En smakbit på en söndag- Vänner i nöd vänner i död

 

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Vänner i nöd vänner i död" av Pia F Davidsson.

Smakbiten;

Kapitel 1

Du vet vilka dina riktiga vänner är när du är inblandad i en skandal.

Elisabeth Taylor

Charlottenberg, Värmland, lördagen den 25 juni, midsommardagen, Veera Eloranta

Veera lät fingret följa en slingrande, blekgrön stängsel med taggiga blad och fortsatte färden mot några rosenknoppar. Tapeten måste vara gammal, minst trettio år. Tänk om hon vetat då vad hon visste nu? Skulle hon handlat annorlunda? Helt klart både hamnat med och krumbuktat mindre när hon blivit illa behandlad. I och för sig hade hon alltid varit svår att sätta sig på och med stigande ålder hade hon blivit allt mindre medgörlig på den fronten.

Vetskapen lämnade en mjuk och varm känsla i bröstet. Jo, hon var faktiskt stolt över sig själv. Annars var inte ordet stolt något som kom för henne när hon tänkte på den där egenskapens följder under de senaste dagarnas händelser. Valet hade stått mellan att överleva med hjälp av moraliskt och lagligt tvivelaktiga handlingar eller att bli misshandlad och kanske mördad. Under sådanna omständigheter fick man nog förlåta sig själv ett och annat övertramp.

Hon lade sig på rygg och tittade upp i det spruckna taket. Kroppen var tung av trötthet, ändå verkade det omöjligt att somna om.

Om hon koncentrerade sig på allt som var bra kanske det skulle bli lättare att komma till ro. Att stugan varit ledig när hon ringt och frågat sin kusin Pirjo på midsommarafton var bra. En annan bra sak var att Miriam, Erika och hon själv var vid liv. Ändå var det långt kvar tills allt var finemang.

Veera knäppte händerna under nacken och slog vänster armbåge i väggen. Tusen tunna nålar skickade kalla domningar upp i armen. 

Efter lite rumstrerande i minnet kom hon fram till att det bara var femton dagar sedan hon för första gången hade stått ihop med Miriam och Erika på sin kolonistugas förstutrappa. 

Den kvällen hade de ingått en pakt som gick ut på att hjälpa varandra att ta tillbaka kontrollen över sina liv. Sedan hade en hel rad händelser, den ena mer hårresande än den andra, drabbat dem. Ändå ångrade hon sig inte.

Från baksidan;

På midsommar dagen vaknar tre kvinnor i en stuga i Värmland dit de flytt i all hast från en av kvinnornas före detta sambo. När väninnorna plåstra om sig smider de planer för att freda sig, planer som innebär både vedergällning och en faktura för omkostnader, sveda och värk. För att utföra jobbet stämmer de träff med två torpeder och beger sig mot Västerås.

Harri har slutat att supa och inser att han har en skuld till sin fru som stått ut med hans fylleångor länge. Hans kompis Bruno å sin sida oroar sig för att han ska dö innan han utfört en god gärning som ligger honom varmt om hjärtat. Tillsammans oljar de rollatorhjul, laddar bössor, slipar verktyg och styr kosan mot Västerås.

Kristina upptäcker att hennes gamla plågoandar mördats och inser att hon kan koppla av för första gången på trettio år. Hon packar väskan och åker till Västerås för att få goda råd från en gammal vän. Samtliga har ett gemensamt- det vore fasligt opraktiskt om polisen får reda på deras planer. Vänskap är magiskt. Med den kan man förändra världen till en bättre plats.

 Ha en fortsatt trevlig söndag!

Kramis Nina