"Utanför revet" av Veronica Malmgren utgiven av Forum förlag. Vi förflyttar oss till Isle of Mull, på den skottska västkusten. Dit har den mamma lediga Clarie, och hennes familj precis flyttat. De hyr ett hus tillfälligt där, men bor egentligen i London. Medan maken Paul jobbar på forsknings centret, simmar Clarie i havet, eller så promenerar hon med sin lilla dotter. Hon sköter också sina dagliga sysslor och deras tre döttrar, tillsammans med parets polska barnskötare. Clarie funderar även på framtiden, och den utställning hon vill ordna när de flyttat tillbaka till London igen. En dag träffar Clarie den flera år yngre mannen Niall, som hjälper till med fåren. De börjar prata, och en vänskap uppstår. Men ju mer Clarie och Niall träffas, ju mer attraherad blir Clarie. Niall finns nu ständigt i hennes tankar, och hon fantiserar om hur det skulle kunna bli, om de utvecklar förhållandet till något mer. Men att låta det gå över till något mer, är dock ett stort steg, när hon egentligen har det ganska bra. Vad riskerar Clarie att förlora om hon tar steget över gränsen?
Detta är författarens tredje bok, men jag har inte läst något av henne förut. Denna berättelse är skriven med ett magiskt och vackert språk. Jag njöt faktiskt av varje mening. Handlingen är både gripande och vacker. Vi får följa huvudpersonens vardag, som är bra beskriven och det känns realistiskt. Detaljerna är fina, och man känner huvudpersonens kärlek och omtanke om hennes lilla familj i varje mening. Vi får följa med i alla de situationer som förekommer kring att ta hand om små barn, som sagoläsning, utflykter och amningsstunder mm. Vi får också en inblick i vad huvudpersonen funderar över och det som ibland tynger henne. Vi får också följa hennes olika känsloregister och den spirande förälskelsen, och hur den utvecklar sig. Vi får också underbart uppmålande och vackra miljöbeskrivningar, vilket gör att man blir sugen på att göra en resa till Skottland. Spännande fakta om Skottland och skottska ord, bakas in i historien. Boken rekommenderas varmt. Jag läser gärna mer av författaren och ger denna välskrivna roman 💖💖💖💖💖/5.
Mitt favoritställe ur boken;
När jag har simmat klart och klättrat tillbaka upp på klippan drar jag av mig huvan, kammar igenom håret med fingrarna. Våtdräkten behåller jag på, går tillbaka upp mot huset, klafsar fram genom fårhägnen. Det drypande gummityget stramar om kroppen. Jag aktar mig noga för att råka trampa i någon av högarna med spillning och fåren håller sig på avstånd, står blick stilla i klungor med sina ansikten vända mot mig, betraktar mig där jag går.
Redan på håll hörs gråten, ena altandörren står på glänt in mot vardagsrummet och köket. Det sticker till i brösten, med en gång börjar de spänna. Vid köksbänken står Krystyna med Ava, jag tittar in genom dörröppningen, vill inte gå in här med våtdräkten på, och när Ava får syn på mig blir hennes gråt ännu högre. Hon är röd runt ögonen och Krystyna vyssjar och klappar.
Jag måste duscha, säger jag, sedan tar jag henne.
Ingen brådska, säger Krystyna, vi klarar oss. Visst Ava, nog klarar vi oss? Mamma kommer snart, schhh...
Det sista hörs knappt, hon vänder sig bort med Ava stretande i famnen, stryker henne över hjässan.
Jag går runt, tar vanliga ingången istället, och trots att jag drar av mig våtrdäktsskorna i hallen lämnar jag blöta fotspår efter mig hela vägen in i sovrummet och vidare till badrummet. Först inne i duschen krånglar jag av mig våtdräkten, den sitter så hårt och är svår att dra av. Till slut står jag med den hängande över höfterna, låter vattnet strila. Mjölken rinner i vita rännilar över det tjocka, svarta tyget, blandas med vattnet, och brösten är hårda och knöliga, mjuknar allteftersom. In hit hörs inte gråten, och jag blundar och duschar varmt.
Baksidestext;
CLARIE FLYTTAR MED SIN FAMILJ från London till Isle of Mull på Skottlands västkust. Medan hennes man Paul jobbar på forskningscentret är hon föräldraledig med det yngsta av tre barn. Om dagarna vandrar hon runt udden med barnet i bärsele och när hon kan simmar hon i havet. Tången ligger tjock på stränderna.
På gården finns Niall som tar hand om fåren. Mellan honom och Clarie uppstår en vänskap som hotar att övergå i något mer. Men vad kan man egentligen vinna på att gå över gränsen-och hur mycket riskerar man att förlora?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar