Att överleva en sommar

"Att överleva en sommar" av Camilla Prell-Weichl utgiven av Weyler förlag. Detta är författarens debutroman. Michelle är en flicka på nio år. Michelles mamma är sjuk och pappan dricker för mycket. Socialen bestämmer därför att Michelle ska bo hos Irma och Henrik under sommarlovet, medan mamman är på sjukhus. Först verkar livet perfekt hos Irma och Henrik. Michelle tyr sig speciellt till Irma. Irma bakar kakor, lagar mat och umgås mycket med Michelle. Michelle känner sig äntligen sedd, ett litet tag det vill säga. Men snart märker Michelle att allt inte står rätt till i Irmas och Henrik hus. Hon måste spela med i Irmas spel, för att Irma inte ska bli irriterad. Irma är ibland väldigt på och det ska hända saker hela tiden, vissa gånger låser hon in sig och kommer inte ut på länge. Då får Michelle klara sig själv. Och varför är det ett rum som är låst i huset? Varför får hon inte gå ut själv utan att Irma följer med? 

I denna boken får vi ur ett barns perspektiv, följa Michelle. Hur hon mår och hur hon tänker och upplever sin omgivning. Det har författaren beskrivit så fantastiskt bra. Hur mår ett barn kring en alkoholiserad förälder och runt vuxna med en psykisk sjukdom. Man får en lätt obehagskänsla redan från början medan man läser den här boken. I början förstår man inte varför man känner sådant obehag, men det förstår man mer och mer. Något ligger och lurar i bakgrunden och man vet inte vad som skulle kunna hända den lilla flickan i det där huset. Detta har författaren beskrivit på ett bra och realistisk sätt. Man känner sorg för att ett barn far illa och man förstår inte hur myndigheterna tänker, när de tar beslut om barn. Flickan verkar känna mer oro, och far mer illa där i huset i skogen, än hemma hos sin egen familj. En fantastiskt bra och spännande bok. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

På morgonen knackade Irma på min dörr och så att nu är frukosten klar, Michelle, dags att vakna. Jag hade varit vaken länge. Ändå vände jag mig mot väggen och blundade när jag hörde att hon tryckte ner handtaget och gick in i rummet. Hjärtat tickade snabbare och snabbare. När hon satte sig på sängkanten låtsades jag gäspa, och så vände jag mig om igen. Hon luktade annorlunda än dagen innan, sötare på något sätt, som mandlar. Hon hade en tunn sommarklänning på sig som var aprikosfärgad, och håret var utsläppt. Hon var nästan vackrare än igår. Hon klappade mig på kinden. 

"Har du sovit gott, lilla Michelle, frågade hon.

Jag nickade och gnuggade mig i ögonen. 

"Som en sten", sa jag.

Det fick Irma att skratta lite. 

"Som en sten ja", sa hon. "Men då kanske stenen vill ha lite mat i magen."

Hon tog tag i min ena fläta, den som låg närmast, på huvudkudden. Och så drog hon löst i den. Sedan reste hon dig och så.att ta den tid du behöver, Michelle.

Jag satte mig upp när hon hade gått. Jag hörde hennes steg utanför, att de försvann vidare bort till köket. Jag blev osäker. Jag visste inte vad jag skulle göra, om jag skulle byta om eller gå upp som jag var bara, som jag alltid gjorde hemma. Jag kunde gå i nattlinne en hel dag, tills det var dags att sova igen. Det var inget konstigt med det.

Efter lite velande tog jag på mig samma klänning som dagen innan, även om den fortfarande luktade stekos. Men jag hade bara två finklänningar med mig, och jag ville spara den andra. Jag borstade tänderna extra noga. Sedan stöd jag länge framför spegeln i badrummet och betraktade mig själv. Jag log så det spände i kinderna. Jag skelade med ögonen och gjorde en grimas som fick mig att se ännu fulare ut än jag var.

"Vad gör jag här", viskade jag.

Från baksidan;

DET FINNS ETT LÅST RUM på bottenvåningen där Michelle inte får gå in. Hon får inte heller gå genom skogen upp till skärmen, det är jätte farligt säger Irma. 

Men varför skulle hon? Det finns så mycket att njuta av i huset där Michelle ska tillbringa hela sommaren när mamman är sjuk. Nybakta kakor och djupröd hallonsaft. En mjuk hammock mitt i trädgården där man kan slumra till. Och hela tiden står Irma där i sin blommiga klänning och ägnar henne ett intensivt, nästan maniskt intresse.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramis Nina