"Ritualen av Ann-Sofi Forsmark, utgiven av Ordalagets förlag. Detta är den tredje delen i en trilogi, men jag har inte läst de två första. Jag hoppas få möjlighet att göra det, då boken var både bra, och riktigt spännande. Boken refererade till händelser från de två första böckerna, vilket gör att jag blir jätte nyfiken på att läsa även dem. Vi får följa Hilde, och hennes skolkamrater, under höstterminen. Hilde är en tjej med ovanliga gåvor. Hon ser och hör saker som ingen annan kan se och höra. Det händer mycket runt henne. Hilde och hennes kurskamrater i fotografering, får en ny lärarinna, Lilith. Hon verkar underlig, och varför ser hon sjuk och gammal ut i ena stunden och ung och vid prima liv den andra? När Hildes morfar som arbetar på kyrkogården blir sjuk, verkar Sam, hans vikarie ha något med det hela att göra. Några hemska dödsfall har hänt i området, både i nutid och i dåtid. Dödsfallen verkar ha något gemensamt och snart ser Hilde det fasansfulla mönstret.
"Ritualen" är en riktigt spännande ungdomsroman. Den involverar allt som hör ungdomen till-kompisrelationer, skolarbete, såväl som komplicerade familje situationer, samtidigt som det övernaturliga vävs in på ett bra sätt. Jag gillade Hilde och hennes speciella gåvor. Boken var bra från första till sista sidan, då det hände saker hela tiden. De otäcka överfallen där man avlägsnat organen är kusliga, men man ville bara fortsätta att läsa. Vad är en människa beredd att göra för att få leva? Boken var välskriven och historien kändes realistisk och väl bearbetad. Hildes och hennes kompisars tankar och känslor samt språk känns normala för åldern. Vi får också till oss lite historia om Stockholm, vilket gjorde det lilla extra till historien. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;Temat är alltså mellanrum", sa Lilith. Det står er fritt att tolka det hur ni vill. Ni arbetar med en eller flera kamrater. Var så goda att börja!"
Högljudda samtal bröt ut i hela lokalen, men Hilde uppfattade dem bara som svaga bakgrundsljud till sitt dunkande hjärta.
Det är bara en slump. Hon kan inte veta.
Lilith såg mycket friskare ut än förra veckan. Ansiktet var slätt, och inte ett grått strå syntes i det svallande mörka, nästan svarta håret. Hostan var borta och rösten hade fått tillbaka sin djupa klang. Det kändes nästan som om det på toaletten nästan aldrig hänt.
"Jag mötte Lillith på Arlanda i söndags", sa Amin. "Hon sa att hon hade varit i Aten över helgen. Där var det tydligen sommar fortfarande. Hon ser ju nästan solbränd ut."
"Vad gjorde du på Arlanda?" frågade Hilde.
"Min farsa bor i London," sa Amin. "Vi träffas inte så ofta, men nu bjöd han dit mig över helgen."
"Coolt," så Hilde. "Dit skulle jag gärna åka."
"Det var väl helt okej," sa Amin. "Vi jobbar väl ihop, förresten?"
Hilde skulle just svara ja, då Loke kom fram till dem.
"Ska vi två köra?" Han såg bara på Hilde när han sa det.
Hilde blev förvirrad. Varför ville Loke vara med henne?
"Vadå, vem ska jag vara med då?" sa Vilma och drog Loke i tröjärmen.
"Skaffa dig en egen partner", sa Loke och ruskade av sig hennes grepp. "Nu frågade jag Hilde."
Vilma såg ut som hon fått ett slag i magen.
Amin reste sig från stolen. "Men jag frågade först."
"Och?" sa Loke med ett snett leende.
Lilith klappade händerna. Sorlet i rummet avstannade genast.
"Det är nog bäst att jag gör gruppindelningen. Amin, Hilde, Loke och Vilma bildar grupp ett".
Hon pekade på dem med ett så beslutsamt ansiktsuttryck att Hilde undrade om hon hört deras tjafs.
Amin kunde inte dölja sin besvikelse, men Vilma verkade lättad. Lokes ansiktsuttryck var omöjligt att tolka.
Från baksidan;Dockan i hennes ficka hade blivit ännu varmare. Nästan het. Och inte bara det. Hon kunde känna något röra sig i den. En svag men regelbunden puls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar