Hämd

"Hämd" av Niklas Krog utgiven av Historiska media förlag. Detta är del två i en bokserie- Legenden om Orm Junger. Jag har tyvärr inte läst den första delen, vilket jag hade önskat. Vi befinner oss i Kairo år 1293. Vi får följa Kujun en av mamlukkerna. Han är en slavkrigare. Dessutom får vi också följa Isabella från Venedig och Orm från ett land i norr. Parallellt får vi också följa två unga tvillingpojkar som blir föräldralösa tillika hemlösa, när deras läger blir anfallet av mongoler. Isabella hamnar i en haremsbyggnad i Kairo som Kujuns kvinna, där flödar intriger bland kvinnor och eunuker. Kvinnorna måste passa på vem de är förtroliga med och vem de väljer som vän. Isabella känner sig ofta rädd. Vem som helst kan falla i onåd och bli nästa måltavla. Kujun blir intresserad av Orm, och ger honom ett val. Strida mot kristna eller dö. Kujun och de andra krigarna tränar hårt mellan striderna. Där emellan besöker han sin gravida kvinna Isabella. Men hans vänskap med Orm och kärlek till Isabella väcker minnen till liv och den gör honom också sårbar. Nästa strid kan bli hans sista.

Den här historiska romanen var så otroligt spännande, gripande och berörande. Vad skulle du göra för att överleva? Skulle du kunna strida mot ditt egna folk om du inte hade något annat val? Författaren har verkligen fångat alla detaljer vad gäller kläder, stridsteknik och så vidare. Boken är välskriven och beskriver en grym värld där livet inte verkar vara så mycket värt. Striderna avlöser varandra och det är en hård, och rå värld. Kvinnor och barn våldtas och mördas utan att någon bryr sig och familjer utplånas. Boken är detaljerad och känns äkta. Miljöbeskrivningarna och livet är bra återgivna och detaljrika. Jag läste ut boken på endast två dagar. En riktig sträckläsar bok som fångade mig från första bladet, och höll mig i sitt intresse till sista sidan. En bok jag varmt kan rekommendera.  Jag hade gärna sett denna bokserie som film. Den hade blivit så otroligt bra! Boken har ett sorgligt slut, men det gör bara att jag vill läsa nästa bok, för jag vill veta hur det går. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken; 

Kapitel 28 

Beirut

Beirut låg på en bred udde som sträckte sig ut i havet. Mängder av guldbruna hus flöt ihop i kvällssolen när armén nådde fram. Orm betraktade stumt det han såg. Staden var åtskilligt större än Akko, för stor för att utrymmas. En strid var oundviklig. 

Inåt land i öster reste sig ett enormt bergsmassiv med ett långsträckt krön, täckt av snö. Det påminde om berget Hermon. Synen förundrade Orm. Det fanns så mycket i världen att häpna över. Armén blockerade vägarna fram till Beiruts portar och slog läger. Trupperna åt kvällsmål och gjorde sig redo för natten. Männen talade med varandra, ett evigt pågående samtal om vad som väntade som ofta bröts upp av skratt. 

"Janbalat är kinkig idag igen!"

Janbalat varken skrattade eller hämnades. Inte heller retades han tillbaka, så länge männen höll sig inom rimliga gränser. Det var en sorts lättsamt samtal som inte funnits hos Tempelherreorden. Orm lyssnade och fortsatte att lära sig det nya språket. 

En dag gick någon för långt.

"Janbalat, din mor kan inte vara nöjd."

Orm såg på nära håll hur Janbalats panna rynkades. Alla omkring honom flyttade sig ur vägen. Janbalat slet upp sin kniv och gick mot mannen som nämnt hans mor. Trupperna vek undan och mannen förstod att han gått för långt. Han måste be om ursäkt eller strida för sitt liv. 

"Förlåt!" Han sjönk ner på knä bredvid den marcherande armén.  "Jag gjorde fel!"

Orm höll andan, fortfarande osäker på om Janbalat skulle låta sig blidgas. Mannen stoppade undan kniven och svängde tillbaka på sin plats. 

Marschen fortsatte. Någon i närheten av mannen som hånat Jambalat sniffade i luften. 

"Det luktar som om du blev rädd."

Nya skratt. En sorts lättnad. Jambslat skrattade inte.

Från baksidan; 

Orm Junger lämnar lämnar ruinerns Akko som en fri man och går mot Jerusalem. Snart kommer en skara mamluker i hans väg och han ställs inför ett val. Är han villig att strida mot sina forna kristna bröder för att överleva?

Också Isabella lämnar Akko med livet i behåll. Hon förs som fånge genom det ödsliga korsfararriket, väl medveten om att det är en tidsfråga innan hon far illa. Men något får henne ändå att vilja fortsätta leva. Hon vet bara inte vad. 

Orms och Isabellas öden styrs av mamlukken Kujuk, som är uppvuxen på slätterna norr om Svarta havet och såldes till Kairo som slavpojke. Kujuk har kämpat sig upp i mamlukernas hierarki och vet mer om hämd än många andra. Han är ensam och stark men också vilsen. Orm och Isabella väcker ett minne och en längtan i honom. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina