"Den glömda kokboken" av Christoffer Holst, utgiven av Lovereads förlag. Max jobbar på en tidning, som en känd restaurangkritiker. Eftersom han sällan kommer i tid, och det är struligt runt honom, är han den första som får sparken när tidningen behöver dra ner på personal. Samtidigt slänger hans moster ut honom från lägenheten och han får bo i hennes ateljé. Väl där hittar han sin mammas gamla receptsamling. Han börjar fundera på vad hände med hans mamma? Varför försvann hon när han bara var några månader gammal? Varför kom hon aldrig tillbaka för att ta hand om honom? Ja frågorna är många och medan sparkonto sinar allt mer, beslutar han och servitrisen Olga sig för att ta reda på vad som verkligen hände för trettio år sedan.
Ännu en fullträff av Christoffer Holst! Jag gillade storyn och hela upplägget i denna feelgood roman. Boken handlar om missbruk och familjehemligheter, men den handlar också om att få nya möjligheter. Vi får följa Max i nutid när han försöker få ordning på sitt kaotiska liv, samtidigt som vi parallelt får följa hans mammas lika struliga tillvaro. Det är märkligt hur livet verkar upprepa sig, på nästan samma sätt för dem båda. Båda är de missbrukare, men båda gillar också god mat. Maten beskriver författaren så bra att det vattnas i munnen, och miljön på den lilla Bistron är också fint beskriven, sen kändes Olgas uteplats väldigt mysig. Där hade jag gärna suttit och tittat på medan Olga lagar mat. Jag gillar att författaren knyter ihop berättelsen i slutet så fint. Boken är precis som förra boken jag läste av författaren, en riktig bladvändare. Jag tycker även att bokomslaget är jätte fint. Denna fina, lite vemodiga berättelse får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Olgas altan visar sig vara en liten bit av himmelriket. Den vetter mot hamnen och man kan skymta båtarna som ligger förtöjda vid kajen och alla strosande människor med glassar i händerna. Men ändå har hon lyckats skydda altanen från insyn, genom klätterväxterna som ringlar sig uppför träspalje'er. På en bänk står terrakottakrukor med massor av örter- basilika, rosmarin, timjan, körvel, dragon-och i hängande amplar växer rosa pelargoner. Mitt på altanen trädäck finns ett gammaldags träbord med olika typer av pinnstolar runt. Och i det högra hörnet: Ett mindre restaurangkök. Grill, två spisplattor och en diskho med rinnande vatten. Och på krokar på väggen ovanför hänger mängder med köksredskap.
Max sitter i en av stolarna och tittar på när Olga river potatis.
- Det här är ett av de finaste kök en jag varit i, säger han. Och dessutom är det utomhus. Har du fixat i ordning hela den här altanen själv?
-Typ. Pappa hjälpte mig bygga köksbänken. Men resten är mestadels loppisfynd.
Hon vänder sig om och torkar bort lite svett i pannan. En bit rå potatis fastnar på den glänsande huden men Max säger ingenting. Hon är så söt där hon står framför honom i rutig blåvit skjorta och shorts. Det ljusa håret är uppsatt i en slarvig tofs och hon har silverringar i öronen.
- Det var uteplatsen här som fick mig att köpa lägenheten. Jag förälskade mig i den direkt, även om det var vinter när det var visning. Ingen av mina kompisar fattade varför jag ville bo på nedre botten i ett nittiotal hus men den här uteplatsen blev liksom min dröm. Och även om den bara går att utnyttja mellan maj och september så är den värd det. Jag lagar mat nästan varje kväll ute under sommarhalvåret.
-Wow.
Det fräser till när Olga börjar steka rårakorna i pannan. Inne i lägenheten håller den lufttorkade skinkan på att torka i ugnen.
Från baksidan;
SMAKRIK FEELGOODROMAN OM FAMILJEHEMLIGHETER OCH NYA CHANSER
Max Nyström är en hyllad restaurang-kritiker, men ingen vet att han fått sparken från tidningen han jobbar på, och dessutom tvingats flytta in i sin mosters ateljé. Max nyfikenhet väcks när han tittar en gammal receptsamling i ateljéns bokhylla, skriven av hans egen mamma. Hon som försvann spårlöst för över trettio år sedan.
I slutet av 80-talet lämnar unga Kicki Nyström Västervik för storstaden. Hon har fått jobb på bistron Lilla Champen, och njuter av att vara en del av storstadens vimmel. Men underbart är kort, och livet tar snart en oväntad vändning.
Samtidigt som Max börjar söka sin försvunna mamma lär han känna servitrisen Olga. Tillsammans börjar de nysta i mysteriet, men vägen till sanningen blir både snårig och känslosam.
Ha en underbar dag!
Kram Nina
Läs också recensionen av "Kalla, vita vinternätter" här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar