"Tant Gredelins Vintage" skriven av Anna-Lena Stålnacke och utgiven av Bokfabriken förlag. Detta är den första boken om Vivi. Hennes liv är i botten och hon har svårt att ens betala för sin lägenhet som hon vantrivs i. Förr hade hon en fin lägenhet, man och arbete som Fotograf. På sin födelsedag besöker hon secondhand butiken i Vasastan. Av en slump hittar hon ett linne i en rottingkorg för femtio kronor, och detta blir startskottet till något helt nytt. Med hjälp av både nya, som väl gamla vänner, tar hennes dröm fart om en egen Vintage butik. Hon stöter på en hel del motstånd på vägen. Men hon har en otroligt tur, och allt löser sig på de mest oväntade sätt.
Jag gillade de olika udda karaktärerna i boken som var så väl beskrivna, att man lär känna de olika personligheterna. Vivi ser det fina i andra och verkar ha ett stort hjärta. Hon känns som vem som helst med fel och brister. Livet far inte väl med alla. Många kan nog känna igen sig i henne. Hon känner sig ensam och misslyckad och hennes tidigare vänner har vänt henne ryggen. Jag tyckte om tanken på att något litet och till synes oviktigt kan leda till något nytt och större. Att återvinna gamla saker ligger dessutom väl i tiden, med tanke på miljön. Även kärlek, vänskap och att få vara sig själv, är viktiga beståndsdelar i denna härliga feelgood pärla. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;Allys entré var värdig en diva på en stor scen. En halvtimme försenad svepte hon in med rak rygg, svängde en aning på höfterna och knäade inte det minsta, trots att hennes klackar var mer än en decimeter höga. Lång och avundsvärt smal var hon, med glänsande lockar som virvlade ner längs ryggen. Håret var tonat i en nyans som drog åt lila och som matchade Tant Gredelins inredning nästan löjligt perfekt.
Graciöst drog hon av sig handskarna, som var i mjukt mörkgrönt skinn och såg dyra ut, och sträckte fram en välmanikyrerad hand för att hälsa.
"Hej. Det är jag som är Ally."
Rösten var beslöjad, en liten aning hes. Hon lät som om hon var den kvinnliga huvudpersonen i en dyster fransk 50-talsfilm som utspelade sig i ett regnigt Paris.
Vivi hade aldrig sett någon som bar upp en smaragdgrön brokaddräkt med sådan självklarhet, åtminstonde inte i Solna.
"Vilken fantastisk dräkt. Vintage, gissar jag", sa Vivi.
"Nej, jag har sytt den själv. Men tyget köpte jag på Tradera", sa Ally.
"Vilket fynd! Den här kvaliteten är inte lätt att hitta", sa Vivi och kunde inte låta bli att känna på dräktärmens tyg. "Förlåt", fortsatte hon, "var så god och sitt."
Hon plockade undan en trave klänningar från den ena av de två stolarna, pinnstolar hon köpt på Stadsmissionen och målat lila dagen innan. Ally slog sig ner och arrangerade sina ben så att de högklackade pumpsen kom till sin fulla rätt.
Från baksidan;Framtidsutsikt: Fet, ful, fattig och förvisad till förorten.
Utkastad från sitt tidigare, lyckade liv som hyllad fotograf med sekelskiftsvåning på Östermalm och en hel skara med kindpussande mingelvänninor har Vivi tappat bort sig själv.
På sin födelsedag hittar hon ett vackert silkeslinne i en second hand-butik och trots att bankkontot ekar tomt slår hon till. Men ödet är inte nådigt: linnet är för litet.
Uppgiven säljer hon det vackra plagget på Tradera, men det som var en besvikelse öppnar dörren till nya möjligheter, där den enes avlagda gamla kläder är den andres fynd.
Runt henne samlas ett nytt nätverk av vänner, och Vivi har chansen att omskapa sitt liv, men då måste invanda normer om vad som är framgång, lycka och status förpassas till återvinningscentralen och recyclas till något annorlunda...
Kramizar Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar