"Kvinnogården" av Unni Lindell utgiven av Pirat förlaget. Betzy har blivit misshandlad av sin man under en lång tid. Tillslut får hon nog och rymmer med sina två barn. De försöker få plats på ett kvinnohem, men där är det fullt. Snø som arbetar som polis, kör istället Betzy och hennes barn, till ett ställe som kallas för Kvinnogården. Snø arbetar också med män som har rapporterats saknade. Ju mer hon undersöker saken, ju mer leder de olika spåren fram till det vita huset i skogen. Samtidigt oroas en av de intagna på Kvinnogården, Lilja, över varför källardörren måste vara låst, och varför är de bevakade av dolda kameror? Så får Betzy reda på att hennes man, William, anmälts försvunnen. Föreståndaren tycker att Betzy kan återvända hem. Hur kan hon veta att det är säkert? Vet hon något som hon inte talar om? Snø förstår snart att Kvinnogården, och kvinnan som arbetar där, bär på en mörk hemlighet. Ska Snø lyckas lösa mysteriet innan spåren sopas bort för alltid?
Detta är den första boken jag läser av författaren, men jag läser gärna mer av henne. I den här boken förflyttar vi oss till Norge. Denna spänningsroman handlar om ett aktuellt och svårt ämne. Man berörs av kvinnornas olika öden, och det är hemskt att det förekommer över huvud taget. Vi får nämligen möta kvinnor som blivit utsatt för våld i nära relationer. De är tvungna att fly för sina liv, för nästa gång de möter sin förövares knytnävar, kan vara det sista de gör. Samhället kan tyvärr inte alltid skydda kvinnorna. Därför upplåter en kvinna sitt eget hem, till förmån för de utsatta kvinnorna. Till syntes omges de av idylliska jordgubbsodlingar, men skenet bedrar. Man går ett steg extra, för att skydda de utsatta kvinnorna. Det idylliska vita huset bär på en mörk och långvarig hemlighet. Författaren lyckas fånga mig från första sidan, så jag varnar för stäckläsning! Spänningen är obehaglig och kryper sig under skinnet. Miljöbeskrivningar och karaktärer är bra beskrivna. Även tankar och känslor känns relevanta. Ett svårt ämne som behöver belysas ännu mer. Läs boken! Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
18
BETZY WESSEL GICK UT i trädgården. Hon hade märken i ansiktet och tovigt ihoptrasslat hår. Hon var barfota och gräsmattan var fuktig efter regnet, men doften av gräs hade en lugnande inverkan. Syrenerna hängde i ljuslila klasar i häcken. Det droppade fortfarande från dem som hängde i skuggan.
När hon sa de där orden inom sig, som så många gånger tidigare, gick det upp för henne att hon behövde komma där ifrån, för Bambis och Soys skull. Nu.
William bestämde allt. Han ångrade så klart våldet, som vanligt, det var patetiskt, och nu behövde han sova ut innan de åkte till den nya stugan. Barnen sov också fortfarande, de var utmattade efter nattens bråk. Det var söndag den 26 juni. Klockan var 10. Och hon hade bestämt sig. De skulle inte till den nya stugan. Inte hon och barnen. Insikten hade kommit igår morse då Bambis hade svarat henne på ett hånfullt sätt, spottat efter henne och frågat om mamma var en fegis.
De hade så fina drag, ungarna, och ljusbrun hy, en fin mix av Williams nordiska gener och hennes exotiska. Bambis hade hennes hår. Hon tittade upp mot deras balkongdörr, den stod på glänt, snart skulle solen tränga igenom molntäcket och väcka dem. Hon kände tomhet en stundoch tittade bort mot grannens svartglaserade tak. Hon borde be Margarethe om hjälp, verkligen anförtro sig åt henne. Skulle hon springa över och säga ursäkta att jag stör? Göra det nu? Men hon såg då hemsk ut med den spruckna läppen och den svullna kinden, och om William fick reda på att hon hade skvallrat för Margarethe skulle allt bli värre.
Det gjorde ont i kroppen, och i det ena ögat var det en konstant svart prick i synfältet. Den försvann när hon tittade åt vänster men kom tillbaka igen. Den skadan hade han gett henne för länge sedan, och hon var rädd att hon skulle bli blind en dag.
Baksidestext;
En skrämmande plats där ingen går säker
I det vita huset i skogen utanför Oslo kan kvinnor söka skydd undan sina våldsamma män. Omgivna av jordgubbsodlingar kan de och deras barn äntligen känna sig trygga. Men någonting skrämmer. Varför är källardörren låst? Och varför finns det övervakningskameror kring huset, är det verkligen för att ingen ska ta sig in?
Och vem är det egentligen som ska skyddas? Den unga polisen Snø Winther får i uppdrag att utreda flera fall av saknade män. När hon kommer till det vita huset i skogen går den ohyggliga sanningen upp för henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar