"Ellens val-Det nya livet" av Helena Dahlgren, utgiven av Lovereads förlag. Serien "Ellens val" är skriven av flera författare. Det är början av 1900-talet, det är krig ute i Europa och Ellen åker tåg till universitetetstaden, Ljungsala, för att hälsa på sin syster som har gift sig, och flyttat dit. Men Ellens syster är inte hemma. Isa och maken har tydligen rest iväg. Hon får arbete på ett pensionat och träffar mjölkpojken Jonas. De blir kära i varandra. Hennes nya väninna, Gerda tar med henne på träffar där kvinnor läser tillsammans och dricker vin. Drömmen att läsa vidare börja formas i henne. Hon träffar en kvinnlig lärarinna som ger henne möjlighet att studera. Oron för sin syster blir allt större ju längre tiden går.
Vilken skillnad det är nu. Kvinnor kan studera lika mycket som män. Förr skulle kvinnor ta hand om hemmet och föda barn. Jag känner mig tacksam för denna utvecklingen. Tyvärr är det inte helt jämlikt ännu på många plan. Ellen växer från att vara ung och oerfaren, till att bli mer vuxen. Ellen växer ju mer hon läser, och tar sina studier på stort allvar. Det är intressant att läsa om dåtidens författare och litteratur. August Strindberg och Selma Lagerlöf är några som nämns. Man får också följa Ellens syster Isa. Vilket gör att man får en liten aning om vad som vad som hänt henne. Detta är en varm berättelse om kärlek, vänskap och att förverkliga sina drömmar i en tid där inte kvinnor har stor möjlighet att förverkliga sig själva. Jag tyckte om miljö beskrivningarna och de olika karaktärerna. Bokomslaget är rosa, mysigt och tilltalande. En underbar feelgood roman. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen på serien, för jag vill gärna se hur det går för Ellen. Boken får 💖💖💖💖💖/5.
Mitt favoritställe ur boken;Det var något magiskt med att befinna sig i en stad om sommaren. Hemma på landet var sommar lika med skördeförberedelser och djur på bete, gassande sol mot svettiga pannor och långa dagar som tycktes gå i ett, men samtidigt inte alls. Om sommaren saktade allt ner: det kunde dröja veckor innan de såg någon komma gående på den dammiga landsvägen. Sommar var stiltje, sommar var det märkliga, stillastående vattnet i den lilla pölen i hagen där korna brukade doppa sig. Det spelade ingen roll hur djupt ner de tittade i det grumsiga, tjuvaktiga vattnet, den svalka som de längtade efter fanns inte någonstans att finna.
I Ljungsala sjöd sommarkvällen av liv. Utmed stadens gator satt folk och åt och pratade, upplysta av den gyllene solen. I den stora parken samlades människor på gräset, satte sig på rutiga plädar, åt småkakor och smörgåsar, drack kaffe och pilsner. Utanför domkyrkan stod ett gäng pojkar och sparkade boll.
Överallt folk i rörelse, glada och avspända. Det var som om självaste staden öppnat upp sig och bjudit in till fest. Kom in, sa staden. Låt oss glömma alla svårigheter ett litet slag. Glöm krig och oro, glöm slit, släp och ovisshet. Kväll skiner solen, ännu doftar rosorna. Stanna ute så länge ni vill!
Jonas arm var brunbränd och varm mot hennes när de promenerade tillsammans, arm i arm som fästfolk, genom stadens mättade grönska. Hon hade tagit hans arm utan att tveka, vilket förvånade henne-hon kände honom knappt! Ändå var det något som föll sig helt naturligt i sättet som hon lärt sin arm kroka in i hans. Det kändes bra att vara nära honom. När hade hon varit nära en annan människa senast?
Från baksidan;En stad, många drömmar.
Året är 1915 och Ellen har just klivit av tåget i Ljungsala, en universitetsstad i södra Sverige. Hon tänker leta efter sin syster Isa, som hon tappat kontakten med sedan systern gift sig ett par år tidigare. Men i staden finns fler lockelser än hon kan ana. Ellen tar anställning på pensionatet Solgården och en ny värld öppnar sig för henne. Där träffar hon mjölkpojken Jonas som får hennes hjärta att slå extra fort. Hon finner också en ny vän i den unga kvinnan Gerda, vars glada skratt får Ellen att känna sig fri. När Gerda tar med henne på hemliga kvinnomöten, där litteraturen och vinet flödar, väcks något till liv i Ellen. Kanske kan även hon bli något?
Men var finns Isa? Ju längre tiden går, desto oroligare blir Ellen.
Ha en riktigt trevlig dag!
Kramis Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar