Törnrosens triumf

"Törnrosens triumf" av Anna Lestadius Larsson  utgiven av Pirat förlag. Det är året 1848. Sophie beger sig till Stockholm för att utbilda sig och hitta sig ett arbete och tillika ett nytt liv. Det blir dock inte som hon tänker sig. Sophie tror att hon ska få uppleva det stora äventyret. Istället blir hon utsatt för ett fruktansvärt övergrepp. Hon överlever nätt och jämt. När hon gör en anmälan på förövaren, får hon en otrevlig upptäckt. Det visar sig att det är svårare än hon trott att få upprättelse. Hon finner sig ransakad och behandlad som om det var hennes eget fel. Det är en tid där kvinnor inte har mycket att säga till om. De ska gifta sig och stå vid spisen och passa barn. Att tala om sexuellt våld är tabu. Sophie bestämmer sig inte bara att slåss för sin egen upprättelse, utan även alla andra kvinnors rätt till självbestämmande. När hon själv faller för en man, hamnar hon i en situation där kvinnor ofta hamnar på grund av män. När situationen står klar för honom vänder han Sophie ryggen.

Ja vad vore vi utan sådana modiga kvinnor som Sophie? Skulle vi som kvinnor ens ha rösträtt? Även om personen Sophie Sager är påhittad, bygger historien till viss del på personer som funnits. Utan sådana kvinnor som kämpat för oss och för vår självbestämmande rätt, skulle vi ens ha möjlighet att utbilda oss och göra karriär? Det var sådana kvinnor som Sophie som förändrade framtiden. De kvinnor som ville förändra kvinnors rätt att bestämma över sitt egna liv. Jag kan inte låta bli att beundra dem. Sophie åkte landet runt för att hålla föredrag. Hon skrev ner sina tankar. Ofta blev hon ifrågasatt och hånad. Men hon ger inte upp i första taget. Denna historiska roman om våra feministiska föregångare kantas av motstånd och svek till och med av sitt eget kön, men också kärleken till ett barn och nya möjligheter. Våra rättigheter vi har nu är inte självklara. Många kvinnor har gått före och kämpat för vår skull. Jag läser gärna mer av författaren. Detta är en lärorik och tankeväckande roman som får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

TRETTONDE KAPITLET 

DE SATT PÅ kuddar på golvet. Sophie med benen i kors med ett glänsande vitt sidentyg i knät, på vilket hon sydde fast små glaspärlor, glittrande i alla regnbågens färger. Över henne hängde Måns, ivrig att ta del av resultatet. 

"Får jag se?" Han snappade åt sig kjolen, höll upp den framför sig och snurrade några varv. "Nej, sy på några pärlor till. Jag vill att kjolen ska skimra, i år ska jag vara barnens drottning. Min kavajer ska inte behöva skämmas för mig."

Han kastade en lång blick mot Nils som flinade överseende. Magnus hostade illavarslande och lutade trött huvudet mot Anders.

"Det blir bättre ska du se, min älskade, nu när våren har kommit. Värmen kommer att göra dig gott." Anders drog ner honom i knät och strök ömt den mer än vanligt bleka kinden.

Nils och Måns såg menande på varandra, de visste alla att mot den hostan fanns ingen bot om inte Magnus snarast kom iväg till en kurort. Men till det saknades resurser, Magnus familj som härstammade från enkla bönder hade redan tänjt sin ekonomi till bristningsgränsen för att kunna hålla honom vid universitetet. 

"Följ med mig hem till Skåne i sommar, där kan du vila och äta upp dig. Min mor och mina systrar pysslar gärna om dig," sade Nils.

"Får Anders följa med?" frågade Magnus.

"Kanske, om ni kan uppföra er och hålla fingrarna ifrån varandra." 

"Vad hände med alla möblerna?" undrade Sophie, inte helt bekväm med hur samtalet utvecklat sig.

Senast hon var här hade hon suttit komfortabelt i en soffgrupp runt ett vackert mahogny bord. Nu ekade rummet kalt och tomt. Soffan, fåtöljerna, bordet, schäslongen, väggdekorationerna och till och med mattan var borta. Allt som fanns kvar var några kuddar som låg utspridda direkt på trägolvet. 

Från baksidan;

Nu är jag här! 

Sophie stannade förtjust upp, andades förut in huvudstadens brus. Packningen föll med en duns ur hennes händer och ner på landgången. Nej, hon hade inte ropat ut sin välkomsthälsning, men hela hennes inre sjöng av orden.

Nu är jag här! Nu kan livet börja.

Det är sommaren 1848 och Sophie Seger har full av tillförsikt lämnat åren som guvernant på den småländska landsbygden bakom sig. Hon inser dock snart att storstaden inte bara erbjuder möjligheter och äventyr.

När hon utsätts för ett fruktansvärt övergrepp tar hennes liv en helt ny vändning. I en tid då en hedervärd kvinna bör vara timid och självutplånande bestämmer sig Sophie för att inte bara kämpa för sin egen upprättelse utan, till omgivningens fasa ta upp kampen för hela sitt kön.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina