"Efter det som hände" av Åsa Ringdahl, utgiven av Hoi förlag. Detta är del två i en triologi om hockeykillarna Johan, Simon och Lukas och några andra ungdomar. Jag har läst första boken, och gillade den mycket. Detta är en bok för unga vuxna. I första boken fick vi följa Johan och Malin. I denna boken får vi följa med Simon och Jennys perspektiv. Det är sista året på gymnasiet. Johan och Lukas är ovänner och när Simons flickvän Amanda vill ta en paus, känner sig Simon ensammare än någonsin. Varför kan inget vara som förut? Simon saknar söndagarna med tv-spel och pizza med grabbarna. En dag träffar han Jenny som han varit kompis med sedan han var liten. Hon följer med hem på en fika och en pratstund. Men något händer, som gör det svårt att fortsätta vara kompisar, speciellt som ingen av dem vågar prata med den andra. Vem ska ta det första steget? Ska de komma över det som hände och bli vänner igen? Eller ska deras förhållande bli något mer?
Det är tydligt att det sätts hård press på ungdomarna idag. Hockeykillarna tränar hårt flera dar i veckan och ska samtidigt sköta skolan. De har även match vissa helger. Jag blir rätt imponerad av deras flit. Man får följa ungdomarnas vardag och tankar och känslor på ett både fint och realistiskt och trovärdigt sätt. Ungdomarna funderar mycket över sina framtidsdrömmar och fortsatta studier, samt deras kompisrelationer och kärleksförhållande. Tillvaron är inte helt enkel och rosaskimrande, utan de har ganska mycket problem. Både med sig själva och i relationerna till andra. De har också hemligheter. Och att de skjuter över sina problem på framtiden ställer också till en hel del bekymmer och missförstånd. Allting vävs ihop på ett skickligt sätt av författaren. Boken känns lättläst och jag tyckte boken tog slut aldeles för fort. Jag ville gärna läsa mer. Jag tror det är bäst att jag hugger tag i nästa del i serien, för jag vill veta hur det går i fortsättningen. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favorit ställe ur boken;
"OCH DÄR SYNS Vega tydligt. Den ligger i Lyran och är en av de mest ljusstarka stjärnor vi har på norra stjärnhimlen. Den mest ljusstarka stjärnan vi känner till heter R136ai och är en blå hyperjätte som ligger i Stora magellanska molnet. Den lyser åtta komma sju gånger så starkt som solen. Det finns ett Lilla marockanska molnet också, men båda syns bara från södra halvklotet. Den mest ljusstarka stjärna vi kan se här på norra halvklotet, förutom solen, är Sirius. Den är där."
Fanny lyssnade, tittade och försökte hitta de stjärnor, planeter och galaxer som Andreas pekade ut. Att man såg så mycket från jorden. Det hade hon inte haft en aning om. Stjärnkartan i mobilen var till stor hjälp. Orion hade hon känt igen utan kartan. Stora Björn lika så. Däremot hade hon trott att Polstjärnan varit en helt annan stjärna än den Andreas pekat ut.
Andreas fortsatte att berätta om den norra stjärnhimlen och Fanny ångrade inte att hon följt med Caroline hit. Hon hade aldrig känt någon dragning mot rymden, men ikväll hade en helt ny värld öppnat upp sig. Han berättade inte bara vad de olika stjärnorna och stjärnbilderna hette, utan också var det var för typer, hur gamla de var och en massa annat. Om det inte varit så mörkt hade hon tagit anteckningar. Det var också något lugnande med att titta på en stjärnklar himmel mitt ute på sjön. Det gav perspektiv och gjorde det lättare att se även andra saker från ett annat håll.
De var en ganska stor skara som samlats ute på Storsjöns is. Ljuset från stan tog bort en del av vad de kunde se, men sjön var en plats alla kunde ta sig till en helt vanlig vardagkväll ocv även om Andreas poängterat att de bara kunde se en bråkdel av allt som fanns där ute, var hon helt betagen. Vilken fascinerande värld det var där ute, utanför deras egen. Det var nästan så att hon blev sugen på att studera astronomi istället för matematik.
Men bara nästan.
Från baksidan;
Det blev alldeles stilla. Ingen rörde sig. Ingen sa något. Det var Simon som pratade först. "Herregud Fanny", sa han och hon kunde inte lista ut om han menade något bra eller dåligt.
Simon och Fanny har varit vänner hela livet, men sista året i gymnasiet blir allting så komplicerat. Det enda de skulle göra den där eftermiddagen hemma hos Simon var att prata problem och fika. Istället går inget som planerat och när de har sex förändras allt. Istället för att prata om det växer avståndet mellan dem. Kan de hitta tillbaka till varandra eller är allt förstört?
Ha en fortsatt trevlig dag!
Kram Nina
Läs också recensionen av "Det handlar om oss" här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar