För någon vecka sen fick jag en förfrågan av en författare Cecilia Paulsen om att få möjligheten att läsa hennes bok om dyslexi. Den heter "Livet som en dyslektiker". Jag tackade självklart ja och insåg snabbt att detta är en liten bok med ett viktigt innehåll. Den borde finnas i varje skola och i läroplanen för utbildning till lärare. Detta är en bok skriven ur en författares synvinkel med diagnosen. Den handlar om hennes svårigheter i skolan, och resan till diagnos. Hon delar också med sig av sina bästa plugg tips.
Författaren delar sina tankar och känslor på ett rakt och ärligt sätt. Trots att man ser att hon har svårt med vissa delar i sitt sätt att skriva, har hon ändå ett bra ordförråd, vilket visar att en dyslektiker är inte dum på något sätt. De måste bara kämpa hårdare än alla andra. Min önskan att dessa elever bemöts på ett fint och förstående sätt av alla runt omkring, så som lärare och anhöriga. Mitt hjärta blöder för alla elever som likt författaren, har det så här svårt i skolan. Trots dessa svårigheter, kan man ändå lyckas, så länge man har ett bra stöd från sin omgivning. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Man inser inte hur handikappade det är att inte kunna läsa som andra. Min man som också har dyslexi säger ofta att han är lite avundsjuk på min läsning. För något år sen upptäckte han ljudböcker, och en helt ny värld öppnade sig för honom. Numera lyssnar han ofta på någon bok innan han somnar in på kvällen.
När jag läste den här boken, kände jag också att jag ville ge mina erfarenheter från skolan. Jag hade själv svårigheter. Vissa ord har jag svårt att stava, och kanske har jag första graden av dyslexi. Men min största svårighet har jag med matte. Jag förstår helt enkelt inte. Jag klarar den enklaste formen av matte, men när det blir lite svårare tal knyter jag mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar