"Vänner i nöd vänner i död" av Pia F Davidsson, utgiven av Ordberoende förlag. Detta är den tredje boken i serien om Miriam och hennes vänner. Tyvärr har jag inte läst de två första. Svinpälsen Max har skickat torpeder efter Miriam och hennes vänner. Därför är de tvungna att resa till Värmland på själva midsommarafton, för att hålla sig undan, så att Max tror att hon och väninnorna är döda. När de plåstrat om sig funderar de ut en plan som innehåller både vedergällning och en stor summa pengar för sveda och värk. Nu är det Max som är den jagade. Harri har slutat att dricka och inser att han är skyldig att hjälpa sin fru Veera. Hon har stått ut länge med hans supande och han inser att han måste hjälpa till. Tillsammans med sin vän Bruno beger han sig till Västerås. Och han har en plan. Men Miriam och hennes väninnor är inte ensam om att råka ut för den hänsyslösa Max. Med gemensamma krafter ska de se till att Max får den vedergällning han förtjänar.
De tre väninnorna har inte känt varandra så länge, men en sak har de gemensamt- De har alla blivit utsatta för sol-och våraren Max. Detta är en underhållande bok om hämd. En del utsätter andra människor runt sig för så mycket ont, att de skulle få tillbaka med samma mynt. Det är en spännande och stundom hysteriskt rolig bok att läsa. Vad händer t ex om man skjuter sönder en tre år gammal burk med surströmming i någons stuga? Ja, ni kan tänka själva. Max har allt, men man ska ta ifrån honom allt han äger bit för bit. Allt måste vara noga uträknat och inget får lämnas till slumpen. Nu ska de tre kvinnorna ta över makten över sina liv. Ska de lyckas med sin plan? Kommer världen ha en svinpäls mindre när de är färdiga?Varje nytt kapitel börjar med ett litet ordspråk, som passar bra in till handlingen i kapitlet. Jag hoppas det släpps fler böcker i serien och att jag får möjlighet att läsa mer av författaren. Snyggt omslag och boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favorit ställe ur boken;
Det dunkade i såret och gjorde ont i huvudet. Och hur han än spottade blev han inte av med smaken av blod och adrenalin i munnen. Två torpeder hade förödmjukat, misshandlat och skjutit honom. Sedan hade de försökt tvinga honom att ge dem 600 000 med någon jäkla faktura som förevändning.
Vem hade vågat skicka torpeder på honom?
Det gick inte att fästa blicken och allt var suddigt och skevt. Skallen måste ha fått ett hårdare slag än han först trott. Tänderna, hur var det med dem? Först ett varv med tungan över garnetyret utan att det kändes vasst, sedan ett varv till. Skottskada i axeln och ett slag på hakan med alla tänder intakta. Och synen skulle säkert bli bättre efter ett tag.
Efter tredje försöket kom han upp på fötter utan att släppa axeln med ena handen. Det snurrade till, men han lyckades stå kvar.
Något oformligt mörkt och brummande flög in i synfältet. Det var den största insekt han sett. Axeln exploderade av smärta, när han med hjälp av spaden fick in en fullträff. Insekten var snart reducerad till en blöt fläck och spridda kroppsdelar.
Det flimmrade framför ögonen och ett tag trodde han att han skulle ramla, men han lyckades återta balansen genom att stödja sig på spaden. Sedan insåg han det oundvikliga och tog steget fram till gropen han nyss grävt, sjönk ner på knä och spydde. Han satt kvar tills kväljningarna gett med sig och torkade sig om munnen med skjortärmen.
Han behövde använda sin briljanta hjärna till att lösa problem och inventera skadorna, inte flippa ur. Trots ambitionen fortsatte tankarna i omloppsbana runt varför och vem i stället för att vara lösningsorienterade.
Så fort han kunde tog han sig mot stugan, i höjd med verandan vinglade han till och fick ta stöd.
Han ömsom knäppte, ömsom slet upp skjortan tills han fick den av sig, sedan kastade han iväg den så långt han kunde. Det blödde från såret, men det var bara en ytlig skada. Kulan hade tack och lov inte gått in. En millimeter till och han hade varit tvungen att ta sig till akuten och fått kulan uttagen. Tur att han inte blivit skjuten med Magnumen, då hade det helt klart sett värre ut. En Magnum av den storleken kunde ställa till med mycket skada.
Han drog ut korken ur en flaska whiskey och tog en ordentlig klunk innan han hällde sprit över såret. Helveteseldar fick honom att vråla rakt ut.
Från baksidan;
På midsommar dagen vaknar tre kvinnor i en stuga i Värmland dit de flytt i all hast från en av kvinnornas före detta sambo. När väninnorna plåstra om sig smider de planer för att freda sig, planer som innebär både vedergällning och en faktura för omkostnader, sveda och värk. För att utföra jobbet stämmer de träff med två torpeder och beger sig mot Västerås.
Harri har slutat att supa och inser att han har en skuld till sin fru som stått ut med hans fylleångor länge. Hans kompis Bruno å sin sida oroar sig för att han ska dö innan han utfört en god gärning som ligger honom varmt om hjärtat. Tillsammans oljar de rollatorhjul, laddar bössor, slipar verktyg och styr kosan mot Västerås.
Kristina upptäcker att hennes gamla plågoandar mördats och inser att hon kan koppla av för första gången på trettio år. Hon packar väskan och åker till Västerås för att få goda råd från en gammal vän. Samtliga har ett gemensamt- det vore fasligt opraktiskt om polisen får reda på deras planer. Vänskap är magiskt. Med den kan man förändra världen till en bättre plats.
Ha en fortsatt trevlig dag!
Kram Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar