"Plåster för brustna hjärtan" av Heidi Björnes och utgiven av Bazar förlag. Boken är den andra fristående delen av "Minas hus" Sedan de andra boende i Minas hus har flyttat ut, sitter Lillian ensam kvar i huset. Hon har dessutom ett brutet ben. Vännen Egorbert inser att Lillian behöver hjälp och pratar med de andra vännerna. De skickar Diawata att hjälpa henne att städa. Lillian får snart höra Diawatas sorgliga historia och snart har hon låtit Diawata flytta in. Nästa som står utanför Lillians ytterdörr och behöver någon stans att bo, är Sirkka och hennes son. Snart är det full rulle i huset igen. Diawata behöver hjälp med att få tillbaka arvet efter sin man, och Sirkka behöver hitta ett arbete.
Det var mysigt att träffa vännerna från första boken "Minas hus" igen. Dessutom fick vi stifta bekantskap med helt nya karaktärer. Det är ett mysigt kompisgäng som stödjer varandra i vått och torrt, och glädje och sorg. En härlig feelgood roman som har ett lätt och flytande språk, och går snabbt att läsa. Boken innehåller trevliga karaktärer och unika personligheter i olika åldrar, som författaren beskriver på ett fint sätt. Det är underbart att läsa om deras fina gemenskap, fylld av kärlek och omtanke. Jag läser gärna en fortsättning då jag vill veta hur det går för de nya vännerna som flyttat in i Minas hus. Jag kan varmt rekommendera denna hjärtevärmande fina bok, betyg ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Tankarna rusar hit och dit. Det är som om en fluga har bosatt sig i huvudet. För en gångs skull handlar inte all tankeverksamhet om hennes eget liv. Lillian har fått andra saker att fokusera sig på. Röken från cigaretten vrider sig i spiraler innan den försvinner in i köksfläktens luftfilter. Hon tycker att hon förtjänar en rökpaus inomhus, för ute blåser det smådjävlar. Dessutom är hon mycket nöjd med sig själv: de två krukväxterna har vattnat, även om hon är rädd att det inte finns något hopp för dem. Hon har ätit två mackor, torkat av bänken och en ren duk är lagd på bordet.
Hon har fått det riktigt trevligt.
Diawatas historia har bitit sig fast i henne. Den blev en påminnelse om att det finns många som har det värre än hon själv, och hon måste medge att det fanns något hos den lilla energiska kvinnan som hon tyckte om. Men inte ett ljud har hon hört ifrån henne sedan hon var här och städade. Kanske missförstod jag, tänker Lillian. Kanske var det jag som skulle ringa henne? Kanske ångrar hon sig och skäms för det hon berättade? Lillian vet hur det kan vara.
Från baksidan;
EN VARM OCH UNDERHÅLLANDE ROMAN OM KÄRLEK OCH VÄNSKAPENS KRAFT
Förr sjöd det av liv i det vackra gamla huset på Strandvejen, men nu är Lillian ensam kvar. Hon sitter där med brutet ben, sörjer sin döde make och saknar vännerna som alla tycks ha funnit lyckan. En av dem brevbäraren Egorbert, är bra på krishantering och inser att de måste gripa in för att rädda Lillian.
Samtidigt dyker det upp fler människor som behöver hjälp. Frispråkiga men kuvade Diwata som äntligen brutit sig ur ett destruktivt förhållande, den glamorösa Sirkka och så hennes lillgamla son Kasper. Änn en gång fylls huset av heta diskussioner, höga skratt, liv och rörelse, vänskap och förälskelse.
Ha en fortsatt trevlig dag!
Kramizar Nina
Läs recensionen "Mina hus" här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar