"Ines har inget att bjuda på" av Ulrika Åkersson utgiven av Helium press. Detta är författarens debutroman. Vi får följa Ines som blev änka för några år sedan, samt Kerstin, som aldrig har gift sig. De två damerna vi får följa är i 70-års åldern. Det är 1980-tal, och byn där de bor ligger i nordvästra Skåne. Där går livet i sin gilla gång. När Ines inte vill grubbla för mycket, bakar hon eller hugger ved och lagar mat. Kerstin fick aldrig möjlighet att studera vidare, trots att hennes lärare ansåg att hon var begåvad. Hennes föräldrar satte stopp för det. Efter en kort kärlekshistoria, förblev hon ogift och stannade kvar i den lilla byn. På kvällarna förvandlar hon sig till olika kändisar, och lever ut sin passion. Ska hon någon gång i livet få stå på en riktig scen? Drömmarna väcks till liv igen efter att ett oväntat brev dyker upp. När en av Ines grannar tar livet av sig beslutar sig Ines för att verka i det fördolda. Hemligheter kommer upp till ytan och hon känner att hon måste agera. Tanken på att hämnas slår henne också.
Detta är en fin historia, om att man inte behöver sluta drömma, fast man har blivit lite äldre. Det är en ovanlig roman, om två kvinnliga karaktärer, som är till åren komna. Jag uppskattar nostalgitrippen tillbaka till 1980-talet. Jag är uppvuxen då, och kände t ex telefonen med nr skiva och att man kunde köpa en halv gris och lägga i frysen, och mycket mer. Författaren beskriver årstidernas växlingar under året som går på ett fint och realistiskt sätt. Man han höra vispingarnas surrande och doften av blommor. Jag gillade att under den perfekta ytan bubblade upp lite spännande händelser. Trots att de två damerna är troende, så lever de inte alltid som de lär. Jag gillade också Ines lite finurliga hämd. Den såg jag inte riktigt komma. Jag gillar det enkla och vackra språkbruket, och det är en njutning att läsa denna bok. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favorit ställe ur boken;
Ines hade sett till att handla hem fläskkotletter så att hon i god tid skulle kunna börja förbereda inför kvällen. Potatis fanns det ett rejält lager av i källaren och ättiksgurka hade hon färdig i kylskåpet. Hon hade tagit en dusch kvällen innan och skulle tvätta håret på förmiddagen för att vara ren och fin när hon nu skulle få storfrämmande från huvudstaden.
Samtidigt som hon kände sig väldigt glad och uppspelt över besöket tyckte hon också att hon betedde sig som en riktig tröja, inte vid sina sinnens fulla bruk om man säger så. Hon fick nog läsa några extra bibelverser den kvällen och på söndag skulle hon till gudstjänsten. Efter det skulle det förhoppningsvis bli rim och reson igen.
Ines gick ut för att borsta av trappan när hon såg att Kerstin var ute och gick nere vid vägen. Det var längesedan de hade setts så hon satte kvasten ifrån sig och genade över gräsmattan med så raska steg hon förmådde för att hinna byta några ord.
"Är det du som är ute och går idag?" sa Ines.
Kerstin vände på huvudet och stannade.
"Ja, jag var tvungen att komma ut och röra lite på mig. Jag blir så stel annars."
Ines tyckte att Kerstin såg ovanligt pigg ut me promenader och frisk luft gjorde väl säkert susen.
"Det är nog försent för en annan", sa Ines och lutade armen mot staketstolpen.
"Det är väl aldrig försent. Förresten, har du hört något mer angående stad död?"
"Ja det är tydligen alldeles solklart att det var självmord. Polisen har avskrivit allt annat."
"Det var väl ändå tur, om man nu får säga så", sa Kerstin.
"Jo. Sen har den där släktingen hört av sig till mig. Han och systersonen är i huset nu och röjer."
"Jaha. Men vad ville han dig?"
"Han ville nog prata om när han var och hälsade på Gösta sist."
"Jasså, det var han?"
"Tydligen. Han nämnde något i telefonen om att Gösta hade blivit upprörd."
"Och varför skulle han prata med dig om det?"
"Det får vii se. Jag ska bjuda honom på kvällsmat så får han väl berätta. Han kanske ringde mig för att Artur hjälpte Gösta ibland. Så möjligen vill han prata om det."
Från baksidan;
INES ÄR ÄNKA sedan några år och bor i en liten by i nordvästra Skåne. En lördagsmorgon när hon lyssnar på Ring så spelar vi får hon ett telefonsamtal- grannen Gösta har tagit livet av sig. Gamla hemligheter kommer upp till utan och nya händelser gör att Ines får anledning att agera i det dolda. För att inte gå och grubbla alltför mycket sysselsätter hon sig med att baka kakor, koka sylt och hugga ved.
Kerstin gifte sig aldrig och har burit på drömmar som ingen känt till. När hennes föräldrar satte stopp för fortsatta studier blev hon fast i byn. Ett oväntat brev gör att hon på ålderns höst får anledning att börja drömma igen.
Vi får följa de båda kvinnorna under ett år i mitten på 1980- talet. De är båda troende och går regelbundet i kyrkan, vilket ger dem mening i tillvaron. Det visar sig dock att det inte alltid är lätt att leva som man lär.
Ha en trevlig helg!
Kram Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar