En smakbit på en söndag-Ryktet om Systrarna Hamilton

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Ryktet om Systrarna Hamilton" av Averil Kenny.

Smakbiten;

Kapitel 1 

TILL NOAH VALE

1955

SÖNDAGSTÅGET SOM SLINGRADE sig in mot Noah Vale den där grönskande midvintereftermiddagen förde med sig gnistor som hände en flammande löpeld av småstadsskvaller längs dalen. Olive Emerson, en alert dam i sina bästa år, stod i trängseln på perrongen och uppsökande en sista ängslig bön när tåget ryckte till och stannade, så skred hon långsamt längs tågsättet och spanade krafter den första glimten av systerdöttrarna- tre flickor som nyligen blivit föräldralösa och nu kommit hem till den föreskrivna moderns födelseort.

Och där var de. Vagn nummer fem riktigt glödde av rödhåriga passagerare: den första kalufsen var allra mest mättad, om än Uppsalas i en strikt knut, på nummer två svallade rödblonda längder som blänkte till av guld, slutligen de mörkare kastanjeröda lockarna på den ängsliga treåringen. Olive häpnade över hur Esthers lysande palett levde vidare i döttrarna. Samtliga tre flickor uppvisade en egen variant av det röda- deras tragiska, vackra mor hade lämnat dem mer än nog av vad som kunde ses både som gåva och en förbannelse.  

Skrockfulla toka, bannade Olive sig själv. Hon skulle minsann se till att det vändes ett helt nytt blad med systerdöttrarna- ett förbarmande som aldrig kommit Esther till del.

Olive blidgade strikt mot kupéfönstret och bad innerligt om att flickorna skulle kännas vid henne inför den mumlande folkhopen. Hon var ytterst medveten om sin roll här, som den räddande mostern, när hon i sanningens namn inte var annat än en främling för flickorna. Olive hade hört de hånfulla kommentarerna längs Main Street, om den senaste Hamilton tragedin. Den från Noah Vale sedan länge utfrusna dottern som äntligen fått vad hon förtjänade, och Esthers botfärdiga oäktingar som var på väg hem.

Efter alla dessa år kunde Olive fortfarande inte smälta det som hänt i hennes familj. Släkten Hamilton var en av grundarna i denna ensliga dal, och i generation efter generation hade de varit respekterade stöttepelare inom kyrkan, skolan och jordbruket. Ingen hade kunnat förutse det- minst av allt de själva. 

Från baksidan;

DET GICK RYKTEN OM ESTHER HAMILTON i den lilla staden Noah Vale i Queensland, vilket ledde till att hon rymde hemifrån. Tjugo år senare anländer hennes döttrar Sonnet, Fable och Novella Plum till staden efter att deras mor gått bort.

Sonnet är tjugo år gammal och sina systrar förmyndare. Hon har aldrig satt sin fot i Noah Vale men trots det har hon varit snacket i stan under två decennier. Fable är tolv år, makalöst vacker och redan begåvad konstnär. Plum är tre år och har precis förlorat sin mamma och det enda hem hon någonsin känt till.

Allt eftersom åren går anpassar systrarna sig till sitt nya liv. De arbetar, går i skolan och simmar i det svalkande vattenfallet som ligger i närheten av staden. Men misstänksamhet och dömanden följer dem vart de än går. I en liten stad där alla tror att de vet allt om varandra är det svårt att fly från det förflutna. Kommer moderns handlingar att avgöra döttrarna framtid? Är historien dömd att upprepa sig?

 Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina