"Sarahs lag" av Marie H Lundh, utgiven av Polaris förlag. Detta är författarens debutroman, och första delen i Nordmyr serien. Huvudpersonen Sarah är tvungen att flytta till Nordmyr, för att arbeta som domare vid en tingsrätt. Men vart ligger det? Uppe i Norrland. Hur ska hon klara av att arbeta där uppe i Norrland i två år? Tiden går snabbt tänker hon och hyr ett rum. Hon kommer snart in i arbetet, men hennes förflutna förföljer henne. Det gör att hon inte vågar ge av sig själv i ett förhållande. Hon har en inneboende rädsla för att bli lämnad. Ska hon klara av att få ett förhållande som varar, är det dags att bearbeta det förflutna på allvar. Det blir hennes största utmaning. Snart bestämmer sig hennes mormor att hälsa på och finner kärleken i Anders. Ska även Sarah hitta någon att älska? Varför är väninnan Laura så avståndstagande? Vad är det hon döljer?
Jag gillade karaktärerna i boken. Man förstår ju ganska snabbt att relationen till mormor är viktig. Den går som en röd tråd genom hela boken. Jag gillar också när Sarah och hennes mormor munhuggs med varandra, vilket gör att boken får en humoristisk och underhållande ton. Jag kunde dra på smilbanden och till och med fnissa lite smått emellanåt. Jag tyckte miljöbeskrivningarna var lockande och vackra. Det lät så mysigt att åka scoter och isfiska och tillbringa en helg i en timmerstuga vid fjället. Jag uppskattade också att få följa Sarahs viktiga arbete, med sina exentriska arbetskamrater. Men boken innehåller även trauma, hemligheter, och en hel del annat vilket gör att boken håller en i sitt grepp ända till slutet. Tiden i Nordmyr förändrar snabbt Sarah från storstadsbo till glesbyggdsbo. Ganska snart märker hon att hon uppskattar lugnet och tystnaden. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
En timme senare ser vi stugan. Den ligger i en dalgång, vid foten av ett fjäll och granne med en sjö som är täckt av både is och ett som av diamanter gnistrande snötäcke. Innan vi åkte tittade jag på kartan, jag vet att vi är i den bergskedja som löper genom hela Skandinavien och förenar Sveriges och Norges natur.
Vi kör över sjön och fram till stugan som är byggd av tjocka timmerstockar. Fyra vajrar löper från hörnen på taket. Vi kliver av och Erik sluter handen runt ett av de tjocka metallrepen.
"De här håller talet på plats", berättar han. "Det kan rasa fruktansvärda stormar här uppe. Utan förankring skulle takrotet och plåten slitas loss på nolltid."
"Men det blir väl inte storm när vi är här?" frågar jag.
"Det vet man aldrig, det här är fjällen. Men vi är beredda." Erik drar fram en vinflaska ur packningen.
Jag hjälper till med avlastningen så gott jag kan och noterar att det utöver vinet även finns choklad i lådan med mat.
Inne i stugan är det konstigt nog kallare än utomhus men Erik rullar ändå ut våra sovsäckar på varsin brits, och langar upp en väska på den som tydligen är min. "Lägg dig här med foten högt ett tag."
Han gör upp eld i kaminen medan jag blundar. Efter en stund knastrar det och knäpper, luktar lätt av tjära och inom kort når temperaturen en nivå som gör att jag kan ta av mig scoteroverallen. Erik ställer en stor burk ravioli på kaminen och öppnar den. "Den här är ätbar om ett tag, du kan vila till dess."
En stund senare har jag dåsat till och väcks av Erik som skakar mig lätt och lämnar min sida.
"Kom och sätt dig, eller vill du ha maten där?"
"Jag kommer", säger jag och hasar mig bort till bordet.
"Här." Han ger mig en gaffel och ställer den inte speciellt romantiska raviolburken mellan oss på en bit skiffersten.
"Vad väntar du på? Hugg in."
Från baksidan;
SARAH GÅR DOMMARUTBILDNINGEN i Svea hovrätt och framtiden är utstakad. Det är åtminstonde vad hon tror, tills mattan brutalt rycks undan. Högsta chefen har lånat ut henne till Nordmyrs tingsrätt- var nu den ligger?
Beskedet kommer som en chock, men flytten innebär också en lättnad eftersom hon slipper riskera att möta mannen hon till varje pris vill undvika. Det Sarah inte vet är att hon står inför sitt livs utmaning.
Den första tiden i Nordmmyr är omtumlande. Vem är den hotfulle killen i cargobyxor som dyker upp på hennes första rättegång? Hur kommer det sig att bästa väninnan Laura är så avståndstagande? Och varför måste mormor (av alla människor) vara mästare på längdskidor?
Ha en fortsatt trevlig dag!
Kramizar Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar