Jag har läst två böcker hittills av Sanne som skriver inom fantasy genren. Hennes böcker är både bra och spännande och jag ser fram emot att läsa del tre inom kort. Läs hennes spännande svar. Susanne Coopers böcker tyckte jag också var spännande och jag läste dem flera gånger. Tack Sanne för du ville delta i min intervju.
1. Hur många böcker har du skrivit?
Svar; Tre böcker: Lysande klot tvenne, Knutar och band, Viddernas väv.
2. Vem är Sanne Åberg? (Lite allmänt om dig själv).
Svar; Medelålders mamma till två tonårspojkar. Jag bor på landet i ett gammalt hus med stor trädgård. Vi har två katter, Silke och Artemis.
Jag lever med generaliserat ångestsyndrom (GAD) och har varit ordentligt utbränd. Jag är änka eftersom min man dog i cancer för en del år sedan.
Intressen är annars natur och miljö (vilket jag jobbar med), trädgård, och att skapa saker själv (när jag var yngre sydde jag; nu stickar jag).
3. Hur fick du idén till din debutroman?
Svar; Idén var nog väldigt vag när jag började skriva från första början. Det centrala var att jag gillade fantasy och att jag tyckte det var alldeles för få fantasyböcker som hade unga tjejer i huvudrollen. Men sedan växte historien fram alltmer.
4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?
Svar; Jag var 13,5 år när jag började skriva den. Jag var 45 år när den blev utgiven. Men det var en ganska lång tid där i mitten då jag inte alls skrev på boken. Aktivt skrivande var väl ungefär i åldern 13,5 - ca 20 år, och sedan plockade jag fram manuset igen något år efter att jag fyllt 40 och bearbetade det.
5. Vad har du fått för respons av din omgivning?
Svar; Överlag tror jag omgivningen är mer imponerad än jag över att jag "skrivit en bok". För egentligen skrev jag ju den första boken som tonåring (även om den inte var i färdigt skick då), och de allra flesta jag känner har lärt känna mig efter den tidpunkt då jag började skriva den, så det är ju liksom ingen förändring av vem jag är ;)
6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?
Svar; Oj, det är svårt att svara på, eftersom jag "alltid" skrivit. Men samtidigt vet jag ju förstås varför jag skrivit och skriver. Skrivandet är mitt sätt att få prata till punkt ;) I ett muntligt samtal blir jag avbruten, någon håller inte med mig, jag får inte framföra mina argument eller vad det nu är i sin helhet. Men när jag skriver så kan jag få med allt det jag vill, och jag kan ta det i det tempo som passar mig och fylla på med det jag kommer på efterhand. När jag som barn blev osams med mamma och vi stod och skrek åt varandra och ingen av oss lyckades få avsluta det den ville säga, så konstaterade jag att det funkade bättre att gå in på mitt rum och skriva ihop det jag ville säga i ett brev. Och under långa perioder i livet så har bloggandet varit mitt sätt att uttrycka mig kring allt möjligt, och ett sätt att bearbeta och hantera olika saker.
Bokskrivandet är ju delvis en annan sak. Där handlar det om att skapa de världar och berättelser jag själv vill ha, utan att någon annan bestämmer. Men samtidigt skriver jag in tankar, känslor och erfarenheter från mitt eget liv i böckerna, så även här finns en aspekt av att bearbeta livet.
Jag har svårt att tänka mig ett liv utan skrivande i någon form. Även om jag just nu inte skriver aktivt på något specifikt, så vet jag ju att jag kommer att komma tillbaka till skrivandet på ett eller annat sätt. Att formulera tankar i ord, avsedda att skrivas ner, är en del av den jag är. Frågan hade lika gärna kunnat vara "Hur har livet förändrats sedan du började prata?".
7. Var det lättare att skriva bok nr två?
Svar; Ja, det var det. Första boken värkte jag fram under många år, och när jag bearbetade den i vuxen ålder så behövde jag hela tiden (på gott och ont) förhålla mig till det som fjortonåriga eller sjuttonåriga Sanne hade plitat ner. Andra boken kunde jag mer kasta mig in i med nya fräscha perspektiv, och med flera decennier mer av erfarenhet av att skriva (och av livet). Men viktigast var nog att jag gav mig själv tillåtelse att skriva saker i den ordning jag själv ville. Börja med de bitar som kändes roliga eller lockande eller som jag hade koll på, och sedan fylla på med annat efterhand. Eftersom jag var i en väldigt tung fas i livet så var skrivandet mitt glädjeämne, och därför var detta "lapptäckesskrivande" en viktig strategi. Det underlättades dessutom enormt av att man numera kan skriva på dator och lätt flytta runt saker - jämfört med i min ungdom, när jag skrev allt med blyertspenna i kollegieblock.
8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?
Svar; Jag skriver inte aktivt på något just nu. Men jag har utkast till delar av en fjärde bok om Elsinorien. Än så länge saknas dock centrala bitar av storyn för att jag ska ta itu med det på riktigt. Och för tillfället prioriterar jag att komma ikapp med en del annat i livet. Att vara "fritidsförfattare" innebär att man inte riktigt hinner med det man annars borde, så efter att ha gett ut tre böcker på ganska kort tid så ... ja, du fattar.
9. Har du några andra intressen?
Svar; Jag är intresserad av många saker, och är en sån som kan slå på Kunskapskanalen och nästan alltid hitta något som är intressant.
Rent praktiskt däremot känns det ibland som att mina fritidsintressen är diska, laga mat och tvätta, för det är det jag lägger all tid på - men hu, så tråkigt det är!
Jag stickar en hel del, för det är ett bra sätt att koppla av och återhämta mig, vilket jag behöver komma ihåg efter att ha varit utbränd. Och så har jag hus och trädgård som jag försöker hinna ta hand om.
10. Har du något annat arbete förutom författare?
Svar; Ja :)
11. Läser du mycket själv och i så fall vad?
Svar; Nej, jag läser väldigt lite. Jag var bokslukare som barn. Men livet som ensamstående mamma ger inte riktigt den tid jag skulle behöva för att kunna låta mig uppslukas av böcker (för jag är fortfarande typen som har svårt att släppa en bra bok när jag väl börjat läsa). Och samtidigt blir mitt huvud alldeles för snabbt trött efter utmattningen.
12. Hur ser det ut där du skriver?
Svar; Jag skriver egentligen var som helst, bara jag har tillgång till en dator. Mina böcker är skrivna i fåtöljen, vid skrivbordet, på tåget, på caféer, när jag väntat på barn utanför skolan, och så vidare. Helt enkelt överallt jag befunnit mig när jag haft tillräckligt lång tid på mig för att det skulle vara lönt att dra igång datorn en stund och skriva. (Och ibland små korta stycken nerskrivna på telefonen strax innan jag somnar eller liknande, för att inte tappa bort en viktig formulering.)
Under ungdomstiden, när jag skrev för hand, behövde jag ha tillgång till mitt kollegieblock och skrev för det mesta hemma vid skrivbordet i mitt rum.
13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?
Svar; När det finns tid. Som ensamstående förälder till två barn finns liksom ingen specifik tid jag kan planera för skrivning - eller, jag vet att alla sådana planer ändå spricker. (Och när jag skrev som mest intensivt så lärde jag mig också att barnen nästan kunde lukta sig till när jag hade skrivflow och då behövde de plötsligt hjälp med precis allting just då.) Men ja, när idéer eller formuleringar dyker upp så försöker jag om möjligt prioritera att kunna få ner åtminstone det mest centrala, någon mening eller stödord, så att jag inte glömt det viktiga innan tid finns. Och nästa gång jag har tid så hugger jag in på att skriva de idéer som lagrats i dator och huvud.
14. Har du något tips till den som vill börja skriva?
Svar; Börja. Och börja med det som känns lockande att skriva. Fastna inte i att du måste ha början klar eller att du måste ha ett färdigskrivet synopsis. Du kommer att hitta din metod för att skriva om du tillåter dig att prova dig fram.
Och använd sajten svenska.se när du behöver kolla stavning och annat om ett ord, och synonymer.se när du tycker du använder samma ord för ofta.
15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?
Svar; Oj. Drömma är svår att tillåta sig, men bra att öva på?
Jag skulle också vilja att tredje boken, Viddernas väv, fick bli ljudbok. De två första böckerna finns som ljudböcker, men eftersom det inte varit så många lyssnare, och därmed inte så bra förtjänst på den insatsen, så har förlaget valt att inte göra ljudbok av den tredje. Och det känns liksom ... beige? Som att verket inte är komplett, på nåt vis. (För övrigt så har jag också en helt omöjlig dröm med en lyxutgåva med böckerna, där tredje boken har ett broderat omslag föreställande en karta. Den som läst boken fattar. Men det kommer ju aldrig att hända.)
Och så drömmer jag förstås om att få den fjärde boken klar och utgiven.
(Okej, ska jag ändå drömma så kan jag väl klämma till med utgivning på engelska och kanske en netflixserie baserad på mina böcker? Film verkar så tråkigt, då måste man kapa bort så mycket av innehållet.)
16. Något citat du lever efter?
Svar; Nej, sånt är jag usel på. Jag är bättre på att påtala brister och problem i sådana citat, men det riskerar folk att bli ledsna av, så jag låter oftast bli.
17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?
Svar; Jag får själv definiera vad som är klassiker, va? ;)
Susan Coopers serie En ring av järn / The Dark is Rising. Fem böcker för barn/ungdomar som utspelar sig i England och Wales under modern tid (1960- och 70-tal, tror jag, för det var då de skrevs) men samtidigt med kopplingar bakåt i tiden, ihopvävt med kung Arthur-legenden. På svenska är de tryckta upplagorna slut sedan länge, men de finns som ebok och ljudbok. På engelska finns de ständigt i nytryck.
Ha en fortsatt trevlig dag!
Tack Sanne för du ville delta i min intervju!❤
Kram Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar