En smakbit på en söndag-Det hemliga sällskapet

 

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Det hemliga sällskapet" av Daniel Silva.

Smakbiten;

Samtalet kom klockan 23.42. Luigi Donati tvekade innan han svarade. Numret som syntes på skärmen på hans telefonio tillhörde Albanese. Det fanns bara en anledning till att han skulle ringa så här dags. 

"Var är du, ers exilens?"

"Utanför murarna." 

"Jag förstår. Det är ju torsdag idag." 

"Har det hänt något?"

"Bäst att inte säga för mycket i telefon. Man vet aldrig vem som lyssnar."

Natten som Donati klev ut i var fuktig och kall. Han var klädd i svart prästrock med vit krage, inte den fotsida kaftan och axelkappa med fuchiaröda kantband som han bar på kontoret, det som män av hans kyrkliga rang kallade Apostoliska palatset. Donati var ärkebiskop och fungerade som privatsekreterare åt Hans Helighet påve Paulus VII. Han var lång och slank, med tjockt mörkt hår och ansikte som en filmstjärna trots att han nyligen hade firat sin sextiotredje födelsedag. Han hade inte blivit mindre stilig med åren. Vanity Fair hade nyligen gett honom namnet "Läckre Luigi" och artikeln hade pinsamt nog orsakat en hel del skvaller i kurian, som var den romersk-katolska kyrkans centrala administrativa organ. På grund av Donatis välförtjänta rykte om att vara hänsynslös hade ingen vågat säga något till honom. Ingen utom den Helige fadern, som hade retat honom skoningslöst.

Bäst att inte säga för mycket i telefon...

Donati hade förberett sig på det här ögonblicket i ett år eller mer, ända sedan påvens första lindriga hjärtattack som han hade dolt från resten av världen och i ännu hög grad från kurian. 

Men varför just ikväll?

Gatan var märkligt tyst. Dödligt tyst, insåg Donati. Ståtliga palazzon reste sig på båda sidor om boulevarden, som var en paralellgata till Via Veneto, en plats där präster sällsn satte sin fot. Framförallt inte präster som utbildats och fostrats av Jesuitorden, den internationellt strikta och ibland rebelliska orden som Donati tillhörde. Hans tjänstebil, med bokstäverna SCV på registreringsskylten, väntade vid trottoarkanten. Chauffören kom från Corpo della Gendarmeria, Vatikanens hundratrettio man starka poliskåren. Han började köra väster ut genom Rom i manligt tempo.

Han vet inte...

Baksidestext;

Gabriel  Allon har rest till Venedig för en välbehövlig semester med sin familj. Men när påven Paulus VII plötsligt dör kallas Gabriel till Rom av den Heliges faderns lojale privatsekreterare Luigi Donati.

En miljard trofasta katoliker har informerats om att påven har dött i en hjärtattack. Donati har emellertid goda skäl att misstänka att påven blivit mördad. De soldater ur schweizergardet som stod vakt natten då påven dog, är försvunna. Det är också det brev som den Helige fadern sina sista timmar i livet. Ett brev adresserat till Gabriel.

Det visar sig att Sankta Helenas orden, ett mystiskt sällskap med band till den europeiska exteremhögern, planerar att erövra påvedömet. Och det är bara början. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina