Vallmosystrar

"Vallmosystrar" av Josefin Sandblom, utgiven av Lind & Co förlag. Lorinas liv vänds upp och ner den dagen hennes sambo Petri, får ett brev från en okänd kvinna. Hon skriver att de två har ett barn tillsammans. Är det verkligen sant? Hur är det möjligt? Hur ska deras liv bli nu? Frågorna är många. Lorinas vill absolut inte ha något barn. Hon är nöjd med livet som det är, och nu raseras det. Mamman vill att flickan ska bo med dem en tid, medan hon befinner sig på sjukhus. Hur ska den nybildade familjen få sitt livspussel att fungera? Och hur ska Lorina kunna knyta an till den främmande flickan? Allt Lorina vill är att lämna allt och fly, trots sin kärlek till Petri. Men de planerar trots det ett överrasknings bröllop. Ska de kunna ta sig igenom krisen tillsammans? Det visar sig att flickan har svårigheter de inte kände till, och det tar fram känslor i Lorina hon inte trodde hon hade. 

Detta är den första boken jag har läst av författaren. Det är fantastiskt att få följa Lorina och hennes lilla familj. Trots att hon helst vill fly sitt nya ansvar, växer hon och tänker i nya banor. Hennes systrar ger henne goda råd på vägen. Tankar och känslor känns relevanta för historien.  Boken känns lättläst och språket är flytande. Jag gillar verkligen storyn. Den är intressant och byggs upp på ett fint sätt, och sedan knyts den ihop på ett bra sätt i slutet av boken. Denna feelgood pralin har det lilla extra. Jag gillar systrarnas sammanhållning och sen uppskattar jag vänskapen Lorina har med Joel. Alla skulle behöva en vän, som man kan bolla sina tankar med. Jag skulle gärna önska mig en fortsättning på denna boken. Gärna genom Lorinas systrars perspektiv. Har de också en historia att berätta? Jag skulle också väldigt gärna läsa föregående böcker som författaren gett ut. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Lorina valde att stanna hemma och förbereda middagen när Petri åkte för att hämta Blossom. I ugnen hade hon ställt in en form med klyftpotatis, och i en bunke på köksbänken vilade en smet med grund på zucchini och couscous. Hon hade bara vågat sig på en enda vitlöksklyfta, säkerligen fick hon vara försiktig med att krydda för starkt när ett barn skulle äta. Hon och Petri kunde alltid krydda mer när de lagt upp maten på tallrikar. 

Hon tog på sig ett par plasthandskar och körde ner händerna i blandningen, formade biffar och lade dem på en skärbräda så de var redo att stekas. Men först skulle hon göra en tomatsallad. De skulle äta tzatziki till, men där hade hon valt latspåret och köpt en färdig burk. Även om det var en speciell kväll var det ändå vardag, och hon var trött efter jobbet av all anspänning inför att Blossom skulle komma. 

En stund senare, just som hon vänt runt potatisen och stoppat tillbaka dem i ugnen, hörde hon ytterdörren öppnas. Hon lade ifrån sig grytlapparna och gick ut i hallen för att möta de andra. 

Petri hade en stor svart sportbag över ena axeln. Blossom höll ett par skolböcker hårt mot bröstet, och stora hörlurar hängde fram från nacken. Båda tittade upp när Lorina närmade sig.

"Hej", sa Lorina försiktigt.

"Hej", svarade Blossom och vände blicken mot golvet. 

De tog av sig skorna och Petri styrde fötterna mot gästrummet. Han gick in och lade ifrån sig väskan på den numera bäddade, piffade och luktfria sängen. Blossom stannade i dörröppningen. Lorinas stod precis bakom och tittade in över hennes axel. 

"Det här blir ditt rum de här dagarna," sa han. "Byrån där är helt tom om du vill ha dina kläder i den istället förbi väskan. Du väljer naturligtvis helt själv."

Det var en vitmålad byrå med fyra lådor som Petri hämtat hos sina föräldrar tidigare på dagen. Helmi hade överraskat med att också ha letat fram en oval spegel med vit ram som Petris syster haft till samma möbel i sitt ungdomsrum, vilket nu prydde väggen ovanför. Med ett par ljuslyktor i glas och en stor ljusgrå sammetsbox som matchade lakanen såg det nästan ut dom ett rum att vilja bo i.

"Farfar då?" sa Blossom.

Lorina höjde genast ögonbrynen. 

"Visst ja, honom hade jag nästan glömt. Förlåt. Jag ska hämta honom."

"Men vart ska han bo?"

Petri snurrade runt och inspekterade rummet som om han aldrig varit därinne tidigare, pekade på en tom golvyta längs väggen.

"Där kanske?"

Blossom rynkade ihop hela ansiktet.

"På golvet?"

Rummets väggar tycktes komma närmare. Lorina blev både varm och kall samtidigt. Pulsen hade definitivt ökat. Någonstans hade det blivit en jäkla stor miss i kommunikationen. Ingen hade berättat att Blossoms farfar följde med på köpet. 

Från baksidan;

En och en annan vit lögn drar alla. Så även trettioåttaåriga Lorina Vallmo. Hon, som helt saknar biologisk klocka, ljuger hejdlöst när omgivningen irriterande ofta påtalar att det är dags för henne att bilda familj. Andra tycks inte förstå att hon redan har allt hon önskar av livet: ett arbete hon trivs med, en fantastisk vindsvåning tillsammans med sambon Petri, härliga vänner och en nära relation till sina systrar. 

Ett bröllop är också i antågande. Förvisso ljuger hon om det med, men hon har sina anledningar.

När en okänd kvinna en dag skickar ett brev med ett par få, men brutala ord, rämnar alla Lorinas framtidsplaner. Hon får högst ofrivilligt ett barn på halsen och hennes förmåga att ljuga sig fram i livet verkar inte längre kunna hjälpa henne ett dugg.

Ha en fortsatt trevlig dag!🍨

Kramizar Ninni