Skarvkvinnan

Jag har haft förmånen att få förhandsläsa "Skarvkvinnan" av Snezana Lindskog, utgiven av Belvidabell förlag. Skarvkvinnan väntas finnas ute i handeln den 8 mars 2023 i samband med Internationella kvinnodagen! I den här historien får vi följa Tova och Vide. De är förälskade i varandra. Då kommer några män från en annan by. Tova förs till deras by som maka åt hövdingens son. Den unge mannen dör i strid, och hon blir istället maka åt hans far som är hövding. Det är då Tovas svårigheter börjar. Vide saknar sin Tova men kvinnan Lea har bestämt sig för att få Vide till sin make. Hon drar sig inte för någonting. Både Tova och Vide känner sig olyckliga. Kommer de någonsin få varandra?

Den här boken känns både djup, realistisk och välskriven. Jag gillade de speciella och fina huvudkaraktärerna. Den belyser det kvinnoförtryck som har funnits i alla tider! Den här boken var riktigt spännande och oroligt bra. 

Jag gillade tanken med att människor i denna fantacy värld kunde skifta skepnad och att de var så andliga och kunde sin örtlära. De lever nära naturen. Man jagar när det är gynnsamt och gudarnas röster är viktiga att lyssna på. Väldigt fina miljöbeskrivningar. 

Huvudkaraktären är en stark och stolt kvinna som inte viker sig för motgångar.  När onda krafter är i görningen måste Tova ta till drastiska åtgärder. Man blir väldigt berörd av denna berättelse. De starka scenerna tillför det lilla extra till historien. Jag är tacksam för att jag fick förhandsläsa den. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit stycke ur boken;

Endast elden som Tova hade gjort upp gav dem ljus. Sigvid vakade över sin brors döda kropp, och sin häst Aska som väntade en liten. Tova ville nyfiket vara del av händelsen. Hon kunde inte se sig mätt på djuret.

Sigvids folk var säkert tacksamma till alla gudar för att de hade dessa vackra hästar nära sig och kunde gränsla djuren när de ville färdas. Den avund hon kände för hans folk var stor. Hon undrade hur det hade känts att sitta på djurets rygg och rida, ordet som Sigvid använde. Frågan om hon kunde få prova att själv sitta på hästen fanns hängande i luften men hon visste att tiden inte var inne för en sådan undran. Det var säkrare att vänta.   

När Aska började vanka av och an ännu oroligare reste sig Sigvid upp och började klappa henne lugnande.

”Så ja, min flicka, jag hjälper dig när det är dags.”

”Hur vet du att hon snart ska få sitt barn?” 

”Hon har varken ätit eller druckit något under hela dagen och nu står hon inte still utan vandrar runt på stället och skrapar upp damm med hovarna. Jag har känt på mjölkdropparna från hennes juver varje dag i tre dagar och idag är mjölken vit och tjockare så att hennes unge kan dricka av den.

”Dröjer det länge till? Till morgonen eller?”  Tovas röst var full av nyfikenhet.

”Tror att hon lägger sig när som helst och då vet vi säkert.” 

”Tar det lång tid innan fölet kommer?” 

”Det brukar ta mycket kortare stund än när en kvinna föder.” 

Aska gnäggade till oroligt. Sigvid hjälpte henne att lägga sig ner. Det var dags. 

”Hon är alldeles svettig nu.” Sigvid torkade av fukten på händerna mot sina benkläder.

Han flyttade sig tillbaka till eldhärden mitt emot Tova men ångrade sig. Askas mage krampade kraftigt och stunden därpå rann det ut vätska ur henne som marken sakta sög upp. Hästen vände sig om ett par gånger oroligt och låg än på den ena sidan, än på den andra. Allt gick väldigt snabbt. När något ljust skymtade från hennes bakdel gick Sigvid fram till henne och smekte hennes svettfuktiga hals. Aska flåsade och andades väldigt snabbt.

”Så ja Aska, ditt barn är på väg, nattens andar kommer att hjälpa oss”, sa han med en mjuk tröstande röst. Sedan gick han runt henne, vid mynningen av hennes bakdel och greppade tag i små hovar som hängde utanför henne. För varje magkramp drog Sigvid i den lilla kroppen. När huvudet kom fram kunde han omfamna hela överkroppen och dra ut ett svart litet och medtaget föl ur ett gråaktigt tunt hölje. Snabbt drog han av hela hinnan som fölets kropp var svept om. Med fasta handrörelser tog han om nosen och smekte ut slem. Varje smekning gjorde att vätska rann ut så att fölet kunde andas lättare.

”Jag behöver något mjukt så jag kan torka fölets kropp.” Tova rusade in och försökte finna något som kunde vara lämpligt. Till slut tog hon ett mjukt bearbetat skinn som hon hade fått av Vides mor. 

Sigvid torkade det lilla djuret.” Detta är inte Askas första föl. Hon är mor till fyra vackra hästar.” 

Tovas hjärtslag hade ökat under den underliga händelsen hon fick vara med om. Hon fortsatte att titta på Sigvid frågande med uppspärrad blick. Skickligt knöt han navelsträngen och torkade händerna på en torr bit av skinnet som han stunden innan hade torkat fölet med. 

”Så där…nu är det lilla livet inte längre förbundet med sin mor.”

Bakside text;

Kvinnoförtryck har funnits i alla tider!

Skarvkvinnan är en stark och drabbande skildring av ett historiskt kvinnoöde.

Tovas och Vides kärlek är stark men den hotas av föreställningen om att gudarna styr människan och väljer deras öden. Hindren är många och utgör hot mot Tovas liv. En stulen bronsyxa, naturkrafter, en avundsjuk rival, en kvinnoförnedrande hövding och människans tro på gudarnas makt är Tovas motståndare. Tovas förbindelse med sitt kraftdjur skarven förändrar hennes liv och inger styrka och mod. Kan hon vinna mot det onda som förföljer henne? 

Berättelsen är placerad i en fantasyvärld där alternativa tidsperioder möts. Skepnadskifte är ett genomgående tema.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina