"Pensionatet" av Karina Johansson utgiven av Bokfabriken. Alexas bästa städerska, Tove, blir anklagad som tjuv av en av gästerna. Lite senare hittas Tove död i sin lägenhet. Då blir Alexa rädd att ryktet om mordet ska få folk att avboka sin vistelse på Pensionatet. Speciellt när tidningen kopplar ihop dödsfallen med pensionatet. När ytterligare en av Alexas personal på pensionatet hittas död, kökschefen Lina, beslutar hon sig för att själv försöka hitta mördaren. Ju fortare desto bättre. Spåren leder till de döda kvinnornas uppfödning av Main Coon, och hon tror att morden hör ihop med deras kattuppfödning. Speciellt som man hittar den ena katten död och den andra har försvunnit. Hennes kompis Mickan tänker hjälpa henne att finna mördaren. Samtidigt blir Alexa förtjust i sin exmans kusin, Robin. Tyvärr verkar han inte speciellt intresserad. Kommer Alexa finna mördaren innan Pensionatets rykte blir förstört för gott?
Detta är den första delen i en ny serie mysdeckare av författaren. Vi får följa den excentriska familjen Vinder. Denna mysdeckare är så spännande. Många ledtrådar leder åt olika håll, och mördaren är verkligen inte den man tror från början. Det är en skickligt vävd mordgåta som utvecklar sig, med andra ord. Det är också roligt att få läsa en deckare om Sunne i Värmland. Jag bor också i Värmland, men inte i Sunne. Det är en spännande och intressant miljö vid Frykensjön och karaktärerna är skickligt och trovärdigt beskrivna. Det var inte länge sedan jag läste "Pastorsänkan" av samma författare. Den är också väldigt bra. Jag gillar kombinationen av deckare och feelgood. Det spännande slutet gör att man längtar efter nästa del i serien om familjen Vinder. Jag läser gärna mer av författaren. Jag gillar även bokens omslag. Passa på att läsa denna mysdeckare på semestern. Den är så läsvärd. Denna spännande mysdeckare får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Kapitel 9
ALEXA GICK UT från köket via källaren, och stannade till under en ventil som satt högt upp på väggen bredvid ett köksfönster, ut mot Frykensundet. Genom den hördes rösterna i köket och dold bakom en stor rosbuske försökte hon lyssna på samtalet mellan Lina och poliserna.
Men det ända vettiga hon lyckades urskilja, var att Tove tydligen oroat sig för sin katt Tussan.
-Polerar du väggen med kavajen, eller? Bra timpeng?
Alexa snurrade runt på stället, medan samtalet fortsatte därinne. Robin kom gående från snickarboden som låg ett femtiotal meter nedanför herrgården. Ett brett snickarbälte hängde på höften och de rufsiga lockarna under den rutiga gubbkepsen var så bleka att de såg vita ut mot den gyllenbruna huden.
-Öh...nej...
Hon drog generat handen över håret och försäkrade sig om att uppsättningen inte hade lossnat.
-Det var värst, sa Robin och sköt bak kepsen. Du får förhandla med chefen. Eller är hon svår att resonera med?
Värmen fick lockarna att klistra fast sig i hans panna.
-Mest snål tror jag.
Hon försökte skämta, och såg att det ryckte i hans mungipor. Men för henne blev det enbart pinsamt. Det måste ha sett konstigt ut när hon stod intryckt i busken.
Bäst att gå här ifrån innan fler reagerade.
Naturligtvis fastnade blusen i rostaggarna när hon tog ett steg bort från väggen.
Inte det också.
-Ser ut som om du behöver hjälp.
Leendet gick över i skratt. Han verkade vara en avslappnad typ och gjorde sig ingen brådska. Men när han väl kom fram och hjälpte henne, lossnade han omsorgsfullt tagg för tagg och efteråt syntes det inga märken på blusen.
Hon var fri, men hade föredragit att bli osynlig.
-Tack, mumlade hon och borstade rent blusärmen.
Varsågod, sa han och tittade uppåt den vita fasaden. Hur gick polerandet? Blänker väggen?
-Åh, det var bara skönt att stå här i skuggan, sa hon och drog ner ärmen. Det är varmt i dag och svårt att hinna vila där inne.
-Jaha. Iså fall har du svalkat hela kroppen utom öronen, sa Robin obekymrat. De är illröd och långa som trattar. Nåt speciellt som händer där inne?
Baksidestext;
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar