"När slöjorna faller" av Agneta Brav`elius utgiven av Förlagshuset SILJANS MÅSAR. I den här boken får vi följa Edith, som gör en inre resa. Vi får lära känna henne när hennes liv nått botten, och sedan följa hennes resa framåt. Edith har blivit lämnad av sin man, då han hittade en annan kvinna. Hon blir uppsagd från sitt jobb, och har dragit på sig skulder. Det är en kamp för att överleva varje månad, och det finns aldrig några pengar över. Nu har hon nått botten. Hon skäms. Ska hon våga tala om för sina barn hur det ligger till? Kanske vill de inte ens ha med henne att göra efter att hon berättat. Efter flera dödsfall i hennes närhet blir hon rädd att livet snart är slut. Nu vill hon ta tag sitt liv. Då kommer hon i kontakt med Clara och John. De visar henne vägen till ett nytt och bättre liv, och med de nya insikterna hon får, lyckas hon förändra sitt liv till det liv hon alltid längtat efter. Vi får följa hennes fantastiska resa från ett stressfyllt liv, till ett liv där hon bejakar sig själv, och sin förmåga att skapa sig det liv hon alltid längtar efter. Ett liv fyllt av färg, kärlek och öveflöd.
Detta är en vackert förpackad bok om personlig utveckling. Ja, jantelagen kan verkligen förstöra för människor. Att gå i sina väl invanda tankar, att man inte är värd bättre, är ett hinder för så många. Varför kan vi människor inte göra tvärt om? Uppmuntra varandra i stället? Jag njöt verkligen av att läsa hur Edith förändrade sitt liv från medeokert till magiskt. Jag tycker det är fantastiskt hur universum hjälper kvinnan i boken på olika sätt. Vilken fantastisk historia. Hon får kontakt med sina guider och de hjälper henne att nå sina drömmars mål, om att ha sitt egna Bed and Breakfast. På vägen får vi följa hur hon lär sig att bejaka sig själv, och i stället för att fortsätta gräva ner sig, så börjar hon unna sig ett nytt läppstift då, och en ny klänning då. Samtidigt gottar hon sig i sina recept böcker och njuter av att baka och laga sina favorit rätter. På resans gång får hon även bättre kontakt med sina barn. Plötsligt radar möjligheterna upp sig som på beställning. Jag tycker boken är fint åter berättad och jag är tacksam att få läsa den. Härligt slut. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Kapitel 12
Livets gång
Löven började skifta i färg och träden stod som i brand med alla nyanser av orange. Vissa träd hade till och med börjat släppa sina löv. På vägen till affären såg hon Margot, grannen som hon också hjälpt under sin tid som kurator. Men Margot såg henne inte. Edith var på väg att ropa, men hejdade sig då hon insåg att Margot var fullt fokuserad på något annat. Hon gick sakta, lite vingligt, krampaktigt stödd av sin rullator. Det verkade vara med stor möda som hon tog sig fram. Fokus såg ut att ligga på att hålla balansen. Edith tog sig för bröstet och höll andan en kort sekund. Margot var den andra kvinnan på gården som inte längre klarade av att gå utan stöd. Mellan Edith och Margot skilde det bara tre år. Skulle det vara Edith tur nästa gång?
Åldrandet var skoningslöst, konstaterade Edith. Likt naturens gång vissnade alla blommor efter ett tag. Men vad var alternativet? Att inte längre finnas kvar över huvud taget?
Baksidestext;
Är det verkligen tillåtet att följa sina innersta drömmar?
Är det inte lite väl egoistiskt att gå sin egen väg?
Och måste man inte ha en god ekonomi för att kunna bejaka sig själv?
Edith liv är en ständig kamp och hon arbetar hårt för att få vardagspusslet att gå ihop. Pengarna räcker aldrig, barnens pappa träffar en ny kvinna, och när Edith blir uppsagd från jobbet når hon botten. Samtidigt som hon utkämpar sin strid för att överleva sker flera dödsfall i hennes närhet. Skärrad av deras livsöden påbörjar hon sin vandring uppåt igen. Men det går långsamt och Edith är otålig. Vad är egentligen meningen ded livet? Har hon det som krävs för att leva det liv hon alltid drömt om.
Trött på att kämpa, bearbeta och processa önskar hon att hon bara skulle kunna knäppa med fingrarna och transportera sig till en helt annan tillvaro. Som genom ett under kommer Edith i kontakt med Clara och John. De hjälper henne ta sig genom nya portaler för att utforska nya världar.
Sakta men säkert börjar Edith bejaka sig själv för att leva sitt liv fullt ut. Kan det verkligen vara så enkelt som att lösningarna på våra problem finns mycket närmare än vi tror men att vi är förblindade att se dem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar