Under Magnoliaträden

"Under Magnoliaträden" av T.I.Lowe, utgiven av LB förlag. När Austins mamma dör i barnsäng, får hon axla ansvaret för sina sex syskon. Pappan går ner i mörka perioder, som med tiden kommer allt oftare. Ibland får hon hindra honom från att skada sig själv. Hon gör allt för att ta hand om familjen själv, och visar inte för omvärlden hur svårt de har det. De uppoffringar hon gör för familjen är helt otroliga. Däremot är familjen där för andra människor, på olika sätt. Pappan är även pastor för en liten församling. Vance är en kille som bryr sig jätte mycket om Austin. Dock är han borgmästarens son, och Austin känner att han förtjänar att vara med någon i sin egen samhälls klass. Kommer han att ge upp kärleken, han känner för Austin? 

Jag tycker Austin är en fantastisk tjej, och det är en underbar berättelse. Jag gillar även de andra olika personligheterna i boken. De är en samling människor som har olika bakgrunder och har anknytning till familjen Foster på olika sätt. Boken innehåller både sorg, glädje men också hopp. Mot alla odds tar Austin hand om sina syskon. Ibland går det inte så bra, men Austins mod, och kärlek till familjen är fantastisk. Ibland tar den tunga bördan nästan knäcken på henne. Hon låter sig t ex själv bli biten av en giftig orm, istället för att det yngre syskonet ska bli biten, genom att hoppa i mellan. Då blev jag väldigt berörd. Tårarna kommer allt som oftast när man läser. Jag tycker också att Vance är helt fantastisk karaktär. Hans omtanke om familjen Foster är så fin. När Austins verkligen behöver honom finns han där. Men även många andra, vill finnas där. Trots att Austin gör allt för att inte släppa in någon, ställs allt en dag på sin spets, och hon måste ta den hjälp hon så länge försökt undvika. Det är en underbar historia som jag varmt kan rekommendera. Den är så bra! Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

"Är inte du den där häxdoktorn? Jag trodde att det här var Fosters bär inte..."

"Goda bär?" avbröt Peg  och linkade närmare så att han hamnade mellan Clive och Foxy, som om han kunde skydda henne med sin lilla kropp. Även om han var nummer tre i skaran av sju skulle han bli minstingen bland barnen Foster.

"Jag vill inte ha dom där otäcka bären. Lasta ur dem ur min bil." Clive blev rödare än bären i ansiktet.

"Men sir, dom är inte otäcka. Varför säger ni så?" frågade Peg, och lade huvudet på sned, som om han var förvirrad. Han var visserligen bara elva, men han tänkte inte som ett barn. I huvudet hade han alltid varit äldre än sina år. 

"Den färgade häxan har säkert mixtrat med dom." Clive rynkade på sin uppsvällda näsa som om luften stank. 

Med ett tonfall av falsk oskuld som bara ett barn kunde komma undan med, pekade Peg på Clives ansikte: "Men, sir, ni är också färgad. Med alla de där fläckarna är ni åtminstonde halvbrun. Vet ni vad ni påminner om? När hundar av olika raser parar sig och får valpar i alla möjliga färger. Pappa kallar dom för vägkorsningar. Är ni en vägkorsning sir?" 

Clives feta, fräkninga händer knöts och han hångrinade åt Peg. "Din lille skit..."

"Ta det lugnt nu. Vårda språket inför dom här oskuldsfulla öronen," sa Foxy, med hennes svala, entoniga röst. 

"Det finns inget oskuldsfullt hos den ungen." Clive vräkte ner en av lådorna på marken så att bären flög och blev till mos vid våra fötter. Han gläfste till och höll upp ett blödande finger som han måste ha skurit upp på den vassa wellpappkanten. 

Peg skyndade sig fram för att inspektera det lilla skärsåret och flämtade till. "Titta Foxy, hans blod har samma färg som mitt och ditt. Clive kanske inte är någon vägkorsningar ändå. Bara en åsn-" 

Innan Per hann muttra färdigt bevisen för exakt hur oskuldsfull han egentligen var, blev han upplyft från marken och hävd över pappas breda axel. "Mr Thomas, jag är så hemskt ledsen för att min son är oförskämd. Så behandlar man inte en medmänniska."

Med framskjuten haka och ytterst förnärmad röst rör Clive:" Det har du förbaskat rätt i! Han borde skämmas. Och du med för att för att du inte har uppfostrat honom bättre."

"Ja. Jag borde verkligen skämmas. Och du med för att du behandlade den här lilla underbara damen illa." Pappa nickade mot Roxy, som drog sig tillbaka in i den lilla boden.  

Från baksidan; 

AUSTIN HAR KNAPPT hunnit bli fjorton år när hennes mamma oväntat dör i barnsäng. Hon lämnas kvar att ensam ta hand om sina sex syskon och sin pappa, och hon gör sitt bästa för att hindra pappan att dras ned i det mörker han så ofta hamnar i.

Ansvaret att hålla ihop familjen och driva deras tobaksfarm vilar tungt på Austins axlar. När samhället sträcker ut hjälpande händer försöker hon istället desperat dölja sanningen om vad som egentligen sker på gården. 

Ska hon våga släppa taget och våga lita på någon annan än sig själv? Att avslöja familjens hemlighet skulle innebära konsekvenser men det finns också frihet i sanningen.

Under Magnoliaträden är en gripande uppväxtskildring om förlorad barndom, ensamhet och psykisk ohälsa. Men det är också en varm berättelse om vänskap, kärlek och om att våga be om hjälp. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina