuerats till Svalbard, börjar både utställning, påskäggsjakt och kärleksliv delvis falla på plats. Men det finns hinder på vägen...

Hade det inte varit för besvärliga grannar, egendomliga konstnärer, oväntade hjärtevänner och feng shui-principer, kunde Petras liv varit ganska perfekt. Men det hjälper med det traditionella påskbadet, som blir åtskilligt varmare med lite äggtoddy och den ljuvligt tanken på romerska bad i Budapest.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina