"Tillsammans var vi oslagbara" av Linnéa Engström. Utgiven av Kunskapshusetsförlag. Vi får följa Linnéas pappa som är en lovande ung frikyrkopastor, när han plötsligt drabbas av psykisk sjukdom och blir utesluten av Jehovas vittnen. Samt trettio år senare drabbas Linnéa av smutskastning och uteslutning från Miljöpartiet det gröna. Vad har det religiösa livet och det politiska maktspelet gemensamt? Trots att hon gjort så bra hon kunnat, så bestämmer man plötsligt att hon ska bort och Linnéa förstår ingenting. Hon gör allt för att visa att hon är oskyldig till det hon anklagas för, men hon blir ändå utesluten.
Detta är en berättelse från Linnéas synvinkel och erfarenheter. Detta är en intressant bok om en värld jag inte vet så mycket om. Vi får en inblick i det politiska arbetet och det verkar intressant, men också tufft. Du förväntas prestera till max, men när du sedan är förbrukad, finns du inte längre. Linnéa brinner för miljön och allas lika värde, men när hon påtalar missförhållanden som förekommer inom politiken, blir hon plötsligt obekväm. Hon går från att vara populär och omtyckt till att plötsligt bli osynlig. Människor hon trott varit hennes vänner, vänder sig bort och sviker henne utan att blinka. Boken är tankeväckande och författaren beskriver tillvaron i maktens korridorer på ett bra och realistiskt sätt. Detta maktspel är vanligt förekommande fenomen. Jag tyckte om att författaren skriver på ett rakt och ärligt sätt om sina erfarenheter. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;VI ÄR PÅKLÄDDA och redo. Jag har packat en matsäckskorg. Cyckelhjälmarna är på och de fodrade överdragsbyxorna. Jag ska ta bilder av rummen för att senare kunna sitta hemma i soffan och drömma mig bort till något som faktiskt också kommer att bli verklighet. Planera möblering och trädgård. Vårt nya röda hus med tomt. Bara två kilometer bort.
Vi var fem intresserade köpare och jag budade från Strasbourg. När sms:et kom for jag upp som en raket ur kontorsstolen och tjöt av glädje. Självklart ville jag fortfarande ha huset och jag ringde mäklaren för att ropa ut mitt "Ja!" Erik fick först en chock därhemma i Sverige och undrade om jag inte var riktigt klok.
"Men det var en superbra deal! Lite sunkigt hus men världens finaste trädgård. Det är vårt!"
Så snart jag kom hem åkte vi för att titta på det.
"Du bara kör på. Vem köper ett hus på det här sättet?" protesterade Erik men gav sedan med sig när han insåg hur fint det var och att priset verkligen blev bra.
Nu är vi på väg dit igen och den här gången har vi nycklarna med oss. Ägare till världens finaste lilla hus. Ett egnahemshus. Hela området är bebyggd med dessa små trävillor från fyrtiotalet.
Från baksidan;För att vara ärlig, brukar jag inte vara speciellt rädd för någonting. Men den här berättelsen är personlig. Nu är jag rädd. Att livet blir lättare om man inte utsätter sig för omgivningen gillande eller ogillande, fördömmande eller åsikter är nog sant.
Vad har en frireligiös sekt gemensamt med ett modernt politiskt parti?
Över en natt försvinner familj, vänner och trygghet för Linnéas pappa när han utesluts av Jehovas vittnen. Han går från att vara en lovande ung förmåga som frikyrkopastor till att plötsligt insjukna i en psykos.
Vi möter Linnéa igen trettio år senare när hon innehar ett förtroendeuppdrag för Miljöpartiet det gröna och en plats i EU-parlamentet. Under förödmjukande omständigheter tvingas hon bort och minnen som länge tryckts undan kommer tillbaka. Situationen hon befinner sig i påminner mycket om pappans, likheterna är stora mellan det politiska och religiösa livet i både gruppdynamik och maktspel. Hur kan två generationer uteslutas så brutalt ur sina sammanhang?
Ha en fortsatt trevlig dag!
Kramis Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar