Alla mord jag begått

"Alla mord jag begått" av Johanna Sterling av Lind & Co. Boken handlar om Andreas. Han arbetar som kurator på onkologavdelningen. Hans fru har nyligen berättat att hon vill skiljas. Hon har dessutom flyttat hem till en ny man, vilket Andreas inte gillar alls. Han stalkar dem för att få veta mer om mannen och deras förhållande. Det enda han vill är att Elin ska flytta hem igen. De ska ju inte alls skilja sig intalar han sig. För att förhala det hela vägrar han att skriva på skilsmässopappren, som Elin redan skrivit på. Ju mer vi får lära känna Andreas ju mer får vi veta hur han lyckas ta livet flera personer i sin omgivning. Han får det att likna olyckor, så han har dessvärre inte blivit tagen för alla morden han har begått. Och ändå är han inte klar, för det finns fler som står vägen för honom och hans lycka. När han får reda på att Elin är gravid bestämmer han sig för att Elin ska hem igen, för det enda han önskar sig är att bli pappa. Det spelar ingen roll om barnet inte är hans. Han smider sina planer samtidigt som han gör allt för att ställa in sig hos Elin, för att få henne att förstå att de fortfarande hör ihop. 

Denna boken är den första delen i en trilogi, och är en riktigt spännande bladvändare. Den innehåller alla de ingredienser som gör att man inte kan låta bli att läsa, fast stämningen i boken är så obehaglig. Vi får lära känna Andreas, som är en riktigt ruggig och otäck person innerst inne. Hans svåra uppväxt har format honom till den person han är idag. Han såg hur pappan misshandlade sin mamma, och pappan drack för mycket. Man vet dock inte riktigt om man ska tycka synd om honom, eller hata honom. Ju mer jag lär känna honom, ju mer lutar det ändå åt det sistnämnda. Detta är en riktigt farlig och otäck person. Trots att han har sitt välstädade yttre, och arbete som kurator på Länssjukhuset Ryhov, får vi flytta in i en mördares sjuka hjärna. Författaren lyckas få hans tankar och känslor att låta äkta och relevanta. Trots att frun flera gånger försöker tala om att det är slut, vägrar han att släppa kontrollen över henne. Boken slutade väldigt spännande, så jag ser fram emot nästa del. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8

Jag vaknar gråtande, för tidigt. Klockan är 04.13. Och gråten vill inte sluta. Jag låter som ett barn, fulgrinar högt och vältrar mig i sängen. Är så fruktansvärt ledsen. Det smärtar i bröstkorgen och ljuden som lämnar min ömma hals låter främmande. Tillhör de verkligen mig? Men det är som om någon dött. Hjärtat slår orytmiskt och fort. Jag tittar på klockan igen och blinkar tårarna ur ögonen. Stressen piskar upp pulsen, som om jag glömt något mycket viktigt eller riskerar att komma för sent. Jag måste ha drömt, en mardröm, men om vad? Kanske att månen föll ner och träffade mig i pannan för det gör fruktansvärt ont i skallen. 

När jag ska stiga upp överfaller yrseln mig. I en ny gråtattack lägger jag mig igen. Rummet snurrar trots min horisontella position. Jag försöker hålla mig fast i täcket. Herregud, vad är det som händer? Dör jag? Eller är jag kvar i drömmen, men vem är det som har dött? Varför är allt så hopplöst sorgligt? 

I ett försök att ta kontroll över andningen drar jag djupare andetag och pressar ner den i magen. 

Gravitationen, en naturkraft att klamra sig fast vid och jag noterar tyngden av min kropp. Det är gravitationen som håller mig kvar, som gör att jag inte sjunker genom ett svart hål eller flyter ut i rymden. Men tänk om gravitationen upphör, bara så där? Det hisnar så mycket av den tanken att jag tror att kroppen lämnar madrassen, svävar. 

Jag står inte ut i den här verkligheten och kastar mig ur sängen, skyndar in i badrummet för att dricka vatten och ta en kall dusch. 

Måndag. Idag måste jag till jobbet. Måste. Vårvintern frasar över gräset och får asfalten att glimma i sin frusenhet. Det är bra. Bra med ordentlig jacka, som om det fortfarande är som vanligt och vinter, som om tiden inte alls rör sig framåt. Och nu kommer bussen och tar mig hela vägen till Länssjukhuset Ryhov. 

Det är teamträff direkt på morgonen. Ett forum att dryfta aktuella frågor och svårigheter. 

Just nu är man bekymrad över inneliggande patient på rum tolv. Hennes familj ligger i fejd och kan inte besöka henne samtidigt. Fejd? Ja, man säger faktiskt så. Existerar det i verkligheten och inte bara i 1800-tals skildringar? En sammandrabbning i helgen hade utmynnat i att polis tillkallats. Och nu upprättades besöksschema. Jag berörs ju inte direkt av detta då jag som kurator inte arbetar på själva onkologavdelningen. 

Baksidestext;

"Människor har en tendens att dö omkring dig", säger en av poliserna. Men allt Andreas gör är att älska för mycket. Han ska ju inte alls skilja sig. Ändå ligger de där på köksbordet, skilsmässopappren som hans fru Elin redan undertecknat. För att få henne att återvända måste han ta till alltmer drastiska metoder. Till slut ska Elin inte ha något annat val.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina