"Minas hus" av Heidi Björnes utgiven av (Strawberry förlag)-Bazar förlag. Detta är författarens debutroman. Under Minnas tak bor det en brokig samling människor. Alla har haft det svårt i livet, och Mina har låtit dem bo i hennes hus, där hon är född och uppvuxen. Där har hon arbetat som konstnär och levt med sitt livs kärlek Lennart. Numera är hon änka. Hon har tagit hand om dem alla, och gett dem modet att öppna upp sig för nya möjligheter. Nu har hon själv fått Alzheimers och behöver hjälp. Under sommaren som går, blir hon snabbt sämre. Och det blir allt svårare för dem att räcka till, för att hjälpa henne.
Jag tycker detta är en mysig feel good roman om vänskap och kärlek. Karaktärerna är en samling udda personligheter, som man lätt tycker om. Historien värmer ens hjärta, då omtanken för varandra, skiner igenom mellan de olika karaktärerna. Det slog mig också, när jag läste boken att Alzheimers måste vara hemskt för familjer som drabbas. Både den drabbade, och familjen runt omkring som ser sin älskade anhörig, bli mindre och mindre lik sig själv. Trots de så reser sig de inneboende upp mot nya mål och nyfunnen kärlek. Det är en bok full av hopp om att man kan få det bättre. Jag tyckte om författarens språk och humor vilket gör att man får mersmak av att läsa fler böcker av henne. Bokomslaget är mysigt och tilltalande. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;Ellen visste att det hon hade på sparkontot inte skulle räcka för evigt, och alltsedan hon flyttade in i Minnas hus har hon funderat på vad hon ska ta sig till. Hon har försökt övertyga sig själv om att beslutet hon tog när hon lämnade Henrik var det rätta, men ibland har tvivlet gripit tag i henne. Ända tills Anna kom med en idé. Ellen skulle öppna ett kafé. Först blev Ellen bestört över något så idiotiskt, men tanken släppte henne inte och efter några dagar var hon lika entusiastisk som Anna.
I samma hus och vägg i vägg med Johans affär finns en lokal som länge stått tom. Anna övertalade Ellen att prata med ägaren till huset. Med god hjälp av Anna la Ellen fram sina planer på att öppna ett kafé, och att dessutom sälja tårtor. Och tänk! Husägaren var intresserad av att hyra ut till henne. Hon ska göra det hon kan bäst och tycker bäst om. Baka. I stor mängd, hoppas hon.
Hon har inte pratat med Henrik sedan det gick upp för honom att hon inte skulle komma tillbaka; Efter att han till slut förstod att det inte bara var en fix idé i hennes snurriga hjärna, som han uttryckte det, tillsammans med allt det andra som han lyckades häva ur sig. Som: Du behöver verkligen hjälp, eller: Och jag som gett dig allt du önskat dig, eller: Du har ingen skam i kroppen, eller: Vet du egentligen vad mina vänner säger om dig? Efter det har hon inte svarat i telefonen när hans namn dykt upp på displayen. Nu är nästan alla förberedelser på plats, i alla fall så långt det är möjligt. Det som saknas är finansiering. Ellen behöver pengar, pengar hon inte har. I alla fall långt ifrån den summa det handlar om.
Från baksidan;I nästan hundra år har det vackra, vita huset på Strandveien varit en trygg hamn för sina invånare. Konstnären Mina har levt hela sitt liv där-som barn, med sitt livs kärlek och nu som änka.
En kväll knackar en okänd kvinna på dörren. Lilian har gått vilse i livet och är på flykt undan ett mörkt förflutet. Mina låter henne stanna, och snart fylls huset av en brokig skara människor- försiktiga Johan som alltför länge låtit sig styras av sin mamma, självständiga Anna som hittar kärleken där hon minst anar det, brevbäraren Egobert vars hjärta krossats och hemmafrun Ellen som ingen ser. Mellan dem växer en vänskap fram som ger dem modet att öppna upp sig för nya äventyr och ny kärlek.
"Minas hus" är en varm och humoristisk roman om att livet alltid ger oss nya chanser-bara vi är villiga att ta emot dem.
Kramizar Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar